Det blåser kraftig grönvind på miljöområdet

Det blåser kraftig grönvind på miljöområdet I kraftiga hagelskurar av information dränks nästan all vetenskap på miljöområdet, relevanta fakta om vad som är grön teknik står inte att finna, det enda som syns tydligt är s.k. grön reklam. Det gröna fenomenet har slagit rot i allt som ett ogräs i lökodlingen. På IT-området har det gröna fenomenet gjort sig till känna som ett grönt virus som infekterat alla apparater. Numera skall alla burkar på ett eller annat vis skyltas gröna. Tittar man under locket på burkarna finner man väldigt lite grönt. Istället påträffas det gamla vanliga; koppar, metallblandningar av skrot, giftiga lim, tvivelaktiga färger, nitriter, polymera additiv osv., men grön teknik säljer man åtminstone enligt reklamen. Det finns en del gröna ingenjörer som efterlyser en sorts grön polis inom EU. En sorts myndighet som köper in i smyg och slaktar de gröna burkarna och löser upp alla ingående komponenter i molekylära element och sammanställer giftmängden. Fram till dess att en dylik myndighet sett dagens ljus förblir den gröna tanken bara ett reklamtrick. Konsumenterna får tillsvidare stilla sitt gröna samvete med att köpa så grönt man kan. Gasande TV-skärmar och skrivare man får ont i huvudet av, må kallas vackert gröna men är nästan värre för människan och miljön idag än för 20 år sedan. Skrivarna spyr ur sig mikropartiklar vars inverkan på människan står skriven i stjärnorna. Den som vill vara en grön konsument borde tänka sig för ordentligt innan han köper och bär hem ytterligare en apparat. Förutom att det är dålig ekonomi att köpa allt som säljs är det en liten miljökatastrof att köpa och slänga apparater. Det vore mer ansvarsfullt att låta de barn och ungdomar som tillverkar apparaterna gå i skolan istället. Flera företag b.la. ITWorks försökte under första kvartalet i år välja ut några mindre produkter på IT-området som kunde anses representera en grön variant. Resultatet blev inte muntert ur miljösynpunkt. Ingen skrivare eller skärm kunde kallas grön då mätbara halter av allehanda miljögifter fanns i produkterna. Däremot hade vissa fabrikanter en mer grön logistik än andra, d.v.s. produkten gick en rakare väg från Asien till Sverige än andra där omlastning skedde upp till sju gånger innan det gick att köpa produkten i Sverige. Flera av de provade produkterna omlastades från fartyg till lager i Tyskland och därifrån gick resan med lastbil till Sverige. Ett glädjeämne för miljöintresserade är sjöfarten där man på de nya fartygen installerar kraftigt förbättrade dieselmotorer från MAN och Wärtsilä. Vilka miljöhänsyn som tas vid motortillverkning i Kina är dock oklart. Masstillverkning för köp och släng marknaden är ett problem. Den masstillverkande industrin i Asien som tillverkar 95% av alla apparater vi köper här i landet har en mycket lång väg kvar att gå innan man alls kan börja tala om gröna produkter i verkligheten. Självklart kan ingen stoppa den gröna reklamen, allt som finns att köpa är och kommer att förbli något av bästa gröna köp och dessutom ofta bäst i test precis som en giftig skrivare var förra året. I avsaknad av kontrollmyndigheter har inköpare och konsumenter att själva ta ställning till vad dom menar med sitt miljömedvetande. Att den stora massan faller för varumärken och reklam är självklart men objektiva stickprovsanalyser borde även Sverige ha råd med i ljuset av de +150 miljarder samhället lägger ner på IT. I ett försök att utröna hur den offentliga sektorn beaktade den gröna tanken på tekniksidan kontaktades några institutioner. Stickprov utfördes i form av några enkla frågor. Samtliga förvaltningar som kontaktades ansåg sig ha en väletablerad miljöpolitik på IT-området. Grön teknik används genomgående där så är möjligt. Även vid systemutveckling styrs arbetet av miljöhänsyn. Det verkar som om offentliga sektorn skulle vara bäst på miljökloka inköp. Något förvånande är det faktum att man på offentliga sektorn inte alls verkar bry sig om den yttre miljöbelastningen i vart fall inte när det gällde systemutveckling. Här fick den inhyrda personalen ta sig till arbetsplatserna med tillbuds stående medel oftast per bil. Det var inte svårt att hitta personer som satt i bilkö 1,5 – 2.5 timmar per arbetsdag. Betänker man att över 20.000 personer är berörda talar vi om upp till 40.000 utsläppstimmar och 230.000 liter bränsle per dygn eller c:a 4.000.000 liter drivmedel per månad vilket resulterar i ett gemensamt utlägg om c:a 50 miljoner per månad . Mycket förvånande var att ingen hade något som helst intresse för grön systemutveckling där man drastiskt drar ner på arbetsresorna eller eliminerar dom helt. Alla tillfrågade ville ha all inhyrd arbetskraft på plats på sitt kontor varje dag oavsett om en besparing av upp till 25% kunde uppnås med ett annat arbetssätt. ITWorks i Kista m. fl. har nyligen börjat erbjuda grön systemutveckling men intresset från offentliga sektorn är svalt, industrin däremot ser fördelar med ett lägre totalpris. Det man kan lära av detta är att industrin i verkligheten är mer rädd om miljön och sitt kapital än offentliga sektorn. Kontaktinformation Pressansvarig: Lina Holm Hemsida: http://www.itweurope.com Telefon: 08 - 625 46 40 Fax: 08 - 625 46 48 © 2008 IT Works Sweden AB, Alla rättigheter reserverade.