Nyhet -
Samlad bedömning del 7. Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet i Göteborg – ett säkerhetshot?
Den 18 maj fattar Göteborg stad ett nytt beslut om bidrag till studieförbundet Ibn Rushd. Men beslutet står i skuggan av en kritiserad granskning och samlad bedömning ledd av Socialnämnd centrum. Ibn Rushd kallar processen ett demokratiskt haveri och utrycker stark kritik mot Göteborg stads hantering av ärendet. Därför lyfter Ibn Rushd sin syn på den samlade bedömning i en ny artikelserie. Varför borde beslutet om att stoppa bidrag till Ibn Rushd rivas upp? Och för det andra, hur tar sig samarbetet mellan Göteborg stad och Ibn Rushd vidare? I del 7 kommenterar Ibn Rushd den lokala företeelsen Kunskapscentrum som får en allt mer framträdande roll i Göteborg.
Kunskapscentrum och den samlade bedömningen
Till grund för den samlade bedömningen av Ibn Rushd inför beslutet den 23 februari finns ett yttrande från den lokala företeelsen kunskapscentrum mot organiserad brottslighet (SRN Diarienummer 0071/20). Yttrandet är dock så pass undermåligt att Göteborg stadsförvaltning själv beskriver det till större delen som “inte relevant”, otillämpbart och grundlöst (se tjänsteutlåtande). Yttrandet ligger inte heller till grund för Göteborg stads förslag till beslut om Ibn Rushd (se tjänsteutlåtande). Men när nämndens ledamöter ska fatta beslut om finansiering till Ibn Rushd handlar dock större delen av diskussionen om just kunskapscentrums rapport, Ibn Rushd och demokrati. Och i nämndordförandes kommunikation efter beslutet är det just Ibn Rushds relation till demokratin som ifrågasätts och betonas som särskilt tungt vägande i beslutsprocessen. När Ibn Rushds bidrag ska hanteras igen på nämndmötet den 18 maj så är det igen kunskapscentrums yttrande som får medial spridning strax innan beslutet. Igen är det Ibn Rushds och dess syn på demokrati som ifrågasätts på grund av kunskapscentrums yttrande. Trots att Göteborg stads tjänsteutlåtande igen slår fast att Ibn Rushd har en interndemokrati och bedriver demokratifrämjande verksamhet som följer fastslagna kvalitétsrutiner. Så vad står i kunskapscentrums yttrande och borde den ligga till grund för den samlade bedömningen om Ibn Rushd?
Kunskapscentrums uppdrag
Göteborgs stads lokala företeelse kunskapscentrum mot organiserad brottslighet, kort kallad kunskapscentrum, har till syfte att ta människor ur organiserad brottslighet och våldsbejakande extremism samt att med administrativa åtgärder hindra organiserad brottslighet. Dess uppgift är inte att stärka civilsamhället eller förbättra förutsättningarna för människor i att delta i samhället och demokratin. Det är inte heller så att kunskapscentrum brukar delta i granskningen av föreningsbidrag eller är ansvarig för bidrag till studieförbund. Men i och med en ny lokalt föreslagen strategi mot våldsbejakande extremism som ännu inte antagits utan föreslås gå på remiss först vid ett kommunfullmäktigebeslut 2021 föreslås dock kunskapscentrum få en utökad roll inom den lokala civilsamhällespolitiken redan 2020 för att testas på Ibn Rushd. Det är detta direktiv som gör att kunskapscentrum får (eller kanske snarare tar sig) en roll i granskningen av Ibn Rushd i Göteborg 2020 så fort anklagelser om våldsbejakande extremismmiljöer dyker upp. Kunskapscentrums nya utökade roll är anmärkningsvärd. Dess existens hade mer eller mindre glömts efter skandalen 2013 när kunskapscentrum blev mål för Uppdrag granskning. Det hade då visat sig att kunskapscentrum inte tagit en enda person ur organiserad brottslighet eller våldsbejakande extremism på tio år men hade ändå spenderat så mycket som 60 miljoner kronor. Redan då ifrågasattes det alltså om det lokala och informella organet som kallar sig kunskapscentrum hade tillräckligt med kompetens för att kunna erbjuda den kunskap som man utgav sig för att ha.
Kunskapscentrums kritik är irrelevant, otillämpbar och ogrundad
Göteborg stads tjänsteutlåtanden i Ibn Rushds bidragsärende (daterade 23 februari respektive 18 maj 2021) visar att Göteborg stad inte fäster vikt eller tillskriver trovärdighet till kunskapscentrums bedömning och de grunder som anförs i yttrandet. Istället beskrivs stora delar av kunskapscentrums rapport som irrelevanta, otillämpbara och grundlösa.
