Pressmeddelande - 21 Oktober 2022 20:44

Julian Assange och hoten mot yttrande-och pressfriheten 9 oktober 2022 kl. 13:00, ABF Stockholm, Dokumentation från mötet

Moderator Sigyn Meder hälsade gäster och publik varmt välkomna.
Sigyn uttryckte allas vår stora glädje över den mänskliga kedjan runt parlamentet i London dagen innan.

Hela världen stöder Julian Assange. Stora MR och fackliga organisationer och personligheter kräver hans frihet; en politisk fånge utsatt för laglöshet, rättslöshetoch förnedring. En rent korrupt process pågår och det är uppenbart att Julian Assange ska förgöras.

"Jag har gett upp år av min frihet för de risker vi på Wikileaks tagit för att kunna ta sanningen till allmänheten."
Det säger Julian Assange, en hjälte, som till varje pris vill låta oss veta vad de makthavande gör i våra namn. Visselblåsare, journalister skulle kunna vända sig till Wikileaks anonymt och med full säkerhet, även för källorna. Ett fantastiskt initiativ.

Sanningen, den som de makthavande inte vill ha, har drabbat Julian hårt: otäck smutskastning, förtal, lögner, instängd och nu i Storbritanniens värsta säkerhetsfängelse sedan snart fyra år. Det pågår ett långsamt mord inför våra ögon.
Hade dessa avslöjanden rört Ryssland, Kina, Iran, hade Julian hyllats som hjälte i våra mainstreammedia.
Men Julian Assange vslöjade USA:s krigsbrott i Irak, Afghanistan Libyen och många länder och
den som hotar USA:s världsbild, lever farligt

Den av Sverige hyllade folkrätten tillämpas inte på våra allierade som USA/Nato.
Vår kände jurist Hans Corell vill ställa Putin inför en krigstribunal.
Inte ett ord om Västs krigsbrott. Detta kallas "double standards".

Genom mitt mångåriga arbete för Iraks folks nationella oberoende, har jag följt USA:s vettlösa massbombningar av civila städer i Irak som Falluja, Ramadi, Mosul, Hit. Städer som mångtusenåriga Mosul har bombats till ruiner. USA är det land son använt kemiska stridsmedel från atombomber, till napalm, vit fosfor och utarmat uran.
Irak är ett förgiftat land där spädbarn föds med svåra missbildningar och USA:s krig och korrupta politiker har gjort Irak till ett av världens fem värst drabbade länder av miljö-och klimatförstörelse.

Det har varit svårt för mig att fatta att dessa brottsansvariga går fria och umgås i världens salonger.
Folkrätten tillämpas selektivt med undantag för USA och väst. Det är pinsamt att Sverige ger sitt stöd såväl politiskt som militärt till dessa brott.

Denna ensidighet hotar vår yttrande-och pressfrihet och leder till censur av våra media. Media granskar inte makten på det sätt de ska. Sveriges följsamhet mot USA bara ökar. Allmänheten får inte en klar insikt i vad som händer
Vare sig det gäller det odemokratiska beslutet om svenskt Natomedlemskap utan debatt eller nuvarande elpriser och EU:s roll, råder ensidighet i media.

Om Julian Assange utvisas till USA och döms enligt den 100-åriga espionage act, handlar det om att göra grävande journalister till spioner. USA:s starka 1st Amendment sätts åt sidan och alla journalister hotas. Det sprider rädsla, censur och självcensur. Det har drabbat journalister som Kajsa Ekis Ekman. Många visselblåsare är drabbade som Snowden, Chelsey Manning,Daniel Hale med flera.
Det finns likheter med den utlandsspionerilag Sverige nu vill införa och som dagens möte bl.a.behandlar. Fler aspekter tas upp i korta tal och vi får sång och poesi.

Tal, dikt och brev publiceras i den ordning som följer i programmet.
Filmer:
Håkan Julander läser sin nyskrivna dikt:
Dikt
Film med tal av Helene Bergman, Staffan Dahllöf, Erik Halkjaer och Arne Ruth.
Med tack till Franz Smidek som filmade.
Tal

Program
Peo Österholm, journalist, författare, riksspelman, inblåsning
Helene Bergman, journalist, författare
Håkan Julander, Brev till riksdagsledamöterna från Stödkommittén
Staffan Dahllöf, frilansjournalist, undervisar i EU-rapportering vid Danmarks Medie-og Journalisthøjskole (DMJX) i Aarhus
Erik Halkjaer, ordf, Reportrar utan gränser
Jan Hammarlund, sångare
Håkan Julander, skådespelare, regissör, läser nyskriven dikt
Arne Ruth, mångårig chefredaktör DN
Sigyn Meder, moderator

Arrangörer: Stödkommittén för Julian Assange i samarbete med Teater Tribunalen, Folket i Bild Kulturfront/Stockholm, IrakSolidaritet, Sveriges Fredsråd, Diem 25 Stockholm

Helene Bergmans tal
Redan i augusti 2012 skrev min kollega Anders Carlgren och jag en artikel på DN Debatt med rubriken:
”Fallet Assange ett hot mot den svenska rättsstaten.”

