Upprop: "Rör inte det permanenta uppehållstillståndet!"

Som administratör för facebookgruppen Stoppa utvisningarna till Afghanistan! har jag nåtts av flera förtvivlade unga personer, vars trauman av tidigare papperslöshet och osäker livssituation återuppväckts av hotet att permanenta uppehållstillstånd kan komma att återkallas. En av dem har startat ett upprop som snabbt fått många undertecknare.

Så här skriver en ung flykting:

"ETT LIV I FARA ⚠️

Jag är född i Afghanistan, ett land som för många kanske bara är en plats på nyheterna. För mig var det mitt hem – tills det inte längre gick att leva där. Jag är hazara och shiamuslim. Talibanerna har alltid sett människor som mig som mindre värda. De har förföljt oss, mördat oss och tagit ifrån oss vår trygghet. När de tog makten igen försvann den sista gnistan av hopp. Jag tvingades lämna mitt hemland, allt jag kände till, för att överleva.

Sedan 2015 har Sverige varit min räddning. Jag kom hit med en dröm: att leva i fred, att bygga ett liv i trygghet och frihet. Sverige blev allt för mig – inte bara ett land, utan ett hem. Här kunde jag för första gången andas utan rädsla. Här såg jag en framtid.

Under de här åren har jag gjort allt jag kan för att bli en del av samhället. Jag har utbildat mig till personlig assistent och arbetar idag heltid som stödassistent på ett LSS‑boende. Jag är fast anställd, jag har köpt en egen lägenhet och jag betalar skatt precis som alla andra. Jag är inte här för att bara ta emot – jag vill ge tillbaka. Jag drömmer om att utbilda mig vidare till socionom eller arbeta ännu mer inom socialt arbete, för att hjälpa människor som har det svårt, precis som jag en gång hade.

Mitt liv här är också min familj. Jag gifte mig i september 2023. I mars 2025 kunde jag äntligen hämta min fru från Iran, efter en lång och svår process. Nu bygger vi vårt gemensamma liv här i Sverige. För oss är det här landet inte bara en plats – det är framtiden, tryggheten, det vi älskar.

Men just nu lever jag i en skräck som jag aldrig trodde jag skulle känna här. Tanken på att mitt permanenta uppehållstillstånd kan göras tillfälligt krossar mig. Jag har lagt hela mitt liv, alla mina krafter, på att bygga något här. Jag har följt alla regler, kämpat varje dag, blivit en del av samhället. Men ändå kan allt raseras.

Den oron är inte bara en tanke. Den är en känsla som sitter i kroppen. Jag vaknar ibland mitt i natten med hjärtat i halsgropen och tänker: “Tänk om allt tas ifrån mig.” Om mitt uppehållstillstånd ändras, om jag en dag tvingas lämna Sverige, då förlorar jag inte bara ett papper – jag förlorar mitt hem, min framtid, min identitet. Jag förlorar livet jag kämpat för att bygga. Det gör mig så maktlös och hopplös att jag ibland känner att om det skulle hända, om jag skulle förlora allt detta, då vill jag inte längre leva.

Jag ber er som läser detta: Tänk på oss som människor, inte bara som papper eller regler. Tänk på de liv som byggts upp, de drömmar som spirar, och de hjärtan som hoppas på trygghet. Sverige har gett mig och min familj en chans att leva, växa och bidra – snälla, ta inte ifrån oss det. Låt oss fortsätta drömma, arbeta och leva här. Låt oss fortsätta kalla Sverige vårt hem."

Media äger rätt att återge texten med angivande av författaren Mehdi Ashouri samt källan.

SKRIV PÅ UPPROPET!

Stoppa förslaget om att omvandla permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga

Följ uppropet på Facebook

SE OCKSÅ

Stöttepelaren – stödförening för ensamkommande barn och ungdomar ger ekonomiskt stöd till de unga f.d. ensamkommande som tvingas fortsätta sin flykt efter tio år i Sverige.

Bidra till pressmeddelandena!

Tidöavtalet - ett hot mot demokratin/Invandrarna och de som söker skydd