Vem har makten över staden?

Gentrifiering är ett problem våra politiker måste ta på största allvar annars får vi en stad som blir än mer socialt polariserad. Det var huvudbudskapet när forskaren Catharina Thörn och fotografen Katarina Despotovic i veckan presenterade sin nyutkomna bok ”Den urbana fronten” vid ett välbesökt seminarium på Stadsmuseet i Göteborg.

Boken är en skildring i text och bild av hur omvandlingen av Kvillebäcken på centrala Hisingen i Göteborg gick till och vad som hände med de människor som drev olika former av verksamhet i området.

Termen gentrifiering kan närmast översättas med bortträngning och innebär att när det byggs nytt eller renoveras i ett nedslitet område finns det inte längre plats för de ursprungliga invånarna/näringsidkarna. De inkluderas helt enkelt inte i framtidsvisionen.

I stället befolkas det ny- eller ombyggda området av människor med betydligt högre inkomster än de som bodde och verkade där tidigare. Och det är precis det författarna menar hände när planerna på det nya Kvillebäcken tog form och började förverkligas.

• Men gentrifiering är inget oundvikligt. En stad råkar inte bli segregerad och gentrifierad utan det är i högsta grad en politisk fråga som handlar om hur de kollektiva resurserna fördelas mellan olika delar av staden, mellan dem som har och dem som inte har, säger Catharina Thörn som är forskare vid Göteborgs universitet.

Innan omvandlingen av Kvillebäcken startade och det mesta av det gamla revs var området, enligt boken, ett socialt dynamiskt område som med sitt centrala läge och billiga lokalhyror lockade många verksamhetsidkare. Men det var inte så Kvillebäcken framställdes för den göteborgska allmänheten.

• Det beskrevs i stället som ett farligt kriminellt område och parallellt framställdes Kvillebäcken som ett alldeles tomt urbant kalhygge. Men det här är två bilder som inte stämmer, säger Katarina Despotovic.

När bokens författare granskade all brottsstatistik som fanns tillgänglig kunde de inte hitta några belägg för att området skulle vara extremt brottsbelastat. En svartklubb på en gata i området där polisen ofta gjorde tillslag var en av förklaringarna till att statistiken såg ut som den gjorde.

• Men det kan ju inte vara ett motiv för att riva ett helt område, säger Katarina Despotovic. Med den logiken skulle man ju till exempel behöva riva Avenyn som är en väldigt brottsbelastad gata.

Att området framställdes som tomt och ödsligt menar författarna var ett resultat av en medveten strategi från de intressenter som ville bygga det nya Kvillebäcken.

• Man iscensatte den här tomheten genom att riva successivt och sedan lämna tomterna öde. Effekten blev att de förföll och att allmänhetens förståelse för rivningarna ökade.

För att gentrifieringsprocessen ska börja rulla krävs enligt författarna att det först skapas en negativ problembild av området samtidigt som man skapar en alternativ ljusare bild av framtiden.

• I den framtidsvisionen osynliggörs de människor och deras verksamhet som redan finns i området, de har ingen plats där, säger Catharina Thörn. Det krävs också en stadsutvecklingsprocess som sker i slutna rum.

Göteborgs stadsarkitekt Björn Siesjö, som inte var verksam i Göteborg när omvandlingen av Kvillebäcken inleddes, säger att han nog ändå tror att det var rätt att bygga nytt i området men ”att det var djupt ohederligt att försöka demonisera dem som verkade där.”

Samtidigt menar Björn Siesjö att Göteborg har lärt sig av erfarenheterna.

• Ta Ringön, där vill staden låta bli att riva och ersätta med nybyggt. Det är ett stort värde för staden att bevara billiga lokaler så vi behöver vara ännu mer rädda om det gamla.

Seminariet om ” Den urbana fronten” ingår i seminarieserien Mellanrum som sista onsdagen i varje månad arrangerar seminarier/föreläsningar på Stadsmuseet i Göteborg. Seminarierna är kostnadsfria och öppna för alla intresserade.

Bilden: Catharina Thörn är forskare vid institutionen för kulturvetensaper på Göteborgs universitet. Bilden är tagen vid ett tidigare seminarium arrangerat av Hyresgästföreningen. Foto: Erik Yngvesson