Hur ärvs cancerrisk?

Arvsmassan

Människokroppen består av flera biljoner celler, de strukturella och funktionella enheterna i alla levande organismer. Varje cell innehåller genetiskt material som kallas för DNA, eller deoxiribonukleinsyra, som i sig innehåller information om hur cellerna skall utvecklas, fungera, och föröka sig. I DNA-sekvensen finns fragment som kallas för gener, där varje gen är en enhet för information av ärftliga egenskaper. Arvsmassan innehåller både kodande och icke-kodande DNA. Den kodande delen består av 20 000–25 000 gener.

Långa DNA-strängar förpackas i strukturella komponenter som kallas för kromosomer. I de flesta cellerna i kroppen finns det 46 kromosomer, eller 23 par. Dessa celler kallas för somatiska celler. Spermie och ägg, eller könsceller, bär endast på 23 kromosomer, dvs en kopia av varje par. Vid befruktning förenas en spermie och ett ägg för att skapa ett embryo med 46 kromosomer i varje cell. På så sätt ärver det blivande barnet halva arvsmassan från varje förälder.

Genetisk variation

En genetisk variant, som ibland även kallas för mutation, är en permanent genförändring. Många varianter har ingen påverkan på cellfunktion och hälsa, medan andra kan vara sjukdomsorsakande. Varianter kan klassificeras på två sätt:

Germline varianter ärvs av en förälder genom föreningen av könscellerna under befruktningen. Dessa varianter är medfödda och finns i nästan alla celler.

• En de novo variant är en nyuppkommen germline variant som uppstått i en könscell hos en av föräldrarna, eller i ett tidigt embryo.

Somatiska varianter uppstår under livets gång och finns därför endast i ett mindre antal celler. Dessa kan orsakas av miljöfaktorer eller fel vid DNA-replikering. Somatiska varianter som förekommer i somatiska celler ärvs inte vidare.

Ärftlig cancerrisk

Vissa germline varianter är förknippade med en förhöjd risk att utveckla en viss sjukdom, t.ex. cancer. Det uppskattas att 5–10% av all cancer är ärftligt orsakad och drivs av nedärvda sjukdomsorsakande varianter.

Germline varianter förknippade med en förhöjd risk att utveckla cancer nedärvs på ett autosomalt dominantsätt. Detta innebär att det krävs en variant på endast en av de två genkopiorna, antingen från ens mor eller ens far, för att risken skall bli förhöjd. En nedärvd autosomalt dominant egenskap hoppar inte över generationer.

Det är viktigt att poängtera att det inte är cancersjukdomen som ärvs, utan den förhöjda risken att utveckla cancer. Den ärftliga cancern förekommer därför inte nödvändigtvis i varje generation, dock finns det oftast tecken på ärftlig cancer i familjehistoriken. När det hittas en germline sjukdomsorsakande variant utan en tydlig familjehistorik kan de bero på en de novo variant, dvs att varianten har uppstått i generationen innan.

Olika varianter förekommer i olika frekvens, och vissa gener drabbas av varianter mer än andra. De novovarianter kan därför stå för en större eller mindre del av alla förekomster av en varierad gen. Till exempel uppskattas det att 5% av alla germline-varianter i BRCA1-genen är de novo varianter, jämfört med 25% av alla i SMAD4-genen.

Utredning av en individs ärftliga cancerrisk beaktar både kliniska och genetiska faktorer. Förekomst av en sjukdomsorsakande variant kan utredas genom ett genetiskt test.