Internet från ovan löser otäckning

Googles projekt Loon bygger på att sprida internet dit det tidigare aldrig varit på mer än intermittenta besök. En hedervärd insats för att sprida internetuppkoppling runt jorden. Projektet har varit på försöksstadiet ett men skall under 2016 bli en skarp lösning.

Projekt Loon skall erbjuda en obruten ring av trådlöst nätverk som sträcker sig runt hela världen, lösningen är dock inte baserad på fysiska master, bokstavligen fastgjutna i marken, Loon bygger på mobila basstationer som svävar i luften burna av ballonger.

LTE-basstationer som flyger

Loon är flygande, mobila LTE-basstationer som ser till att ge internet till avlägsna platser, oavsett var i världen skall inte vara problem, med mål att sprida internet till platser som idag kanske inte ens har internet.

Ballonger och även helikoptrar har använts på detta sätt i årtionden i mindre skala. Ballonger har använts för att hissa upp repeaterstationer under bland annat biltävlingen Baja 1000, ett race genom öknen där kommunikationsradiolänkar etablerats med hjälp av ballonger. Under World Rally Championship länkas positionsdata från tävlingsbilarna (som alla har SATELs radiomodem) via en helikopter till tävlingsledningen.

Avancerad infrastruktur

Ovanstånde projekt kan ses som små och obetydliga i sammanhanget, Project Loon tar detta till en helt nivå med en sammansatt infrastruktur. Project Loon är just nu i uppstarts- och testfas, systemet är enligt google redan byggt och från ballongerna kan överföringshastigheter motsvarande mobilt bredband via 3G, alltså runt 10 Mbit/s nedlänk, en typsik hastighet för 3G-näten.

Själva tekniken är dock baserad på LTE och från varje ballong täcks en yta omkring 40 km i diameter, ballongerna länkas sedan samman med hjälp av 2,4 och 5 GHz länkar som använder sig av, på jorden, fritt spektrum. Till och från ballongerna används dock samma frekvensblock som på jorden. Loon bygger på operatörssamarbete och användande av operatörernas spektrum för att nå ytor som idag inte är bebyggda med infrastruktur eller telefoni.

Enligt Google är ballongerna billiga att installera och kan ge täckning i områden som har svår terräng eller ligger otillgängligt och annars skulle vara svåra att täcka. -Över 4,5 miljarder människor har ingen internetuppkoppling och deras anslutning är inte rimlig att lösa med teknik som bara i Indien skulle kräva 200 000 antennmaster, sa Mohammad Gawdat, vice-president of business innovation Google X talade vid Nasscom India Leadership Forum nyligen. 2016 räknar vi med en kommersiell lansering och då kan vi täcka varje kvadratmeter av planeten till låg kostnad om vi vill, redan idag har vi tillstånd från regeringarna i ungefär hälften av länderna i det södra halvklotet.

Må kraften vara med er

En komplex sak med ballonger är att de rör på sig av naturliga skäl. Genom kombination av datorkraft, vindkraft och solkraft skall ballongerna kunna manövreras med hyfsad precision på samma höjd som stratosfären, det vill säga runt 32 000 meters höjd.

Ett problem med ballonger är att de förr eller senare faller ned till jorden. I början var därför ballongerna uppe i luften några dagar som mest, men efter testande ligger rekordet på 134 dagars svävande, något som är över förväntan men säkert kan vässas litet till.

Internet från ovan

Så, har detta någon framtid? Och är det användbart i Norden? Vi har ju en ganska bra utbyggnad, och i år räknar operatörerna med att bygga ut näten ytterligare. Men, det finns luckor som fjällvärlden, skärgården och ute på de stora sjöarna och haven som skulle kunna dra nytta av detta, dock är den marknaden säkert väldigt begränsad för att skapa eventuell lönsamhet i projektet. Det finns säkert en framtid där infrastrukturen är dålig och den potentiella marknaden stor, det kostar ju mycket att bygga basstationer och i många obefolkade delar av världen drivs basstationerna av diesel vilket är kostsamt, miljöpåfrestande och administrationskrävande. Ställt i relation till detta har projektet säkert en framtid.