Den sista människans resa gjord obrukbar

Den sista människans resa gjord obrukbar är en uppgörelse med auktoriteter på alla nivåer, en kritik av civilisationens fundament: våldet som följer förverkligandet av en idé och en skiss över upprorets rörande omöjlighet. Den är en revolt mot ordet, fadern, det heliga, det höga tornet, det eviga, det sanna, det sköna… Mot allt som makten har upprest i syfte att behålla sin dominans. Den är också en revolt mot dramat och överenskommelsen vi måste göra för att tro på teatern. Den sista människans resa gjord obrukbar är en föreställning om tro - inte bara tro som religiös övertygelse utan vilken övertygelse som helst som du sätter ditt hopp till. I skottlinjen står familjen, den romantiska kärleken, nationen, drogerna, godheten, könsrollerna, det manliga subjektet eller varför inte teaterns funktion. I föreställningen öppnar Teater Terrier dramats form och prövar en utmaning bortom sina tidigare erfarenheter. Regissören Anders Carlsson och dramatikern Ludvig Uhlbors samarbetade senast våren 2006 med slutproduktionen LADAINHA vid Dramatiska Institutet i Stockholm. Föreställningen väckte starka reaktioner i både positiv och negativ mening. Den sista människans resa gjord obrukbar är en utveckling av den erfarenheten.