Ingressen löd:

”Jagad man. Det svenska rättsväsendets behandling av Julian Assange kan närmast liknas vid trakasserier. Samtidigt har mediernas bevakning varit partisk till förmån för det politiska etablissemanget. Nu har JO avslagit vår anmälan av åklagare Marianne NY.”

Men inget hände utan tystnaden inträdde.

Och det mest effektiva vapnet mot yttrandefriheten är just tystnaden! Osynliggörandet!

Att tysta någon, att hindra en människa från att inte bli hörd - att inte få komma till tals - att inte få försvara sig - att inte bli lyssnad på- att tvingas att bli stum - att tystas! Det är det mest utstuderade sättet av censur.

Det sättet av censur praktiseras här i Sverige när det gäller Julian Assange. Det sättet har praktiserats av det svenska rättsväsendet, av svenska politiker och av svensk media.

Alla har de gått USA:s ärende och begäran att tysta Julian Assange och Wikileaks. Anledningen är att de avslöjat krigsbrott som utförts av Nato och USA.

Jag vet, eftersom jag som journalist har bevakat fallet Assange sedan augusti 2010, då jakten på honom och

Wikileaks nådde sin kulmen. En jakt iscensatt av USA på svensk mark med hjälp av svenskt rättsväsen, media och politiker.

Sakläget är mycket enkelt. Julian Assange hade sex med två kvinnor vid skilda tillfällen under sin vistelse här i landet i augusti 2010. De båda kvinnorna sökte upp en polisstation här i Stockholm med avsikt att förmå Julian Assange att ta ett HIV-test. Polisen på den aktuella polisstationen menade att Assange begått våldtäkt och då våldtäkt faller under allmänt åtal, upprättade polisinspektören en anmälan om våldtäkt. En åklagare beslöt att begära Assange häktad i hans utevaro, trots att han befann sig i Sverige. Båda kvinnorna har senare hävdat via sms och på twitter att Julian Assange inte våldtog dem.

Det ena kvinnan säger till och med att:

”Det var polisen som ville sätta dit Julian Assange.”

När Expressen stolt tidigt på lördagen den 21 augusti 2010 gick ut med världscoopet att Julian Assange var efterlyst för våldtäkt spred sig nyheten snabbt över hela världen. Expressen hade tipsats, trots att alla inblandade fått löfte om att deras namn skulle hemlighållas till rättsmaskineriet sagt sitt.

Omedelbart efter publiceringen firade USAs försvarsminister Robert Gates nyheten med ett leende, medan han gjorde uttalandet :

”Låter som goda nyheter för mig.”

Dessutom spred olika twitterkonton som förknippas med Pentagon beskrivningar av Julian Assange som en våldtäktsman på rymmen.

Skadan var alltså redan skedd, trots att mindre än 24 timmar efter det att arresteringsordern utfärdats chefsåklagaren i Stockholm Eva Finné som övertagit utredningen hävde arresteringsordern och uttalade att:

”Jag tror inte att det finns någon anledning att misstänka att Julian Assange har begått någon våldtäkt.”

Det skulle alltså senare visa sig att ingen av kvinnorna ansåg att de blivit våldtagna. Det framgår av den sms-korrespondens som åklagare Marianne Ny gjorde allt för att hemlighålla i det längsta. Det var Marianne Ny som beslutade att öppna fallet på nytt.

Julian Assange skriver själv så här i sin vittnesutsaga som är undertecknad av Notarie Publicus och som jag i detalj redovisat på min blogg; Kärringbloggen:

” You can imagine my disbelief when I woke the next morning to the news that I had been arrested in my absence for rape and that the police were hunting all over Stockholm for me.”

Att hans förvåning var äkta bevisas alltså av de SMS som en av kvinnorna skickat till sina vänner. SMS som alltså den svenska åklagaren Marianne Ny gjorde allt för att dölja.

Det första åtalet om våldtäkt lades ner 2015 och det andra 19 november 2019.

Men vad var det då det hela handlade om? Jag gått igenom och läst vad Julian Assange själv skriver i sin affidavit, en av bilagorna till förhöret på Ecuadors ambassad i november 2016. En affidavit är en juridisk handling som upprättas under ed inför Notarius publicus. Affidaviten betraktas som ett vittnesmål. Här har Julian Assange angett källor vilket gör det lätt att verifiera sanningshalten av vad han säger.

Följande berättade han även för mig när jag träffade honom i London på våren 2012:

Hans tre krypterade laptops togs i beslag på Stockholm/Arlanda precis när han skulle lämna Sverige 27 september 2010. Då hade han väntat i Stockholm under fem veckor för att bli förhörd av Marianne Ny, som aldrig hade tid.

