Vikten av att informera släktingar vid ett positivt resultat

Sjukdomsorsakande varianter (mutationer) är relativt ovanliga och majoriteten av de som testar sig med GeneMate®-testet kommer därför inte att ha en ärftligt ökad risk för cancer. Men för vissa kommer resultatet bli positivt, det vill säga att GeneMate®-testet kommer att identifiera en ärftlig sjukdomsorsakande variant i någon av de analyserade generna. I detta inlägg vill vi berätta om vad som är viktigt att tänka på vid ett positivt fynd, både för sin egen del och för sina släktingars.

Alla förstagradssläktingar, det vill säga föräldrar, syskon och barn, till en bärare av en ärftlig sjukdomsorsakande variant har i de flesta fall 50 procent risk vardera att också vara bärare. Detta gäller oavsett om varianten ärvts via en man eller kvinna, det finns inga genetiska varianter som hoppar över generationer eller som enbart ärvs via kvinnor. Undantaget är när varianten uppstått hos den testade personer (de novo variant). I det fallet är det endast barn till den som bär på den sjukdomsorsakande varianten som har 50 procent risk att vara bärare. Övriga släktingar kommer inte att vara bärare.

Så länge man inte har testat vilka förstagradssläktingar som är bärare har andragradssläktingar till en bärare hälften så stor risk som en förstagradssläkting, det vill säga 25 procent, att vara bärare. Hit räknas mor- och farföräldrar, mostrar, fastrar, morbröder, farbröder och barnbarn. Tredjegradssläktingar till en bärare, till exempel kusiner, har i sin tur 12,5 procents risk att vara bärare.

Vikten av att informera släktingar

För att ens släktingar ska kunna ta reda på om de är bärare så måste de först få information om att de har en risk att vara bärare. Enligt svensk lag får inte sjukvården, eller iCellate, informera anhöriga till bärare. Detta måste den som gjort en genetisk utredning göra själv. Enligt en svensk studie från 2020 finns det dock stöd hos befolkningen att sjukvården informerar släktingar, vilket troligtvis skulle leda till att fler får tillgång till sådan information.

Forskning har nämligen visat att det kan vara svårt att berätta för sina släktingar att de har en risk att vara bärare av en sjukdomsorsakande variant, speciellt till mer avlägsna släktingar. Signifikant fler förstagradssläktingar blir informerade jämfört med tredjegradssläktingar. Faktorer som försvårar inkluderar familjekonflikter samt en ovilja att göra andra upprörda eller vara den som kommer med dåliga nyheter.

Det finns även svårigheter med att förmedla rätt information till sina släktingar och svårigheter för släktingar att förstå vad det innebär för dem själva att vara bärare. Till exempel kan den som informerar utelämna viss information, kanske för att skydda sina släktingar, eller så har den som informerat ha glömt eller missförstått informationen. När det kommer till sjukdomsorsakande varianter i BRCA1 och BRCA2, som framförallt ger en ökar risk för bröst- och äggstockscancer, visar studier att manliga släktingar informeras i lägre grad, jämfört med kvinnliga släktingar. Även när manliga släktingar informeras i lika hög grad som kvinnliga släktingar, är antalet kvinnor som testade sig för bärarskap signifikant högre än för män. Detta trots att söner och döttrar till män med en sjukdomsorsakande variant i BRCA1 eller BRCA2 har lika stor risk att vara bärare och att föra anlaget vidare till sina egna barn. Detta sätter fingret på svårigheten att förstå sin egen individuella risk för cancer men även vad ens eventuella bärarskap även har konsekvenser framförallt för ens barn, syskon och föräldrar.

Anlagsbärartestning

I det fall en person testat positivt för någon av de gener som ingår i GeneMate® så har iCellate möjlighet att remittera personen till vården, både för inkludering i kontrollprogram samt för att släktingar ska få möjlighet till anlagsbärartestning. Anlagsbärartestning innebär att en släkting till en person med en sjukdomsorsakande variant testas för att se om de också bär på varianten.

Hos släktingar som testar negativt, det vill säga som inte bär på den sjukdomsorsakande varianten, kan man i princip utesluta en ärftlig ökad risk för cancer. De individer som testar negativt kan inte heller ha fört varianten vidare till sina barn. Testet kommer dock inte att utesluta risk för personens syskon eller föräldrar att vara bärare.

Släktingar som testat positivt kommer däremot att ha en ökad risk för cancer. Barn till någon som testat positivt har 50 procent risk att vara bärare, liksom föräldrar och syskon.

Kontrollprogram

Alla 41 gener som ingår i GeneMate®-testet är kliniskt relevanta, det vill säga att ett positivt fynd ger möjlighet till anlagsbärartestning och kontrollprogram. Vilka som erbjuds kontrollprogram varierar beroende på i vilken gen den sjukdomsorsakande varianten finns samt på kön och ålder. Exempelvis får kvinnor med en sjukdomsorsakande variant i BRCA1 eller BRCA2 kontrollprogram för bröst- och äggstockscancer medan män enbart erbjuds PSA-kontroller för prostatacancer vid en sjukdomsorsakande variant i BRCA2. Vid ärftlig tjock- och ändtarmscancer erbjuds kontrollprogram med koloskopi till både män och kvinnor.

Preimplatorisk genetisk testning

Ytterligare en fördel att känna till om man är bärare av en sjukdomsorsakande variant är att man då har möjligheten att inte föra anlaget vidare till nästa generation. I de flesta regioner erbjuds nämligen preimplatorisk genetisk testning, vilket innebär att befruktning sker utanför livmodern (in vitro-fertilisering, IVF) och enbart embryon som inte är bärare av anlaget planteras in i livmodern. I och med detta kan man totalt eliminera risken för ärftlig cancer för kommande generationer.

Anna Hellquist, Genetisk vägledare på iCellate Medical AB samt Medicine Doktor i Cell- och Molekylärbiologi