Ny bok: Eget hem åt alla Så löser vi bostadskrisen

1997 räckte det med en halv årslön för en genomsnittlig löntagare för att klara att betala insatsen för en nybyggd trerummare. Sjutton år senare var kostnaden för insatsen för samma bostadsrätt 14 gånger högre. Under samma tid har markkostnaden i Stor-Stockholm blivit drygt fyra gånger högre.

Höga produktionskostnader och låg produktivitet i produktionen är några av orsaken till de höga kostnaderna för boendet. Men det finns flera viktiga orsaker menar tidigare LO-ekonomen Dan Andersson i sin nysläppta bok Eget hem åt alla Så löser vi bostadskrisen som han skrivit på uppdrag av Hyresgästföreningen.

-Vinstdrivna företag bygger inte bort bostadsbristen. Dels vill de inte ha tomma lägenheter som sänker avkastningen på fastigheten och värdet på markreserven, dels kontrollerar de dominerande företagen allt fler led i byggprocessen och det sker ingen konkurrens på en öppen marknad som skulle kunna bidra till sänkta kostnader, säger Dan Andersson i en kommentar.

-Staten har dessutom avvecklat bostadspolitiken de senaste decennierna och tagit bort det statliga incitamentet för att bygga bostäder. Det har lett till dagens situation.

-Även den skatteorättvisa som råder – där ROT, RUT och ränteavdrag fokuserar helt på det ägda boendet - leder till dagens bostadskris. Den ägarstyrda bostadspolitiken omfördelar statens resurser från den som hyr sin bostad till den som äger sin och det skapar problem, säger Dan Andersson.

Dan Andersson menar att bostadspolitiken efter 1995 har baserats på idén att staten ska stödja hushållens ägande av sin bostad, inte att alla ska ha en bra bostad oavsett upplåtelseform. Det har lett till en omfördelning av resurser från de boende till dem som lånar ut, bygger eller hyr ut bostäder. Här är politiken och politiska beslut nyckeln. Det går att förändra.

Dan Andersson pekar också på några av de orsaker som bidrar till bostadsbristen.

1. Nyproducerade hyreslägenheter har blivit dyrare. Färre har därmed råd att efterfråga dem och det skapar i sig en brist.
2. Privata fastighetsägare vill undvika ett överutbud av bostäder, då tomma lägenheter kan påverka både värdet på fastigheten och markvärdet på ännu ej byggd mark.
3. Många kommuner vill ha stabilt inflöde av köpstarka kommuninvånare som dels bidrar med skatteinkomster, dels inte innebär stora utgifter för kommunerna. Man väljer därför bort att bygga hyresrätter av detta skäl.
4. Hyresgästernas rätt att förhandla ses av en del företag som ett hinder för vinstmaximering och då väljer de bort hyresrätter.
5. Hushåll med god betalningsförmåga och lägre priskänslighet som söker bostadsrätter ”pressar upp” kostnaderna för mark, byggande och material.
6. Statens bristande ambition hittills att satsa på större investeringar i infrastruktur försvårar möjligheten till ett bredare bostadsbyggande.

-Valet står mellan ett system med marknadsbaserade hyror och successiv privatisering av allmännyttan och ett system där allmännyttan utnyttjar det utrymme som redan finns att föra en social bostadspolitik baserad på affärsmässiga principer, säger Dan Andersson.

-Ungefär lika mycket som staten satsade på en social bostadspolitik för 20 år sedan finns nu som skatteförmån för dem som äger sin bostad. Det är politikerna och partierna som avgör vilket vägval samhället tar.

Dan Andersson avslutar sin bok med ett råd från Nobelpristagaren Robert Solow som han vill rikta till dagens politiker: ”Politiker ska inte fråga ekonomer vad de tycker. De kan lika lite som andra människor skilja på argument som bygger på deras kunskap och argument som har sin grund i deras värderingar. Allmänheten eller politiker ska inte fråga ekonomer vad man ska göra utan vad som blir konsekvenserna att ett visst förslag.”

För mer information, kontakta

Dan Andersson 070-574 99 96

Du hittar hela seminariet där boken presenterades här.