Gå direkt till innehåll
Teckning av Vahedeh Aida Ghardagian.
Teckning av Vahedeh Aida Ghardagian.

Pressmeddelande -

En deporterads berättelse om hur det går till i praktiken

En av dem som utvisades när riksdagen öppnade var 22-årige Mujtaba. Hans berättelse ger en inblick i vad gränspolisen menar med ”humant och medmänskligt”. På tisdag, 1 oktober, planeras en ny grupputvisning till Afghanistan, som enligt samstämmiga internationella källor är världens farligaste land.

Den 10 september skickades 50 personer med ett chartrat flyg från Arlanda till Afghanistans huvudstad Kabul. De deporterades mot sin vilja efter att ha suttit inlåsta på förvar eller i häkten, många av dem i åtskilliga månader. Gränspolisens talesman anger i ett pressmeddelande att alla dessa ”återvändare” var män och att inga var minderåriga. Polisen försäkrar också att allt deras arbete utgår från ett ”humant, medmänskligt och rättssäkert bemötande” och att ”personens grundläggande rättigheter ska tillgodoses och särskild hänsyn ska tas till exempelvis ålder eller fysiska och psykiska hälsotillstånd.”

Mujtabas berättelse är översatt av Vahedeh Aida Ghardagian. Den bekräftas av flera andra utvisade från samma plan. 

MUJTABAS BERÄTTELSE

”De hade inte sagt något till mig, jag visste ingenting. Det var tisdagkväll. Klockan var runt nio när de kom in i mitt isoleringsrum. Jag hade ätit kvällsmat och skulle gå och lägga mig. De bara dök upp.

- Det är dags, du ska åka nu.

- Var ska ni skicka mig?

- Till Afghanistan.

Jag blev rädd.

- Varför säger ni så? Ni måste berätta några dagar innan. Nu? Ingen har sagt något till mig.

Jag blev orolig men jag försökte att dölja det. Jag var rädd att de skulle straffa mig. Sist när jag visade känslor, när jag blev upprörd, tog de mig till isolering och häkte så efter det döljer jag min sorg och ilska inom mig. 

De satte på mig handfängsel. Det var två andra killar från min avdelning som också skulle skickas. Jag hörde deras röster när de började protestera. De satte handfängsel och en huva på en av dem. Vi var två som kördes i stor vit bil. Det var flera vakter i bilen. De satte på oss midjefängsel. De sa att vi ska inte lyfta på armarna och sitta stilla i bilen. 

Killen som satt bredvid mig i bilen var ung men han hade bott och jobbat i Sverige i flera år. Han hade betalat skatt sa han. Han hade fått tillfälligt uppehållstillstånd två gånger men sen hade de inte förlängt. Jag vet inte varför. Jag frågade inte. 

I bilen satt fyra vakter med oss. Jag var rädd. Jag tänkte att det inte fanns mänskliga rättigheter för oss. Det finns ingenting. De vet ju vad som händer i Afghanistan. De vet om kriget, bombdåd, kidnappningar, om talibanerna.

Han som satt i bilen, killen som hade jobbat i Sverige, fick en spruta. Jag såg inte honom, jag tror de tog in honom sist. På flygplatsen sa de att vi skulle vara lugna. Jag tänkte att ingen annan finns där, även om jag skriker och ber om hjälp ingen kommer att höra mig. Jag var rädd för doktorn och tvångsinjektion av lugnande. 

På flygplatsen där de hade samlat oss fanns ingen annan. Jag såg killar som fördes in genom rastgården med handfängsel och huvor på. Det var skrämmande. Insamlingslokalen var jättestor. Vi var många, kanske 100 eller 200. Jag räknade inte, jag var så nervös. För varje person fanns det två vakter. Doktor fanns på flygplatsen men följde inte med flyget. 

Vi satte och väntade i fyra timmar. Vi fick en påse med smörgås och vatten. Jag mådde dåligt. Alla mådde dåligt. Vi var stressade men några killar var extra rädda. Vi har aldrig varit i Afghanistan, vi känner ingen där, sa de. De hade bott hela livet i Iran och hade sina föräldrar där.

Det var en kille som skadade sig själv. Jag tror han försökte skära handleden. Det blödde men de tog inte bort handfängslet på honom. Jag sa till mig själv att det inte fanns medmänsklighet längre. Jag kunde inte sova. Det var en annan kille som hade märke på handlederna, kanske från handfängslet. 

Ingen i Kabul frågade vad som hade hänt. Ingen tog hand om honom. Poliserna var inte så trevliga på flygplatsen. Först kom en man med en väst, kommer inte ihåg vad som stod på västen och sa välkommen till Afghanistan. Vakterna stannade på flyget. På flygplatsen fick vi 12000 afghani (c:a 1500 kronor) inget mer.

Jag har kompis som bor på studentrum med några andra killar. Hans familj är i Ghazni men han vågar inte ta sig dit. Jag bor hos honom. Jag vet inte vad som kommer att hända mig. Jag är rädd och håller mig inomhus. Jag är fortfarande i chocktillstånd och vet inte hur jag ska klara mig i Kabul.”

Ämnen

Kategorier


Hemsidan Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar!  
Facebookgruppen Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! med över 21 000 medlemmar 
Föreningen Stöttepelaren - stöd till ensamkommande barn och unga 
Konferensen How safe is Afghanistan?