“Utredningen tar också upp andra kriterier för bedömning, där Kunskapscentrum jämställer bidragsgivning till studieförbund med övriga föreningsbidrag. Detta leder till slutsatser som inte är relevanta för förvaltningens bedömning av ansökningar om medel för folkbildning från studieförbund. Det förekommer också en del missförstånd och en felaktighet i utredningen, vilket förvaltningen stämt av med andra berörda parter.”
Kunskapscentrum tongivande i Ibn Rushds ärende
Kunskapscentrums yttrande presenteras aldrig som underlag på nämndmötet den 23 februari. Göteborg stads tjänsteutlåtande avskriver dessutom större delen av kunskapscentrums resonemang. Men rapporten som benämns “Granskning av Ibn Rushds medlemsföreningar och samarbetspartner” och som utgör en avgörand edel av politikernas underlag den 23 februari hänvisar till kunskapscentrum och dess yttrande hela 31 gånger. I granskningsrapportens metodbeskrivning står det att informations- och kunskapsinhämtning från Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet varit en avgörande del av granskningsprocessen. I övrigt består granskningsprocessen nämligen bara av internetsökningar, en utvärdering av Ibn Rushds interna dokument och rutiner, samt “Information från forskare har inkommit till Social resursförvaltning kring Ibn Rushds medlems- och samarbetsföreningar.” Forskarna som inkommit med information är de samma som dem som står som källhänvisningar i kunskapscentrums rapport: Magnus Ranstorp, Peder Hyllengren, och Aje Carlbom. Trots att Göteborg stads tjänsteutlåtandet alltså avskriver kunskapscentrums relevans och kompetens är dess medskick tongivande för en avgörande del av underlaget som presenteras för politikerna i Socialnämnd centrum.
Kunskapscentrums råd och expertis bygger på missvisande källmaterial
Kunskapscentrum bygger till största del sina slutsatser på debattartiklar, inte studier eller forskning. Som belägg för kunskapscentrums negativa inställning till Ibn Rushd listas fem forskningsrapporter i yttrandet och nedan:
1. Mellan salafism och salafistisk jihadism- Påverkan mot och utmaningar för det svenska samhället. Försvarshögskolan fick i juni 2017 i uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) att genomföra en beskrivning av budskap i salafistiska jihadistmiljöer i Sverige (Försvarshögskolan Ranstorp, Hyllengren Ahlin).
2. Swedish Foreign Fighters in Syria and Iraq: An Analysis of open-source intelligence and statistical data 2017 (Försvarshögskolan Ranstorp,Gustafsson)
3. Islamisk aktivism i en mångkulturell kontext – ideologisk kontinuitet eller förän- dring? Beskrivning av Muslimska brödraskapet (MB) i västvärldens budskap och metoder mot målgrupper i Sverige (2017 Malmöuniversitet Docent Aje Carlbom)
4. Muslimska Brödraskapet i Sverige- studie (MSB Norell. Carlbom, Duranni 2017)
5. När tilliten prövas- Professor Erik Amnå har på uppdrag av Folkbildningsrådet undersökt Ibn Rushds verksamhet i förhållande till statens syften med statsbidraget och Folkbildningsrådets eget demokrativillkor. (Amnå 2019)
Fem rapporter
Rapporterna lyfts fram som belägg för att Ibn Rushd skulle ha problem med sin interndemokrati och våldsbejakande extremism miljöer. Men av dessa ”myndighetsrapporter” nämner de första två rapporterna inte Ibn Rushd alls. Fyra av rapporterna citerar bland annat forskaren Lorenzo Vidino totalt 34 gånger. En forskare som bland annat beskrivs av The Bridge Initiative ett flerårigt forskningsprojekt om islamofobi vid Georgetown University, som en italiensk-amerikansk jurist som förespråkar konspirationsteorier om det muslimska brödraskapet i Europa och USA. Vidino är kopplad till flera antimuslimska tankesmedjor i USA och Europa och har publicerat i flera islamofobiska medier och har bland annat citerats av Anders Breiviks i hans manifest inför dådet på Utöya.