Nåväl på en av datorerna fanns videobevis på att US Air Force B-1 Bomber i maj 2009 bombade byn Grani södra Afghanistan. Drygt ett hundratal civila, 60 kvinnor och barn dödades.

Datorerna har aldrig återfunnits, trots att Wikileaks begärt ut dem hos svensk polis, flygbolaget SAS, på Arlanda flygplats eller Berlin Tegel dit Assange flög för att hålla föredrag.

Efter det att Julian Assange fått lov att lämna Sverige och hans tre krypterade laptops med videobevis på krigsbrott beslagtagit utfärdade Marianne Ny en europeisk arresteringsorder.

Redan innan i augusti 2010 hade Marc Thissen, presidentskribent skrivit i Washington Post:

”FBI kan använda lagstadgad auktoritet att utreda och arrestera individer för brott mot USAs lag varhelst i världen. Med andra ord behöver vi inte tillstånd från något annat land att gripa Assange på det landets territorium, Men att ta honom från gatan räcker inte; vi måste återställa dokumenten som han olagligen har.”

Obamaadminstraionen ville också påverka media:

New York Times rapporterade att Vita Huset mailat reportrarna och föreslagit en ny negativ vinkling på Wikileaks avslöjanden. Wikileaks var ingen objektiv nyhetskälla, tvärtom var de emot USAs utrikespolitik.

Julian Assange skriver i sin affidavit:

” Amerikanska regeringstjänstemän ansträngde sig för att påverka hur media rapporterade om våra publiceringar. Syftet var att avlegitimisera Wikileaks utgivarskydd under USAs första tillägg. T ex försökte USA falskeligen förvandla Wikileaks till en motståndare för USA:s nationella intressen. Ett falskt påstående som jag senare skulle få se eka i svenska medier.”

Julian Assange har mer eller mindre bannlysts för att göra sin röst hörd och få berätta sin version i svenska medier. Jag har otaliga gånger tagit kontakt med de stora tidningarna i det här landet. Jag får tillbaka att man inte är intresserad.

Därför har jag på min egen blogg Kärringbloggen( karringbloggen.se) publicerat åtta artiklar som alla bygger på Julian Assange egna ord. Jag har därmed låtit honom komma till tals vilket är brukligt i en demokrati som har yttrandefriheten som sin grund.

Jag avslutar med att läsa upp vad Julian Assange själv skrivit om den rättsprocess som han sedan 7 december 2010 då han förlorade sin frihet, har blivit utsatt för.

Han skrev detta i samband med förhöret på Ecuadors ambassad 2016:

” Ni har utsatt mig för sex års olaglig, politiserad internering utan åtal - i fängelse, husarrest och fyra och ett halvt år på Ecuadors ambassad.

Ett agerande genom att vägra att ta emot mitt skriftliga svaromål under de senaste sex åren har varit olagligt enligt FN:s grupp för godtyckligt fängslande, men även av Svea Hovrätt.

Ni har utsatt mig för grym, omänsklig och förnedrande behandling.

Ni har förnekat mig effektiv juridiska representation i denna juridiska process. De svenska advokaterna fick inte närvara vid förhöret)

Trots detta känner jag mig tvungen att samarbeta även om ni inte värnar om mina rättigheter.” Julian Assange.

Och själv säger jag:

Fallet Julian Assange är ett hot mot den svenska rättsstaten och också mot den fria journalistiken och vår yttrandefrihet.

Helene Bergman

Www.karringbloggen.se

Brev till riksdagsledamöterna
Till Sveriges riksdagsledamöter angående lagförslaget om ”utlandsspioneri” (betänkande

2021/22:KU16)

Stockholm, 9 oktober 2022

Bästa riksdagsledamot!
På Dig vilar ansvaret att slå vakt om den svenska demokratin, om yttrandefriheten och den grundlagsstadgade pressfriheten.

Tryckfrihetsförordningen är en för Sverige unik grundlag, som bland annat innebär grundlagsskydd för vissa medier och även innehåller offentlighetsprincipen. Det nu vilande lagförslaget om ”utlandsspioneri” innebär att det som idag enligt svensk lag räknas som offentligt blir hemligt och att grävande journalister kan dömas som spioner. Lagförslaget är ett hot mot grundläggande demokratiska värden.

Denna grundlagsförändring håller på att genomföras utan omfattande offentlig diskussion. Kanske är inte ens alla riksdagsledamöter klara över beslutets innebörd.

Om lagen antas blir det straffbart med fängelse att röja uppgifter som allvarligt stör Sveriges förhållande till en annan stat eller en mellanfolklig organisation. Det kan gälla till exempel Nato, EU, FN för att straffbestämmelserna ska tillämpas.

Även om man inte har för avsikt att gå främmande makts ärenden, blir ett röjande av hemliga uppgifter – till och med att befatta sig med sådan uppgift – straffbart.
Vad som anses hemligt kan avgöras av ett högt befäl.