Kontaktpersoner 
Ingrid Eckerman  ingrid at eckerman.nu 070 55 73 193
Karin Fridell Anter  karinfa at explicator.se  070 769 40 17 

Ali Zardadi  (ungdomsrepresentant)  alizardadi2 at gmail.com  073 757 92 49

Kontakter

Relaterat innehåll

  • Till riksdagen: Massdeportering på Ashura, islams heliga dag

    Till riksdagen: Massdeportering på Ashura, islams heliga dag

    Den 10 september, samma dag som riksdagen öppnar, ska 80 personer sättas på planet för att mot sin vilja deporteras till Afghanistan. Detta är också Ashura, en sorgehögtid för shiamuslimer då man inte får resa. Risken för våldsdåd mot shiamuslimer i Afghanistan är extra stor denna dag.

  • Finns det två Afghanistan?

    Finns det två Afghanistan?

    Vi som följer med vad som händer i Afghanistan saknar regeringens kondoleanser till Afghanstans folk. Inte ens vid mycket stora bombdåd får vi höra något.

  • Antalet dödade i Afghanistan 1989 – 2018. Uppsala Conflict Data Program (UCDP)

    Säkerheten i Afghanistan augusti 2019

    Enligt UNAMA, United Nations Assistance Mission in Afghanistan, var antalet döda och skadade under första halvåret 2019 knappt 4000, färre än på många år. Samtidigt tycks USA och talibanerna komma fram till en överenskommelse som är första steget på väg till vapenvila. Detta borde vara något att glädja sig åt. Men hur ska vi tolka det? Hur kan risken för storskaligt inbördeskrig förebyggas?

  • Barnfamiljernas situation.

    Senaste FN-rapporten: Civila och kvinnor drabbas av striderna

    Visserligen minskade antalet döda och skadade under första halvåret 2019, framför allt bland stridande parter. Men det är fler civila som skadas och dör i flygattacker från regeringsstyrkor och amerikanska styrkor. Kvinnor och barn är särskilt utsatta för våld.

  • Morteza 16 år.

    Morteza 16 år: Domstolen vägrar pröva ny bevisning

    Om två år förväntas Morteza att resa till Afghanistan. Han har då levt en tredjedel av sitt liv i Sverige, sedan han var 12 år gammal. Migrationsverket anser att hans pappa lever, men har inte ansträngt sig att hitta honom. Migrationsöverdomstolen tar inte hänsyn till nya bevis. I stället låter man Morteza vara kvar i Sverige tills han blir myndig för att då utvisa honom.

  • Aktivitetsveckan mot utvisningarna 7-12 september

    Aktivitetsveckan mot utvisningarna 7-12 september

    Den 1 oktober sker en ny massdeportation till Afghanistan I samband med riksdagens öppnande ordnades 7-12 september en rad aktioner mot utvisningarna till Afghanistan. Motståndet har inte minskat sedan dess även om aktionerna inte blir lika många.

  • Pristagarna från vänster: Priset för mänskliga rättigheter tilldelades föreningen Uppsalastödet. Priset för utveckling och fattigdomsbekämpning tilldelades föreningen Stöttepelaren. Priset för fred och säkerhet tilldelades Uppsala Gäris.

    Uppsala Fredspris till föreningen Stöttepelaren!

    På FN-dagen 24/10 2019 delades Uppsala fredspris 2019 ut av Mona Haghgou Strindberg, ordförande för Uppsala FN-förening, vid en ceremoni på Fredens hus, Uppsala slott.
    Fredspriset i kategorin Utveckling och fattigdomsbekämpning tilldelades Föreningen Stöttepelaren med motiveringen "för att deras matkassar och ideella arbete hjälper unga ensamkommande utan pengar att överleva i Sverige".
    Fred

  • Hbtq, ateister i massdeportation 12 november

    Hbtq, ateister i massdeportation 12 november

    En ny massdeportation till Afghanistan äger rum 12 november. För flera av dem gäller att utvisning innebär brott mot konventionen om mänskliga rättigheter.

  • Förvaret. Ill. Reza Rajabi

    Krister Törneke: ​Kristne Mahdi hölls i förvar längre tid än tillåtet

    Vi träffade Mahdi första gången i början av oktober på Migrationsverkets förvar i Märsta. Då berättade han att han varit inlåst sedan september året innan, alltså mer än ett år. Mahdi har flera gånger nekats inresa i Afghanistan och har därför inte kunnat utvisas.
    Mahdi är en av många ensamkommande ungdomar som sökt asyl i Sverige men fått avslag för att han inte ansetts ha något skyddsbehov. H

  • Många blev av med alla sina tillhörigheter när polisen slog till mot tältlägret i Paris.

    Svenskafghaner i Paris och Kabul

    Tältläger i Paris har rivits. Upp till 2 000 "svenska afghaner" kan befinna sig i Paris och Frankrike. Vad som nu händer med dem är oklart.

  • Delmi-rapport: Varför är det så svårt att utvisa flyktingar?

    Delmi-rapport: Varför är det så svårt att utvisa flyktingar?

    ​Delegationen för migrationsstudier, DELMI, är ett institut som står Justitiedepartementet nära. Idag 5 februari 2020 presenterade de rapporten "​De som inte får stanna. Att implementera återvändandepolitik".
    Seminariet hade rönt stort intresse. Salen var proppfylld med människor från många olika institutioner och organisationer. Seminariet kommer att sändas på SVT Forum den 7 februari.
    Lars

  • Är Afghanstan säkert 2020?

    Är Afghanstan säkert 2020?

    Situationen i Afghanistan förvärras. Talibanerna har ökat sin aktivitet samtidigt som corona sprider sig och livsmedelsbristen ökar. USA drar tillbaka sina trupper, men freden tycks långt bort.