Kommer Kina någonsin att följa internationella redovisningsregler?

För att investerare ska kunna jämföra företag i olika länder behöver företagen redovisa sin ekonomi på liknande sätt. Men vad händer när länderna inte följer den standard som finns? Och hur kan framtida standarder göras bättre?

International Financial Reporting Standards (IFRS) är ett ekonomiskt verktyg som ska hjälpa investerare att jämföra företag från olika nationer. Tidigare har många länder haft sina egna redovisningsstandarder. Men de senaste decennierna har trenden i världen varit att samlas kring en gemensam internationell standard om hur man rapporterar företags skulder, intäkter och andra ekonomiska data.

– Detta är jätteviktigt för investerarna. De måste kunna jämföra samma typ av företag i exempelvis Tyskland och Sverige. Hur ska de kunna avgöra vilket företag som tjänar mest pengar om de inte kan lita på att företagen rapporterar enligt samma standard? Det är därför IFRS finns, säger Maria Bengtsson, som i december disputerade i företagsekonomi vid Lunds universitet med avhandlingen National adoption of international financial reporting standards – The case of China.

Reglerna följs i olika hög grad

Olika länder arbetar dock med IFRS på olika sätt. En del har antagit reglerna i IRFS till hundra procent, andra bara till en viss del. Några har inte antagit dem alls, som exempelvis USA som har en egen standard. Och det är inte bra om IFRS ska fungera som det är tänkt.

– Om inte alla länder adopterar IFRS på samma nivå kan investerarna bli förvirrade. De tror att alla länder använder samma standard, men i verkligheten stämmer inte det.

Ett exempel är Kina, som Maria Bengtsson specialiserat sig på i sin forskning. Kina har adopterat IFRS till stor del, men inte fullt ut.

– Kina adopterade ungefär 80 procent av IFRS väldigt snabbt under ett par år kring 2006. Men de sista 20 procenten har de inte adopterat, trots att det nu gått 15–16 år. Frågan är om Kina någonsin kommer att adoptera IFRS till hundra procent, som EU har gjort, säger Maria Bengtsson.

Ett skäl som talar emot det är enligt Maria Bengtsson att IFRS är baserad på en västerländsk kultur där länderna har liknande lagar och samhällsstruktur.

– Kina är annorlunda. De har inte samma lagar och samhällssystem. Därför blir också sättet som kinesiska företag redovisar på svårt att få exakt jämförbart med västerländska företags redovisning.

Kina lockar investerare ändå

Att Kina inte har adopterat IFRS fullt ut är dock inget större problem – inte för Kina i alla fall, enligt Maria Bengtsson.

– De får investera ändå, så makt spelar en ganska stor roll. Kina har fått tillgång till USA utan att adoptera IFRS, och till Hong Kong och EU. Kina behöver inte adoptera IFRS till hundra procent, de får vad de vill ha ändå.

Maria Bengtsson har arbetat med sin avhandling i tio år och gått igenom stora mängder statistik och dokument.

– Det har inte varit så svårt att hitta data eftersom den finns tillgänglig på nätet. Det som varit svårt är att analysera den eftersom jag har behövt översätta allt från kinesiska till engelska. Ibland har olika data inte stämt överens med varandra. Så det har varit lite av ett detektivarbete.

Maria Bengtsson hade ganska goda förkunskaper i bagaget när hon började forska.

– Jag jobbade i 15 år som revisor innan jag började doktorera. Då jobbade jag just med IFRS.

Hon tror att avhandlingen kan få en praktisk betydelse.

– Jag hoppas att den kan hjälpa organisationer som upprättar olika former av standarder att förstå att de behöver samarbeta med länderna som ska använda dem. Organisationerna behöver förstå varför vissa länder kan ha problem med att adoptera standarder - och även ta hänsyn till deras perspektiv. En standard som inte alla kan eller vill använda är ju meningslös, säger Maria Bengtsson.

Text: Nicklas Nordström
Foto: Li Yang/Unsplash och privat

Vetenskaplig artikel: National Adoption of International Financial Reporting Standards: The case of China