Det som i lagförslaget betecknas som ”utlandsspioneri” görs till ett tryckfrihetsbrott. Då kommer grundlagsskyddade medier – och de som lämnar information dit – också att kunna dömas för utlandsspioneri. Skribenter, media och deras källor som avslöjar hemliga uppgifter till exempel om länder som Sverige samarbetar med kan dömas.

Vilken journalist kommer då att våga avslöja någonting som stör makthavarna? Allmänheten berövas sin rätt att veta vad regeringar gör i deras namn.

Lagen kommer också att göra allvarliga inskränkningar i den grundlagsskyddade meddelarfriheten. Polis och åklagare kommer att kunna göra tillslag mot nyhetsredaktioner som publicerat uppgifter som bedöms som brottsliga. Polismyndigheter kan komma att
beslagta journalisters datorer och mobiltelefoner för att få veta namnet på uppgiftslämnaren. Om politikerna den 16 november röstar igenom grundlagsändringen och luckrar upp meddelarskyddet, vem vågar då lämna känsliga uppgifter till medierna? Sverige riskerar att tystna.
Ur demokratisynpunkt är utrikesspionerilagen och grundlagsändringen helt fel väg att gå.

Det främsta exemplet på repressiva ingripanden för att tysta obekväm journalistik är övergreppen mot den australiske journalisten Julian Assange, som under lång tid hållits fängslad i högriskfängelset Belmarsh i Storbritannien och hotas att utvisas till USA där han
riskerar att dömas till 175 års fängelse för att han genom Wikileaks har avslöjat allvarliga krigsbrott i Irak och Afghanistan.
I april 2010 offentliggjordes en video filmad från en amerikansk Apachehelikopter i Bagdad, som visar hur elva människor skjuts ihjäl. Utländska och svenska media, däribland SVT och Dagens Nyheter, publicerade uppgifterna från Wikileaks, men har senare i stort sett tigit om de grova rättsövergrepp Assange utsatts för, vilka utförligt dokumenterats av Nils Melzer, FN:s specielle rapportör angående tortyr, grymma och omänskliga och nedsättande behandlingar eller bestraffningar.

Detta fall är ett hotande internationellt prejudikat. Istället för att i enlighet med folkrätten straffa förövarna av krigsförbrytelser, försöker makthavare tvinga budbärare, visselblåsare och journalister att tiga eller riskera att dömas som spioner.

Det skulle kunna vara en svensk utrikeskorrespondent som bevittnar turkiska soldaters krigsbrott i Syrien eller Irak, eller en svensk officer som bevittnar Natotruppers MR-brott i en internationell militär insats. Ett välkänt exempel är diplomaten Anders Kompass, som

stängdes av från FN-tjänst för att ha avslöjat sexövergrepp på barn i Centralafrikanska unionen. Hade lagen funnits då hade befattning med sådana uppgifter kunnat klassas som ”spioneri”.

Underminering av den svenska yttrande- och tryckfriheten har pågått länge. Den föreslagna lagen om ”utlandsspioneri” är ett dråpslag mot våra grundlagsstadgade rättigheter. För att driva igenom denna grundlagsändring krävs beslut av två på varandra följande riksdagar med val emellan. Det första riksdagsbeslutet togs 6 april 2022. Det andra beslutas ska preliminärt tas 16 november. Om lagförslaget antas, ska förändringarna träda i kraft från 1 januari 2023. Det är uppenbarligen bråttom!
Med detta brev vill vi uppmana var och en av våra valda riksdagsledamöter att allvarligt överväga om en sådan lag är förenlig med demokratiska värderingar. Vi uppmanar er att avslå den liggande propositionen.

För Stödkommittén för Julian Assange

Arne Ruth Sigyn Meder

För kontakt: support.julianassange@protonmail.com; Sigyn Meder, telefon: 073-9933134

https://www.mynewsdesk.com/se/iraksolidaritet/pressreleases/till-sveriges-riksdagsledamoeter-angaaende-lagfoerslaget-om-utlandsspioneri-betaenkande-2021-slash-22-ku16-stockholm-9-oktober-2022-3211000
In Swedish and English

Staffan Dahllöfs tal
EU:s ministerråd, i det här fallet utrikesministrarna, beslutade i mars om ett förbud mot att sända, underlätta eller att på annat sätt bidra till sändning av innehållet från RT (tidigare Russia Today) med redaktioner i Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Spanien liksom Sputnik. Svartlistningen utvidgades i juni med Rossiya RTR/RTR Planeta, Rossiya 24 och TV Centre International.

I beslutet som är en förordning, direktverkande EU-lag, kan man läsa att förbudet är utformat ”i enlighet med de grundläggande fri- och rättigheter”,och därför ”hindrar dessa åtgärder inte dessa mediekanaler och deras personal från att utgöra (!)andra aktiviteter i unionen än sändning, såsom forskning och intervjuer.” Forskning ska nog förstås här som en dålig översättning av journalisttermen research som betyder undersöka och förbereda men som sällan kan jämställas med akademisk forskning.

