Det finns atmosfäriska fenomen som endast uppkommer på polara breddgrader, över Arktis och Antarktis. För att studera dessa fenomen i den polara atmosfären har Institutet för rymdfysik, två olika atmosfäranläggningar. Den ena är placerade vid Esrange utanför Kiruna, den andra vid en forskningsstation på Antarktis. Radarparet används för att studera vindar, turbulens och lagerstruktur i atmosfären.
Forskare vid Institutet för rymdfysik har i en ny studie använt mätningar från NASA:s MMS (Magnetospheric MultiScale) satelliter som visar att det finns krusningar, eller ytvågor, som rör sig längs med chockvågor i rymden. Dessa krusningar kan påverka uppvärmningen av plasma och kan hjälpa till att accelerera partiklar. Studien finns publicerad i det senaste numret av Physical Review Letters.
På fredag, 30 september 2016, avslutar kometjägaren Rosetta sin färd när den landar på kometen 67P Tjurjumov-Gerasimenko. Forskarna hoppas få mätningar ner till bara några meter ovanför kometkärnan innan Rosetta tar mark och därmed avslutar sitt långa uppdrag. Nu bjuder forskarna in allmänhet och medier till en rymdvaka på Institutet för rymdfysik, IRF, i Uppsala (Ångströmlaboratoriet).
Den 30 september kommer kometjägaren Rosetta avsluta sin mission när den landar på kometen 67P Tjurjumov-Gerasimenko. Forskarna hoppas få mätningar ner till bara några meter ovanför kometkärnan innan Rosetta tar mark och därmed avslutar sitt långa uppdrag. Nu bjuder forskarna in allmänhet och medier till en rymdvaka på Ångströmlaboratoriet i Uppsala för att följa händelseförloppet.
NASA:s fyra nya satelliter i formationsflygning, MMS, har nu börjat lösa gåtan med vad som egentligen händer i gränsskikten i rymden mellan kolliderande magnetfält där laddade partiklar kan accelereras till mycket höga energier. Under veckan 13-17 juni samlas drygt hundra forskare från Europa och USA i Uppsala för att diskutera de första resultaten.
Den 8 juni besöktes Rymdcampus i Kiruna av Jan Nygren, regeringens utredare för möjligheten att sända upp småsatelliter från den svenska raketbasen Esrange Space Center. Utredaren och en delegation från Regeringskansliet, Länstyrelsen i Norrbotten, Rymdstyrelsen och SSC fick information om verksamheten av företrädare för Institutet för rymdfysik, Luleå tekniska universitet och EISCAT.
Joan Stude, Institutet för rymdfysik och Umeå universitet, har i sin avhandling bidragit till utvecklingen av en ny typ av instrument för att göra mätningar i rymdplasma. Instrumentet JDC (Jovian plasma Dynamics and Composition analyzer) gör det möjligt att avbilda hur elektriskt laddade partiklar från solen och från månarna kring Jupiter växelverkar med Jupiters gigantiska magnetosfär.
Isiga himlakroppar i vårt solsystem har stora hav under deras ytor, där liv skulle kunna uppstå och frodas. Detta framgår i en ny avhandling av Jesper Lindkvist, doktorand vid Institutet för rymdfysik och Umeå universitet. Resultaten försvaras tisdagen den 31 maj vid Institutet för rymdfysik i Kiruna.
NASA:s fyra satelliter MMS sköts upp i bana runt jorden förra året; nu är analysen av de första resultaten klar. I en artikel i tidskriften Science som publiceras denna vecka visas de första mycket detaljerade mätningarna av gränsområdet där solvinden träffar jordens magnetfält. Institutet för rymdfysik i Uppsala har bidragit till instrumenten på MMS som mäter elektriska fält.
Sveriges första satellit, Viking, skickades up den 22 februari 1986. På Institutet för rymdfysik i Kiruna firas 30-årsdagen med föredrag av prof. Bengt Hultqvist, som föreslog att en svensk forskningssatellit borde byggas. Viking riktade in sig på förståelse av norrskensprocesser och visade omvärlden vilken kompetens som finns inom svensk industri och forskning för deltagande i rymdprojekt.
Månens rymdmiljö är mycket mer aktiv än man tidigare trott enligt Charles Lue vid Institutet för rymdfysik och Umeå universitet. Man har länge trott att månen passivt absorberar laddade partiklar från solen, solvinden, utan att nämnvärt påverka sin omgivning, men nya rön visar att månens yta och även lokalt magnetiserade områden i månskorpan reflekterar en del av solvinden.
Saturnus måne Enceladus har stora sprickor i sitt isskal varifrån vattenånga konstant sprutar ut från det hav som döljer sig under isytan. I en ny avhandling har Mika Holmberg (Institutet för rymdfysik, IRF) undersökt den yttre delen av planeten Saturnus praktfulla ringsystem. Mätningarna visar att plasmadisken är asymmetrisk och skiftad mot solen.
