Hemundervisning – ny överklagan till Högsta förvaltningsdomstolen

Ytterligare en hemundervisande familj i Sverige överklagar nu den nya skollagen om hemundervisning, skollagen (2010:800) 24 kap, 23-24 §, till Högsta förvaltningsdomstolen. Familjen Petersen ansökte i laga ordning om tillstånd för hemundervisning hos den lokala utbildningsnämnden men fick avslag med motivet av att lagkravet ”synnerliga skäl” saknades.

Sedan den nya skollagen med kravet ”synnerliga skäl” trädde i kraft och började tillämpas den 1 juli 2011 har enligt vad som nått ROHUS inga nya tillstånd till hemundervisning givits i Sverige. Detta är mycket anmärkningsvärt eftersom föräldrars rätt att välja undervisning för sina barn finns inskrivet i en rad människorättskonventioner (se Berlin-deklarationen) och uttryckligen försvaras av FN:s Särskilde Rapportör om Rätten till Undervisning som en giltig utbildningsform (Vernor Muñoz kritik av Tyskland i FN-rapport från 2006). Hemundervisning är dessutom den kanske snabbast växande utbildningsformen i den demokratiska världen idag. Forskningen visar entydigt på att hemundervisade barn når utmärkta resultat både socialt och akademiskt, väl i nivå med skolbarn (se den vetenskapliga pedagogiska tidskriften Peabody Journal of Education, Volume 88, Issue 3, 2013).

Familjen Petersen anför i sin överklagan till Högsta förvaltningsdomstolen såväl svensk lag som internationell rätt och skollagens pedagogiska intentioner, för att visa att deras hemundervisning uppfyller de krav som lagen ställer: ett fullgott alternativ till skola; möjlighet till insyn; och synnerliga skäl.

Det är ROHUS uppfattning att människorättskonventionerna, och i synnerhet Europakonventionen som är en övergripande svensk lag sedan 1995, i sig utgör ett synnerligt skäl. Mänskliga rättigheter kan inte godtyckligt tas bort i ett demokratiskt land.

I skollagens förarbeten till lagen om hemundervisning sägs följande:

"Av gällande skolförfattningar framgår tydligt att undervisningen i skolan ska vara allsidig och saklig och därigenom utformas så att alla elever kan delta, oberoende av vilken religiös eller filosofisk uppfattning som eleven och elevens vårdnadshavare har. Mot denna bakgrund är det regeringens uppfattning att det i dag inte finns något behov av en bestämmelse i skollagen som ger utrymme för hemundervisning på grund av religiös eller filosofisk uppfattning hos familjen."

Det torde framgå klart redan på gymnasiets filosofikurs att entydig uppfattning om ”allsidig och saklig” inte existerar. Snarare är ”allsidig och saklig” i sig en filosofisk uppfattning som kan ges en mängd olika innebörder. Dessutom är det vanligaste motivet till hemundervisning pedagogisk-filosofiska skäl. Man vill ha en annan form än skola med klassrum, 45 minuters lektioner och ålderssegregerade grupper. Lagens förarbeten försöker sig på en logisk kullerbytta i demokratins utkanter. Människorättskonventionerna förtjänar väsentligt större respekt än så i en demokrati som Sverige.

Det är ROHUS förhoppning att Högsta förvaltningsdomstolen ger familjen Petersens överklagan prövningstillstånd och noterar att skollagens förarbeten, och de lägre instansernas tolkning av begreppet synnerliga skäl, står i strid med människorrättskonventionerna. Ingen lag får enligt regeringsformens 2 kap. 23 § meddelas i strid med Europakonventionen. Men det är just precis vad den hittillsvarande tolkningen skollagens begrepp ”synnerliga skäl” visavi hemundervisning gör. Högsta förvaltningsdomstolen har möjlighet att genom en prejudicerande dom ställa detta till rätta. Ytterligare en förhoppning är att den nya regeringen ser över lagstiftningen.

Vad har de svenska hemundervisarna gjort under den nya skollagen? Ja, en betydande del har har flytt till våra nordiska grannländer och blivit vad som i Finland kallas ”svenska skolflyktingar”. De lever i en slags skolpolitisk exil i våra nordiska grannländer som alla tillåter hemundervisning. Att de tvingas göra detta är en skam för Sverige.