På en fråga ställd till kulturminister Jeannete Gustafsdotter (s) svarar en pressmedarbetare vars namn jag utelämnar här på vägnar av departementet:

”Satellitoperatören SES har avslutat sina tjänster. Inga ryska tjänster faller längre under svensk jurisdiktion. Inga tillstånd har återkallats, inga andra åtgärder vidtagits. Inga särskilda frågor har uppkommit vad gäller tolkning eller införande.”

Det kan ju på sätt och viss förefalla lugnande.

Men:

”Vid behov agerar rättsväsendet aktivt vid påstådda överträdelser. Polismyndigheten har i dagsläget inte några stängda eller pågående förundersökningar. Andra brottsbekämpande myndigheter har inte någon information att dela med sig av.”

Det är möjligen också lugnande, men inte helt.

När rådsbeslutet var helt färskt frågade jag i rådets generalsekretariat i Bryssel hur begreppen ”underlätta eller på andra sätt bidra till” ska förstås. Är det nu straffbart att citera innehåll från RT på sociala medier som Twitter.

Svaret löd, också här från en icke namngiven tjänsteman:

”I guess the re-tweeting of broadcasted material falls into this category.”

På samma fråga ställd till minister Gustafsdotter svarade departementet:

”Överträdelser av ett förbud i en EU-förordning om ekonomiska sanktioner är straffbara. Bestämmelser om detta finns i lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner. Straffet kan bli böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst 4 år. Ringa brott medför inte ansvar”

Här anar man, försiktigt sagt en betydande elasticitet, i varje fall så länge ringa brott inte är närmare definierat.

Departementet, återigen i form av en kommunikationsmedarbetare, försäkrade vidare:

”Dessa åtgärder påverkar i synnerhet inte skyldigheten att respektera de rättigheter, friheter och principer som avses i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, inklusive stadgan om de grundläggande rättigheterna, samt i medlemsstaternas konstitutioner, inom deras respektive tillämpningsområden.”

Och:

”För innehåll som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen gäller dess bestämmelser om yttrandefrihetsbrott. I övrigt kan Brottsbalkens bestämmelser vara tillämpliga. Det går inte att i förhand att avgöra vilken lagstiftning eller brottsrubricering som skulle kunna bli tillämplig. Det görs utifrån den sändning eller det tillhandahållande vars innehåll ska prövas.”

Alltså: Vid ringa brott inget straff. Vid brott som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen är det den som gäller, det vill säga juryförfarande, censurförbud och ingen möjlighet att överklaga friande dom.

Det vill säga, menar jag, man kan inte både följa rådsbeslutet och svensk grundlag.

Men, vän av ordning och reda med kunskap om EU-lagstiftning kan undra: Går EU-rätt inte före nationell lag?

Jo. Det finns det talrika domar om – från EU-domstolen – och det är också något av de första som intresserade möter på webbsidor i ämnet.

Men.

Fullt så enkelt är det inte med grundlagar, eller medlemsländernas konstitutioner.

Regeringsformen, en annan av Sveriges fyra grundlagar säger i 10 kap. 6 § att beslutanderätt kan överlåtas till EU bara så länge som principerna för statsskicket inte rörs.

Så här står det under en egen rubrik:

”Överlåtelse av beslutanderätt inom EU-samarbetet

6 § Inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen kan riksdagen överlåta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket. Sådan överlåtelse förutsätter att fri- och rättighetsskyddet inom det samarbetsområde till vilket överlåtelsen sker motsvarar det som ges i denna regeringsform och i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.”

Så vitt jag vet har detta inte prövats på allvar i Sverige, bland annat för att Sverige till skillnad från många andra länder inte har en författningsdomstol. Det har i sin tur sin historiska förklaring, och det finns goda argument för att inte ha en sådan – som jurister inte ska stå över folkstyret. Men i mötet med EU-rätten blir avsaknad av svenskt författningsskydd problematiskt.

I Tyskland har frågan om landets författning är förenlighet med EU-rätten prövats många gånger, närmast som en fast rutin. Resultatet har hittills varit det går an, alltså ingen direkt konflikt, men med upprepade tyska markeringar att till syvende og sidst gäller tysk grundlag. Den tyska författningsdomstolen anser sig vara kompetent till att pröva EU-domstolens avgöranden.

I Danmark slog Højesteret (danska HD) fast i Maastrichtdomen 1997 att vid osäkerhet om skydd för fri- och rättigheter är det dansk grundlag som gäller. Dansk grundlag har i övrigt ett mycket klart uttalat censur- och distributionsförbud.

Så vad bör göras?

Anders R. Olsson en allt för tidigt bortgången kollega skrev en lärobok Tryckfrihet & yttrandefrihet 1992. Han misstänkte att bokens register i lagens mening var ett personregister och anmälde sig själv till det som då hette Datainspektionen, idag Integritetsskyddsmyndigheten. Lagen den gången var Datalagen, senare avlöst av PuL (Personuppgiftslagen) som i sin tur blev avlöst av den nu gällande dataskyddsförordning (GDPR).

