Kan myror också vara husdjur? Debutant belyser barnets relation till naturen, och till sig själv

Mo älskar djur. Det gör Olivia också. Ingen av dem har husdjur hemma, men de har massor av myror på kullen. Och två i en burk, i smyg. Den ska de ha halva veckan var och när det är Mos tur ska myrorna få leka med enhörningen och brandbilen. Men när de smyger ut ett flygplan till myrorna på kullen och Emil bestämmer att han ska ha det, hur går det då? Och hur mår myrorna i burken?

Mo och myrorna är en bok om vänskap och att våga säga ifrån. Det är också en bok om längtan efter att få vara med djur. Värme, humor och vardagsdramatik går igen i såväl text som bilder och bjuder på igenkänning för både barn och medläsande vuxna!

Författardebutanten Elisabeth Hochschoner vill, utöver att porträttera en vardagsnära berättelse om längtan efter husdjur, även skapa diskussion kring identitet och kompisrelationer. Mos könsidentitet är inte utskriven, och Olivia bär både balettkjol och mantel, på samma gång. Genusmedvetenhet och identitet är tankar som går igenom både text och illustrationer, vilket skapar ett fint stöd för samtal och uttryck för analys.

"Barnböcker skapar världar och att få bidra till det är fantastiskt", säger Elisabeth Hochschoner.

Det kreativa skrivandet har funnits sedan barnsben och den första boken kom till redan innan Elisabeth kunde skriva själv, när hon växte upp i Tumba utanför Stockholm.

Skrivandet har sedan varit en del i yrkeslivet, då som olika publikationer för vuxna. Elisabeth har jobbat flera år som forskare och därefter som konsult inom hållbar utveckling. Det var under tiden som utlandssvensk och en paus från ekorrhjulet skrivandet för barn tog fart och blev till bok. Natur och miljö får gärna vara med i berättelserna, men också vardagsdramatik, humor och värme. Något som alltid är viktigt är att karaktärerna får vara individer med unika egenskaper, som eftertänksamma Mo och impulsiva kompisen Olivia.