RESURSEFFEKTIVITET KRÄVER SAMVERKAN

På Återvinningsindustriernas (ÅI) frukostseminarium i morse diskuterades hur Sverige ska kunna återta positionen som ledande i ett resurseffektivt samhälle. Deltagarna i panelen bestod av politiker, naturvårdsverk, näringsliv liksom ÅI:s VD samt ordförande och samtliga var överens om att vi bör ändra synsättet från att se avfallet som ett kvittblivningsproblem till att vara en resurs. Därmed behöver vi även gå från att hantera frågorna som avfallspolitik till att vara materialpolitik, dvs näringsfrågan viktas upp i förhållande till miljöfrågan.

Moderaternas representant gick längst med att säga att förbränningen bör tas bort och socialdemokraternas representant hakade på med att den i alla fall bör minska. Intressanta inlägg med tanke på att förbränningskapaciteten i Sverige inom de närmaste åren byggs ut med ca en miljon ton, i ett läge där vi redan importerar bränsle. Miljöpartiets representant var inne på att tänka mer vagga till graven (cradle to cradle) och att vi måste efterfråga mer funktion än produkter. Detta kan åstadkommas med olika former av skatteväxling. Lena Callermo från Naturvårdsverket lanserade en idé om ett REP-avdrag enl. samma modell som ROT och RUT för att stimulera mer återanvändning och reparation i stället för slit o släng.

För egen del lanserade jag ett konkret 8-punktsprogram som väckte stort gillande:

Vi måste ha en gemensam vision i Sverige att vi vill ta en ledande position, det är naturligtvis startpunkten.

1: Klara ut roller och ansvar. T.ex. vad är en kommuns uppgift, vad är ett kommunalt bolags roll etc. Detta förhindrar dolda agendor och misstro som vi lever med idag.

2: Utse en myndighet att ansvara för att det verkligen finns en trovärdig statistik på området. Om vi vet var vi står är det lättare att veta vart vi ska gå.

3: Utse tillsynsmyndighet både på övergripande men även lokal nivå som har ansvaret för uppföljning och att saker händer som bestämts.

4: Sätt tydliga och utmanande mål.

5: Ställ krav på handlingsprogram från dom viktiga rollinnehavarna. T.ex. vad ska kommunerna göra, myndigheterna att fundera över vilka styrmedel som krävs, vad behöver producenterna göra för att nå målen.

6: Tillsätt resurser för forskning och utveckling.
-Dels för att ta fram ny teknik och metoder för ökad återvinning t.ex. an komplexa ,sammansatta material som växer i omfattning
-Dels för att fungera som koordinator för idé och kompetensöverföring mellan olika branscher och industrier, en del av spaningen.

7: Använd upphandlingsverktyget för att driva fram innovation och utveckling t.ex. genom funktionsupphandling.

8: Tillsätt resurser för att jobba med information och kompetensutveckling, folkbildning. Fortfarande finns det alltför många gamla myter som lever och frodas.

Allt detta ska sedan kompletteras med en incitamentstanke, att det ska finnas både piska och morot och sist men inte minst så krävs det uppföljning, uppföljning och uppföljning om det ska hända. Det sista gör att man kan göra om detta till ett 10-punktsprogram.

Med detta som grund har vi skapat en plattform att jobba ifrån där man kan släppa loss den fria företagsamheten att skapa plantor som sedan kan växa och frodas och så småningom kan bli möjliga att sälja även på exportmarknaden. Hela frågan är komplex och kräver samverkan åt många olika håll. Men vill vi ta en ledande roll som nation krävs det samverkan och en gemensam målbild från alla intressenter.

/ Lars-Gunnar Almryd