Datainspektionen avslog hans begäran att skriva en bok på dator, vilket han redan hade gjort. Anders blev den förste och hittills enda författare som förbjudits att göra så – ända till regeringen påminde Datainspektionen om att Sverige har grundlagar, vilket Datainspektionen uppenbarligen inte hade förstått. Förbudet upphävdes.

Så:

Om alla närvarande här samlar upp nyheter, citat eller annat från något av de bannlysta ryska medierna, till exempel via VPN, och därefter förmedlar det funna på sociala medier som Facebook, Twitter eller annan plattform, och samtidigt anmäler till polisen vad man har gjort…

Eller ännu bättre:

Om de ledande mediehusen Schibsted, Bonnier, Stampen, Gota Media och public service som SR, SVT, TV4 och mediaorganisationer som Journalistförbundet, Utgivarna och andra gör det samma, så kan polismyndigheten får anledning att inleda de förundersökningar som ännu inte gjorts och så kan vi Justitiekanslern som är åklagare i tryckfrihetsmål att ta ställning och så småningom få klargjort vad som väger tyngst; EU-förordningen 2022/350 eller Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen.

För det kan det väl inte råda någon tvekan om?

Erik Halkjaers tal
Den 7 oktober skrev vi på Reportrar utan gränser, tillsammans med 15 andra organisationer ett brev till Storbritanniens nya inrikesminister Suella Braverman om att frige Julian Assange. Även Svenska PEN och Svenska Journalistförbundet, genom den europeiska journalistfederationen, skrev under brevet. Bland annat skrev vi:

An Assange prosecution ”would set a dangerous precedent that could be applied to any media outlet that publishes stories based on leaked information or indeed any journalist, publisher or source anywhere in the worl

Tidigare i år bad vi Bavermans företrädare Priti Patel om ett möte för att diskutera beslutet att utlämna Julian Assange till USA. VI fick aldrig något svar. Nu ber vi Baverman om detsamma. Vi vädjar till henne om att ”seize the opportunity as a matter of urgency and insure that the UK government acts in the interest of journalism and press freedom and does not enable the US government to continue to pursue this more than decade-old, politically motivated case.”

Igår bildade en rad organisationer en mänsklig kedja kring det brittiska parlamentet i London, till stöd för Julian Assange och med krav på att han ska friges. Det här är en fråga som Reportrar utan gränser drivit i många, många år. Stundtals har vi varit den enda organisationen på plats vid domstolen och i rättegångssalen. Vi har vid upprepade tillfällen fördömt USA för att använda spionlagen för att försöka tysta visselblåsare och hota pressfriheten.

Runt om i världen pressas pressfriheten tillbaka. Det är ett faktum som vi återkommer till varje år när vi på Reportrar utan gränser publicerar vårt pressfrihetsindex. Och det handlar inte bara om länder vi pekar på just nu, som Ryssland, Iran, Kina, Belarus, Afghanistan, Myanmar, Nicaragua och Azerbajdzjan. Det handlar även om länder som USA, Storbritannien, Australien och Sverige.

Vi kan inte ta pressfriheten för given. Den är något vi måsta kämpa för varje dag, vilket inte minst återspeglas i fallet Assange. Vad som utifrån lätt kan framstå som ett rättsfall om spioneri och terrorism handlar egentligen om våra rättigheter och skyldigheter, som journalister, visselblåsare och källor.

En utlämning till USA och i förlängningen ett åtal och en dom mot Assange skulle vara en tydlig signal till alla journalister, även i Sverige att inte gräva i militära insatser som inbegriper USA, eller för den delen vapenaffärer med amerikanska företags inblandning, och en signal till visselblåsare och källor att inte förse journalister med information som kan peka på oegentligheter eller övergrepp begångna med USA:s goda minne.

Sverige ligger idag på plats 3 av 180 i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. Det är en relativ placering som inte innebär att vi inte har så mycket att göra mer, utan att vi i jämförelse med andra länder ligger på plats 3. För 20 år sedan låg vi på plats 9. USA har sedan dess tappat 30 placeringar. Storbritannien har också genom åren tappat flera placeringar men ligger i stort sett idag kvar på samma plats som för 20 år sedan. Inte heller särskilt imponerande.

En stor anledning till att USA tappat så många placeringar är jakten på personer som Edward Snowden, Chelsea Manning och Julian Assange, men USA:s försämrade pressfrihet stannar tyvärr inte inom landets gränser utan påverkar även oss långt bortom USA:s gränser. På mitt bord ligger just nu ett fall med en välkänd svensk journalist som söker visum för att bevaka det amerikanska mellanårsvalet. Hen har tvingats fylla i ett så kallat DS-5535 formulär som inneburit att hen ägnat sex veckors heltidsarbete åt att bara fylla i detta formulär som nu närmar sig 30 sidor. Hen måste redogöra för att sina resor, platser hen har besökt, uppdrag mm de senaste 15 åren, liksom alla aktiviteter på sociala medier. Det här är inte bara högst integritetskränkande, det är också ett hot mot allt vad pressfrihet och källskydd heter.

