Restriktioner exkluderade blivande pappor under pandemin

Att inte få vara med och se sitt barn under ultraljudsundersökningen, utan i stället lyssna på hjärtljud över telefonen. Att en stund efter förlossningen vara tvungen att lämna sitt nyfödda barn och den nyblivna mamman. Restriktionerna till följd av pandemin har inneburit många inskränkningar och förändringar, inte minst inom vården. I sitt examensarbete har barnmorskestudenterna Emelie Sörensen och Frida Moqvist intervjuat partners om deras upplevelse av graviditet och barnafödande under covid-19-pandemin.

Emelie Sörensen och Frida Moqvist bestämde sig tidigt under barnmorskeutbildningen på Högskolan i Skövde för att skriva examensarbetet tillsammans. Förutom att de båda redan som sjuksköterskestudenter hade siktet inställt på barnmorskeyrket var det på förlossningen de träffades första gången när de arbetade som undersköterskor under en sommar.

Ändrade förutsättningar

Från vänner som blivit föräldrar under pandemin fick de höra om hur restriktionerna påverkat dem. Restriktionerna inom vården förändrade radikalt förutsättningarna för blivande föräldrars gemensamma besök både på barnmorskemottagningar och på sjukhus. Den gravida kvinnan fick gå ensam på kontrollerna och först när förlossningen kommit in i en aktiv fas fick partner vara med på sjukhuset, om partnern inte hade några förkylningssymtom.

–För oss var det också viktigt med ett ämne som var högaktuellt och vi insåg och förstod snabbt att partnern genom restriktionerna i stor utsträckning blev exkluderad och vi valde att undersöka det, säger Emelie.

Titeln på deras uppsats är ”Vi är starkast tillsammans – en kvalitativ innehållsanalys om partners upplevelser av graviditet och barnafödande under covid-19 pandemin.”

–Före covid var det självklart att partnern skulle få vara med vid olika vårdbesök och på så sätt vara delaktig, de ska ju bli lika mycket föräldrar som den som bär barnet. Forskning visar också att det är viktigt att vara delaktig i graviditeten för att utveckla sitt föräldraskap. Nu har det verkligen varit tvärtom, säger Frida.

Under praktiken på förlossningsavdelningen i våras träffade duon flera nyblivna föräldrar. Partnern fick med sig ett informationsbrev från de båda studenterna med frågan om han ville delta studien. Emelie och Frida vände sig också till en Facebookgrupp för att få fler informanter. Duon har intervjuat åtta partners, samtliga män i åldrarna 25-42 år, om deras upplevelser.

–Partners som fick sitt första barn har påverkats i större grad än de som hade barn sedan tidigare.

Alla upplevde att de fått vara med digitalt när det varit möjligt, men beskrev ändå att det var svårt att förstå vad som hände och saknade att de inte heller kunde ställa frågor på plats. Att höra hjärtljuden över telefon var långt från det man sett fram emot. Partners som hade barn sedan tidigare upplevde det tråkigt att de inte kunde vara med på besök hos barnmorska, men konstaterade att de hade andra redskap att hantera situationen och visste sedan tidigare vad som väntade. Emelie konstaterar att det också framkom en tydlig skillnad mellan första- och andragångsföräldrarna när det gäller vistelse på BB.

–De som fick sitt första barn tyckte det var fruktansvärt att behöva separeras från mamman och sitt nyfödda barn efter en låg förlossning. Någon sa att det var bara att åka hem som inget hänt. Medan de som hade barn sedan tidigare kanske skulle åkt hem till dem ändå.

Kände sig exkluderade under graviditeten

Emelie och Frida upplever att det har funnits ett stort behov hos informanterna att få prata om sina upplevelser och att de har varit väldigt öppna i sina beskrivningar.

–Det har varit gripande och hjärtskärande att ta del av deras erfarenheter. De upplevde att de missade en del av graviditeten, saknade besöken på mödravården och kände sig exkluderade och även hjälplösa eftersom de inte fick närvara under hela förlossningen utan först när den satt igång. Flera menade att det här påverkat hur de kunnat stötta den blivande mamman både under graviditeten och förlossningen, att de kände en hjälplöshet och ett utanförskap.

Flera uttryckte att de varit rädda för att de skulle bli sjuka och inte ens kunna vara med på förlossningen.

–En partner beskrev att förlossningen var första gången han fått vara delaktig under graviditeten.

Liknande resultat från Australien

Det framkom också så att restriktionerna skapade stor oro inför förlossningen och studien visade att partners hade varierade upplevelse av stöd från vården, flera beskrev bristande eller uteblivet stöd. En studie i Australien om vården under covid-19 visar på liknande upplevelser bland partners och stödpersoner.

–Partner beskrev samma sak där och det är intressant att se hur det här kommer att påverka föräldraskapet i det långa loppet och även parrelationer, säger de men låter någon annan undersöka det.

Men de hoppas att examensarbetet Vi är starkast tillsammans kan väcka tankar hos både vårdpersonal och politiker.

–Med vår studie hoppas vi öka medvetenheten hos barnmorskor och beslutsfattare om vikten av partners delaktighet både under graviditeten och förlossningen, säger duon och ifrågasätter om restriktionernas påverkan på partnern och den nyblivna familjen överväger smittorisken och menar att de restriktioner som varit inom det här området uppenbart påverkar berörda negativt.