​Två världars kamp – intervju med Lena Andersson

Det var först efter att Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek landade i bokhandeln som hon själv insåg vad den egentligen handlar om.

Författaren och kolumnisten Lena Anderssons femte skönlitterära bok skulle handla om kärlek. Men inte om den romantiska kärleken utan den som präglas av maktspel och känslan av vanmakt. Och om att vara den som älskar mest och hur svårt det kan vara när kärleken inte är besvarad.

– Det här temat, alltså att få för lite men ändå tillräckligt mycket för att stanna kvar, är ett reellt problem för människor. Hamnar man i det så spelar det inte någon roll vem man är, hur man är som person eller vilken bakgrund man har. Man gör som Ester Nilsson gör. Det är som en naturlag och jag ville åt det typiska, det universella, säger Lena Andersson medan hon taktfast slår ena handen i bordet.

Lena Andersson började skriva berättelsen om Ester Nilsson i juli 2011. När den några år senare landade på litteraturkritikernas skrivbord och i landets bokdiskar utbröt diskussioner som gav eko på tidningarnas kultursidor, i livliga paneldebatter runtom i landet och in i minsta bokcirkel. Det var uppenbart att många kände igen sig i och hade en åsikt om relationen mellan bokens huvudpersoner Ester Nilsson och Hugo Rask. Så har också Lena Andersson fått delta i otaliga boksamtal och intervjuer om kärlekens moral.

– Folk har tolkat boken totalt olika, som vem som är förövaren, vem som är egenmäktig och vem som är offer. Uppenbarligen hittade jag någon slags balans, säger hon och fortsätter:

– När jag skrev var jag väldigt upptagen av att läsaren skulle förstå att Ester inte är konstig. Jag ville att hon skulle framstå som rimlig, att hon inte övertolkar situationen särskilt mycket. Jag försökte sätta strålkastarljus på hennes perspektiv, men läsaren skulle även kunna se hans dilemman.

Lena Andersson konstaterar att man försätter sig själv i en svår situation när man, som Hugo Rask, först bjuder in någon som man sedan inte vill ha.

– Det är förfärligt. Det är därför Hugo hela tiden försöker kompensera och krångla sig ur genom att vara snäll. När han gör det blir det ännu värre.

Varken boken eller pjäsen Egenmäktigt förfarande är någon kärleksroman. Det den verkligen handlar om, menar Lena Andersson, är kampen mellan två världsåskådningar. Men det förstod hon först efter att boken var färdigskriven.

– Esters världsbild är att saker hänger ihop och att man inte kan skära av världen i små snuttar. Hon menar att det finns regler och att det som händer har ett värde som är sant men inte går att bevisa. Det går inte att bara kapa när man har börjat träffas, för då har man ett kontrakt. För Ester blir världen obegriplig om man inte sätter in den i ett sammanhang. Ligger man med varandra efter tre månader av innerliga möten och middagar så väger det tyngre än om man bara råkar hamna i sängen. Och gör man det tre gånger efter en sådan inledning, då är saken klar. De är ihop, tycker hon. Hur han då kan agera som han gör är omöjligt att förstå för henne, eftersom hon tror att han delar samma självklara uppfattning.

– Men Hugo tänker tvärtom. Han tycker att det går bra att dricka vin ihop eller ligga en gång utan att det betyder något särskilt: ”Det är väl som att nysa”. Det är två filosofiska system som står mot varandra.

Sedan Egenmäktigt förfarande släppts i andra delar av världen tycker Lena Andersson att hennes tes har bevisats.

– Det har varit så himla intressant. Boken har fått ett otroligt bra mottagande i katolska länder, bland intellektuella och journalister där. De har total förståelse för Ester. Där har många kvar en syn på världens ordning som är just att händelser hänger ihop och det ena medför naturligt det andra. Där tänker man, liksom Ester, att om man ligger med varandra så har man slags avtal, man är ihop. I protestantiska och anglosaxiska, det vill säga mer sekulära och postmodernistiska, länder har läsarna däremot en mer upplöst syn på skeendet i boken. Man undrar vad som är problemet. Hugo vill inte ha Ester längre och det är väl inte mer med det.

– Jag menar inte att motsättningen mellan de två världsåskådningarna är religiöst betingad, utan har med de gamla filosofiska systemen att göra. Det är olika världsbilder och det är så fascinerande.

NAMN: Lena Andersson.
BOR: Stockholm.
FAMILJ: Sammanlevande.
BÖCKER I URVAL: Var det bra så? (1999) Duck City (2006). Om falsk och äkta liberalism (2019)
TÄNKER: Att världen genom goda samtal skulle behöva rensa upp i alla missförstånd så att bara den verkliga oenigheten återstår och blir tydlig.
VILL JUST NU: Få lugn och skrivro.
SKRIVER PÅ FÖR TILLFÄLLET: Artiklar och essäer som jag har deadline på.
BÄSTA KÄRLEKSRÅDET: Man bör lära sig att noga observera och förstå sina känslor så att man kan förlita sig på dem. Endast resonemangsäktenskap har med förnuftet att göra. Kärlek däremot har med välbefinnande att göra.