Bakom förfarandet ligger en lag som Donald Trump tog fram, om gäller människor från Mellanöstern och Nordafrika som vill resa till USA, liksom människor som besökt dessa delar av världen och sedan vill resa till USA. Att pressfriheten i USA försämrades under Donald Trump rådet det ingen tvekan om, men vi får inte glömma att jakten på Assange började långt innan honom. USA:s nuvarande president var i allra högsta grad delaktig i de beslut som fattades kring Assange för många år sedan.

Vad Donald Trump däremot gjort, och enbart han, ingen annan politiker i USA, är att påverka hur bland andra våra svenska politiker agerar mot media och journalister. Vi ser i Sverige ett skifte i hur politiker tilltalar och ser på journalister. Man drar sig inte för att öppet säga att journalister kan knuffas på, är ett hot mot samhället eller måste hålla sig på sin kant tills politikerna vill tala med dem. Public service-medier kallas för cancersvulster som måste skäras bort från samhällskroppen.

Jag säger till er här att glöm aldrig att Sverige har en stark pressfrihet. Glöm heller aldrig att den inte är självklart, något som vi kan ta förgivet. Utan vi måste varje dag ta pressfriheten i försvar. Journalister, visselblåsare och vårt källskydd är grundläggande och viktiga delar av vår demokrati. Alla försök att från utlandet, vare sig det är från Kina, Turkiet, Iran eller USA, eller från inhemskt politiskt håll försöka förringa eller motverka pressfrihet och oberoende journalistik är en fara för demokratin och allt det som vi tror på. Med dessa ord vill jag avsluta med att säga:

Frige Julian Assange!

Håkan Julander läser sin nyskrivna dikt

Jag är rädd

För krig i Sverige
Att se det hända

Jag är rädd
Att Julian Assange
aldrig släpps fri

Jag är rädd
att folk inte förstår
Det ena kommer från det andra

Jag är rädd för NATO
Ett mäktigt narrativ
om översitteri

jag är rädd för EU
Politbyrån i Bryssel
som styr vårt svenska land
med teknokratisk järnhand
Är han vår sista chans?
som sitter i ett fängelse
i juridiskt ingenstans
Världen står i brand
Sanningen är sand
i slott på fjärran strand
sköljs bort som aldrig fanns
Med ny ideologi
ska i denna koloni
stiftas nya lagar
om utlandsspioneri

Jag är rädd
för att bo i Sverige
Och inte vara fri

Jag är rädd
att min västerländska självbild
går i tusen kognitiva
dissonansers bitar

Journalisterna är plitar
Vaktar våra tankar
Slår ner på de som vågar
som tänker själv och frågar

Jag är rädd
Rädd för journalister
som inte värnar
andra journalister
som inte skriver
om Julian Assange
Martyren i Belmarsh
Som vigt sitt liv
åt sanning och fred
Åt samvete att leva med.

Jag är rädd för fosterländska stormar
Krig som gryr i medialögner
Hatet mot den andre
delar upp i ond och god
och undergräver moder jord
och jag är rädd som aldrig förr
Den existentiella smärtan
värre är en egen död
Det är en oro om det värsta
galningar har gjort det förr
släppt bomber över Japan
nu en pipeline sen en bro
Och vem och varför analys
i censurerat mediabrus
Vi vet ni vet att det finns det
Ni inte vill vi tänka
Ni inte vill vi tro

Men vi har börjat hålla händer
runt omkring i alla länder
Rädslorna förlöser oss
För Julian vi måste slåss
och starkare blir vi förstås
om fler förstår och vinden vänder
Finns nu tecken att det händer

I tumult och krig och elbrist
ser vi ändå ljus i mörker
Fler som lever som de lär
i sanning och till stort besvär
för mörkrets pakter i Davos
i Bryssel, London, Washington
så kommer vi med en ny giv
Kliv av ert militärkomplex
ert västerländska maktkoncept
och prova byta narrativ
Binära till intuitiv
Och sluta vara rädda
liksom vi har blivit ledda
till att överkomma rädslor
Låta hjärtat styra känslor
och tillsammans återvinna
skräcken över ord försvinna
Öppna världen ge den liv
Och följa dessa direktiv:

Pressfrihet
Åsiktsfrihet
Frihet för Julian Assange

Jag är inte längre rädd

Arne Ruths tal
Här håller jag upp en kopia av en nyhetsartikel som DN publicerade i februari 2020. Den bär rubriken ”FN-observatör anklagar Sverige för rättsröta”. Beskyllningen uttalas av Nils Melzer, FN:s oberoende övervakare av tortyr i hela världen.

