Elisabet: Politikerna känner till rättsosäkerheten och inhumaniteten

Jag läser om en kille som blivit allvarligt skadad i ett bråk med sin vän. Känner man till bakomliggande orsaker framstår det inte som helt otippat.

När människor tas ifrån människovärdet och samhället fäller krokben gång på gång på gång, då händer sådant. Släng ut en skör ungdom utan boende och vuxenstöd, utan rimlig försörjning, då skapas situationer som förlorar kontrollen.

Någon skriver att detta måste komma till politikernas kännedom ... De vet redan. Vår regering är informerad så många gånger. Migrationspolitiska talespersoner och en massa andra politiker har hållits informerade.

De har fått information om självmorden bland barn och unga som anlänt utan vårdnadshavare.

De har informerats om social misär, barn som bor på gatan. Om ungdomar med funktionsnedsättningar som inte får nödvändig hjälp. 

Vi har informerat om en ovetenskaplig metod att bestämma ålder som är lika seriös som skallmätningarna var när Sverige tyckte det var ett bra sätt att dela in människor i grupper. Vi har informerat om rättsvidriga beslut, om utvisade barn, ateister, kristna, hbtq och personer med funktionsnedsättning eller allvarliga sjukdomar. Vi har informerat o informerat... 

Civilsamhället har bedrivit sin egen forskning och datainsamling, t.ex. över självmord och psykisk ohälsa. Nu finns också ett antal forskningsprojekt som börjar lämna resultat. Det skrivs forskningsartiklar om hur Migrationsverket sätter rättspraxis ur spel. Det finns forskning, en doktorsavhandling, om hur domstolarna inte fattar självständiga beslut i migrationsmål. Det finns forskning om de sociala konsekvenserna av att skapa fullkomligt maktlösa tonåringar. Det finns också forskning som visar att ensamkommande ungdomar är de mest framgångsrika flyktingarna på arbetsmarknaden, de som klara integrationen bäst, anpassar sig snabbast till arbetslivet.

Men inget av ovan nämnd forskning används av politiker i sitt beslutsfattande. Den kommitté som tillsatts för ny migrationspolitik utgår inte från vare sig forskning eller de berättelser som finns i stora mängder om de sociala konsekvenserna av den nu förda politiken.

I min bubbla talas om ansvarsutkrävande och upprättelse. Utkrävandet av ansvar från de som fattar dessa vansinniga beslut.

Det kommer aldrig att ske. De normala vägarna för enskilda är helt stängda. De vägar en demokrati bygger på, transparens av beslut och möjlighet att just avkräva ansvar av dem som tar besluten är inte längre fungerande.

Att skriva remissvar på lagförslag fungerar inte. Justitiedepartementet bortser från svar utanför de föreskrivna remissinstanserna. Gissar att de som röstade i kammaren aldrig fick se de hundratals remissvar som bara finns i diariet.

Anmälan till JO besvaras med ett brev att anmälan inte kommer att leda till något, avskrivs.
Brev direkt till politiker besvaras 1 gång av 100. Debattinlägg i dagstidningar får aldrig replik av ansvarigt statsråd.

Vår regering har gjort sig totalt immun mot allt som pågår här borta hos oss i det normala livet utanför riksdagshuset. Oppositionens politiker driver på hårdare tag och stramare regler.

Nej, något ansvarsutkrävande kommer aldrig att ske. Utredningar kommer att mörka dessa genomruttna juridiska och ovetenskapliga fuskbyggen.

Någon framtida upprättelse kommer knappast heller att ske. Det troligaste är att Sveriges politiker under en lång period kommer att se detta som punkten när allt vände till det ”bättre”. Början på nedmonteringen av mänskliga rättigheter och tiden då populism lyckades som politisk väg till makt.

Det land vi trodde Sverige är finns inte mer. Äldrevården blir allt sämre, neddragningar i samhällets samtliga sektorer. När ordet internationellt ska bytas mot ordet nordiskt i kulturplanerna. Då politiken ska besluta hur konsten ska se ut, vilken teater som får spelas och vilka böcker som får köpas. Det är bara början som syns nu. Det kommer inte stanna vid det. Steg för steg förskjuts orden som får sägas mot ett mer avhumaniserat språk. Vänner får hatiska brev i posten med hot och långa haranger av kränkningar. Andra behöver personskydd eller har polisbevakning på grund av hate stalker. Det är så det nya Sverige ser ut.

Jag har fightas för demokrati och mänskliga rättigheter i 3 år. Varje dag i 3 år har jag stått upp för asylrätten som universell rättighet. Lärt mig otrolig mycket, men det sliter också hårt. Jag är trött nu på att spela med i politiken och med samhällets regler. Jag ger fan i det i fortsättningen.

Jag har kommit till slutsatsen att det finns en cynisk uträkning att trötta ut både ungdomarna och oss. När vi går i väggen eller går bärsärk kan det hela avslutas enligt plan. Alla flyktingar är utkastade och de som stod upp för mänskliga rättigheter och demokratin är tystade. Då går det enkelt att köra vidare och montera ner resten av skyddsnäten för övriga sårbara grupper, öka klyftorna och tysta det fria ordet.

Från och med nu släpper jag tanken om att gå de demokratiska, byråkratiska vägarna. Från och med nu handlar det bara om att skydda mig och min familj, att gå över lik och ta vilken väg som helst, laglig eller olaglig, för att skydda mina egna. Jag vänder politikerna ryggen, oavsett partifärg. 

Detta är min misstroendeförklaring mot svensk politik.

Media äger rätt att återge texten med angivande av författaren: Elisabet Rundqvist, biblotekarie i Uppsala.