Bristande förberedelser kan förklara ineffektivt bistånd

40 miljarder dollar gick till de central- och östeuropeiska länderna i form av tekniskt bistånd mellan 1990 och 2004. I en nyligen publicerad bok menar två forskare att stora delar detta bistånd var ineffektiv.

En nyligen publicerad studie undersöker effektiviteten av det tekniska bistånd som gavs till de centrala - och östeuropeiska länderna under åren 1990 och 2004. Bakom studien står forskarna Iwona Sobis, universitetslektor vid Högskolan i Skövde och Michiel S. de Vries, professor i offentlig administration vid Radboud universitetet i Nijmegen i Nederländerna. De presenterar sina resultat i boken ”The Story behind Western Advice to Central Europe during its Transition Period”.

Bristande förberedelser
Den hastighet med vilken de centrala och östeuropeiska länderna omvandlades under 90-talet innebar att de utländska rådgivarna inte kunde förbereda sig ordentligt.  I sin studie hävdar Sobis och de Vries att bristen på förberedelser gjorde att stora delar av det tekniska bistånd som gavs till de berörda länderna blev ineffektivt.

– Vår studie visar att de konsulter och andra biståndsarbetare som brydde sig, lyssnade och hade sina klienters bästa i åtanke flydde. Kvar i biståndssystemet blev konsulter som bara ville tjäna pengar och inte brydde sig om vilka effekter deras arbete hade, berättar Iwona Sobis.

Sobis och de Vries bok består av fem studier där de följer pengarna från politikerna i givarländerna, genom biståndskedjan med sina givarorganisationer och slutar vid de lokala myndigheterna och i mottagarlandet. En av studierna är en fallstudie av vad som hände i Polens näst största stad Lodz.

Välja biståndstyp
1989 bröt textilindustrin i Lodz samman och 86 000 personer sökte stöd hos stadens motsvarighet till Arbetsförmedlingen. Med hjälp av utländska rådgivare infördes olika typer arbetsmarknadsprogram.

– Enkelt uttryckt var de tyska, danska och svenska rådgivarna ganska framgångsrika när det gällde att hjälpa Lodz arbetsförmedling på en organisatorisk nivå. Amerikanska, engelska och franska rådgivare hade inte samma framgång eftersom deras metoder inte passade i det polska institutionella sammanhanget, säger Iwona Sobis.

I den nu aktuella boken hävdar Sobis och de Vries att det land eller den institution som tar emot tekniskt bistånd måste kunna välja den hjälp som landet eller institutionen själv anser sig behöva. Först då blir det tekniska biståndet effektiv.

– Vi betonar att stödkedjan är i behov av personal som är engagerad, visar empati och är beredda att anpassa sina insatser så att det tekniska biståndet passar situationen, säger Iwona Sobis.

För mer information kontakta: Iwona Sobis. 0500-44 82 45