Melzer behärskar svenska. Han bygger sin slutsats på egen läsning av rättshandlingar i fallet Julian Assange. Han kräver ett svar från Sverige. Men regeringen vägrar att reagera.

DN:s redigerare har formulerat rubriken från ett journalistiskt perspektiv. Detta är ju en bra grej, värd en uppföljning. Men denna nyhetsvärdering är ur takt med tiden. Texten om rättsrötan blir den sista i DN som tillmäter Nils Melzers kritik relevans. Övriga centrala svenska medier sluter upp bakom tystnaden om Julian Assange.

Med bistånd av eldsjälar som Sigyn Meder, Kristina Hillgren och Anders Romelsjö formulerade jag ett upprop som stödjer Melzers krav. Vi fick på kort tid sjuttiofem namnunderskrifter. Jag skickade uppropet till Dagens Nyheters kulturredaktion. Med vändande mejl kom svaret: vi har inte plats. Aftonbladet refuserade. TT negligerade. Det blev FIB Kulturfront som öppnade sina spalter. Och sedan dess har det rått journalistisk tystnad i rättsfallet Julian Assange.

Kontrasten mellan Sverige och omvärlden är hisnande.

Jag var med om att organisera en tre dagars internationell konferens till stöd för Julian Assange i Oslo i mars Hans far John Shipton framträdde inför en fulltalig publik. Hans tonfall var lugnt. Hans budskap rymde kampvilja. Lokalen var fylld av åhörare. Jag var inte ensam om att bli starkt berörd.

Den här boken kom ut i Norge för ett halvår sedan. Dess titel, översatt till svenska, är ”Förföljelsen av Julian Assange – eller konsten att tysta en besvärlig budbärare.” På 371 sidor sammanfattar Gisle Selnes och Frode Helmich Petersen övergreppen, inklusive Sveriges beteende. Boken är en ovärderlig kunskapskälla. Författarnas utgångspunkt är giltig oberoende av land: ”Om Assange blir dömd i USA kan detsamma drabba vilken som helst journalist som avslöjar fakta som amerikanska myndigheter inte vill ska hamna i offentlighetens ljus.”

I Tyskland har Günter Wallraff skapat en stödrörelse med ett brett politiskt stöd. I juni gav han Julian sitt årliga Wallraffpris. Julians hustru Stella Assange tog emot det med ett tacktal som spreds över världen via Deutsche Welle, Tysklands engelskspråkiga internationella TV-kanal. I Österrike har Julian tilldelats Karl Rennerpriset, detta lands motsvarighet till Palmepriset. Och han är nominerad som en av tre kandidater till årets Sacharovpris.

Det unika med Wikileaks är att den bortser från användares nationella hemvist. Den riktar sig till oss alla i vår roll som världsmedborgare.

Julian har sammanfattat sina utgångspunkter i korta sentenser. Här följer några:

Människor frågar ofta: vad ska jag göra? Svaret är inte så svårt: Lär dig hur världen fungerar. Utmana avsikter hos de som försöker kontrollera oss bakom en fasad av demokrati och monarki. Förena er i ett gemensamt syfte och en gemensam princip: du ska utforma, bygga och försvara det du tror på. Lär dig att utmana och agera - nu.

Vi är aktivister för pressfrihet. Det handlar inte om att rädda valarna. Det handlar om att ge männskor den information som de behöver för att stödja valfångst - eller att inte stödja valfångst. Kunskap är vad som behövs för att få ett samhälle att fungera. Utan detta seglar vi i mörkret.

Varför är Himmelska fridens torg så hårt bevakat? Det mr en samlingspunkt där mod kan spridas som en smitta.

Censur är alltid en möjlighet. Den avslöjar en rädsla för reformer. När en maktsfär använder censur visar den också att den kan reformeras.

Hur kan just detta etablissemang i Storbritannien, som haft makten i hundratals år, känna sig hotat? Där finns många komponenter: underrättelsetjänsterna, bankerna, jordägarna. de kommersiella medierna, och BBC, den stora propagandaorganisationen som hjälper till att göra landet sammanhängande. Allt detta är en sofistikerad maktstruktur med samverkande delar. Hur skulle de kunna känna sig hotade av en vild kolonialpojke från Australien?

Vi lever i ett nytt förrevolutionärt ögonblick, precis som under industrialiseringen när kvalificerade arbetare växte fram. De utvecklade en politisk medvetenhet, de fick kunskap om sin egen makt och ställning i samhället.. Därför kunde de handla för att förändra allt det som föreföll historiskt givet. Internetgenerationen befinner sig i ett liknande historiskt läge. Det är t o m en ännu mera fördelaktig position. eftersom internet förmedlar kunskaper om det globala sammanhanget.

Kontakt: support.julianassange@protonmail.com

Ämnen

Politik

Julian Assange och hoten mot yttrande-och pressfriheten 9 oktober 2022 kl. 13:00, ABF Stockholm, Dokumentation från mötet

Ämnen

Relaterad media