Texterna i den norska utställningen "Barn på flukt, barn i frykt" (Barn på flykt, barn i rädsla) ger oss en viktig påminnelse om att de barn och unga som söker asyl i Sverige bär på tunga bördor. Vill vi dem väl, anser vi att FN:s barnkonvention ska vägleda oss, så ska de allra flesta få permanenta uppehållstillstånd snarast möjligt.
Talibanerna har återinfört sharialagstiftningen i Afghanistan. På tre månader har 180 personer piskats offentligt. De tre senaste åren har sex personer avrättats offentligt.
De nya "morallagar" som införts i Afghanistan kränker kvinnors rättigheter å det grövsta. Alla män tvingas se till att lagarna upprätthålls. För unga män som levt i Sverige i nio år är detta en omöjlighet. Migrationsverket anser dock att de kan anpassa sig till talibanernas kulturella seder och bruk.
En ungdom från Afghanistan beskriver hur det är att leva i Afghanistan.
Enligt UNAMA, United Nations Assistance Mission in Afghanistan, var antalet döda och skadade under första halvåret 2019 knappt 4000, färre än på många år. Samtidigt tycks USA och talibanerna komma fram till en överenskommelse som är första steget på väg till vapenvila. Detta borde vara något att glädja sig åt. Men hur ska vi tolka det? Hur kan risken för storskaligt inbördeskrig förebyggas?