Rapporten “Islamisk aktivism i en mångkulturell kontext “ hävdar att Ibn Rushd styrs av Muslimska brödraskapet, något som avvisats i flertalet studier, av Folkbildningsrådet och av Göteborg stad själva. Samma rapport slår fast att Ibn Rushd har ett demokratiuppdrag och att man sannolikt kan dra slutsatsen att personer och organisationer i det här nätverket i grunden har en positiv inställning till demokratins former. Men att en del aktivister framställer islamofobi som det allvarligaste och mest utbredda samhällsproblemet lyfts av rapporten fram som ett problem som hotar den svenska demokratin. Något som kan jämföras med om Greta Thunbergs Fridays for futurerörelses prioritering av klimatfrågan skulle beskrivas som ett samhällshot; eller att kvinnorörelsens prioritering av våld mot kvinnor skulle vara ett samhällshot; eller om HBTQ+-rörelsens prioritering på HBTQ+-rättigheter skulle beskrivas som ett samhällshot.
Kanske den mest välciterade ”rapporten”, den så kallade MSB-rapporten, ”Muslimska Brödraskapet i Sverige”, har även den kritiserats hårt av en närmast enig forskarkår för bristande vetenskaplig kvalitet. I den finns Ibn Rushd benämnt i ett helt stycke. Bland annat står det att Ibn Rushds ledning är helt styrd av Muslimska Brödraskapet, något som alltså avvisats i flertalet studier, av Folkbildningsrådet och av Göteborg stad själva. Kartläggningen hävdar även att insynen i Ibn Rushds verksamhet är minimal trots att Ibn Rushd genomgår samma redovisingskrav som alla andra studieförbund och därutöver, enligt Folkbildningsrådet, granskas i större omfattning än något annat studieförbund. Kartläggningen refererar bland annat till ett antal debattartiklar och artiklar skrivna av Johan Westerholm som kartläggningen beskriver som ”frilansjournalist”. I själva verket är Johan Westerholm bland annat redaktör bakom den högerextrema och islamofobiska online-tidningen Ledarsidorna som bland annat hävdat att Muslimska Brödraskapet styr den historiska organisationen Folk och Försvar där både Kungen och försvarsmakten medverkar samt har kontroll över Socialdemokraterna.
I en direkt förfrågan till MSB om huruvida MSB står bakom kartläggningen (den så kallade MSB-rapporten) och huruvida MSB står bakom kunskapscentrums bedömning om Ibn Rushd så svarar MSB:
"MSB har inte yttrat sig över någon organisation – det ingår inte vårt uppdrag. MSB har därför inte reviderat eller uttryckt någon uppfattning om Ibn Rushd.”
MSB har varken uttryckt sig om Ibn Rushd i en förfrågan eller i en rapport från Kunskapscentrum därför att MSB får inte uttrycka sig på det sättet. Det är alltså omöjligt att MSB står bakom kunskapscentrums bedömning om Ibn Rushd. Vidare skriver MSB om själva kartläggningen att eftersom den är finansierad med offentliga medel så finns rapporten tillgänglig men ”Det är författarna som står bakom rapporten – inte MSB”. MSB fortsätter med att förtydliga att författarna inte representerar myndigheten: ”de företräder naturligtvis sig själva och inte MSB”.
Den sist listade rapporten är Erik Amnås 200 sidor studie om Ibn Rushd med titeln När tilliten prövas, beställd av Folkbildningsrådet. Trots att studien är långt mer omfattande än någon av de övrigt listade rapporterna så kommenteras den inte alls av kunskapscentrum. Den 27-sidor lång “Granskning av Ibn Rushds medlemsföreningar och samarbetspartner” som bygger på kunskapscentrums expertis och underlag citerar inte Erik Amnås studie om Ibn Rushd en enda gång. Det gör inte heller Göteborg stads tjänsteutlåtande om Ibn Rushd inför beslutet den 23 februari. Medvetet eller omedvetet låter kunskapscentrum Erik Amnås studie gå onoterad förbi trots att den, eller kanske eftersom den, slår fast att Ibn Rushd faktiskt når upp till kraven för studieförbund, inklusive demokratikraven.
Kunskapscentrum saknar belägg
Kunskapscentrum belägg för sin kritiska bedömning av Ibn Rushd består alltså av debattartiklar, högerextrema källor och rapporter som inte gått att validera eller som beställts av myndigheter som inte ställer sig bakom innehållet. Rapporten går helt obalanserat förbi Erik Amnås studie När tilliten prövas. Trots detta utgör ett av de mest avgörande dokumenten i den samlade bedömningen av information från kunskapscentrum. Politiker ska kunna lita på att underlaget som presenteras för dem inför beslut är opartiskt, sakligt och har grund. Kunskapscentrums rapport når inte upp till dessa grundläggande krav.
