Hur ska aborterna minska?

Att varje abort resulterar i att ett litet hjärta slutar att slå, borde räcka för att varje nation på jorden skulle anstränga sig för att minska antalet aborter. Många länder lyckas.

Aborterna i Danmark har mellan åren 1975 och 2006 minskat från 27 884 till 15 053. I Finland har aborterna under samma tid minskat från 21 547 till 10 694, för att sedan fortsätta minska till 10 423 år 2008, en minskning med mer än 50% på drygt 30 år. Bra gjort, men hur går det i Sverige? Enligt Socialstyrelsens statistik har aborterna ökat från 32 526 (år 1975) till 38 053 (år 2008). Frågan som förtjänar ett svar är: Hur ska aborterna minska?

Är det mer information om sex som behövs? Charlotta Levay har frågat varför aborterna inte minskar ”när vi har så mycket ’information’ om sex. Svenska tonåringar har ju knappast mindre sexkunskaper än ungdomar i andra europeiska länder men ändå har Sverige den högsta abortfrekvensen bland tonåringar.

Socialstyrelsen menar att ”alla aktörer måste arbeta ihop … (skolan, hälsovården, ungdomsgårdar, lärare, RFSU, m.fl.)” för att aborterna ska minska. Tror någon att lösningen är skolbesök av RFSU, vars företrädare inte anser att en miljon aborter på 35 år är ”för många” och ser aborten som en mänsklig rättighet och ”ett enkelt ingrepp”? Är det inte mer intressant att i så fall se på ”vad” som sägs till ungdomarna och vilken effekt dessa budskap får?

Vurmen för preventivmedel som lösningen på de höga aborttalen i Sverige har knappast undgått någon. Ett efter ett har nya preventivmedel lanserats och subventionerats, utan att uppgången av tonårsaborter stoppat. Tror någon verkligen att svenska ungdomar, med alla de möjligheter till gratis eller kraftigt subventionerade preventivmedel som finns, har det svårare att få tag i preventivmedel än ungdomar i andra länder? Samtidigt har vi som bekant de högsta aborttalen bland ungdomar i Europa.

Om det är fler ungdomsmottagningar som behövs skulle det vara intressant att se en studie som visar att fler ungdomsmottagningar lett till färre aborter. Finns det någon sådan?

Det har satsats miljarder på information och preventivmedel. Nu är det dags att regering, riksdag och myndigheter nu tar ansvar för att vända aborttalen nedåt i Sverige.

Ja till Livet riktar därför flera frågor till regering, partier och berörda myndigheter:

* Var är alternativen till abort? Varför får oplanerat gravida i Sverige så mycket lägre ekonomisk ersättning om de väljer att föda sitt barn än oplanerat gravida i Norge. Varför ska en ideell förening som Ja till Livet behöva hjälpa tonårstjejer ekonomiskt när de väljer att behålla sitt barn, för att Socialtjänsten vägrar ta sitt ansvar?

* Varför är det inte en självklarhet att ungdomar får reda på hur ett ofött barn utvecklas och vad som sker vid en abort? Är det irrelevant? Ja till Livet anser att det är varje högstadieelevs rättighet att få se de fosterdockor som sakligt beskriver storleken hos ett ofött barn i magen.

* Olika former av mun- och underlivscancer som orsakas av högriskgenotyper av sexuellt överförda virus, HPV, tar varje år ca 300 människors liv i Sverige. Varför ges ungdomar ingen saklig information om dessa konsekvenser av sexuellt risktagande där kondom exempelvis är ett otillräckligt skydd för att inte bli smittad? Varför talas det om abort som ”enkla” och ”okomplicerade” ingrepp och väldigt sällan om de psykiska riskerna med aborten?

Hur ska aborterna minska? Det är en fråga som förtjänar att diskuteras, nu mer än någonsin. Ju fler som ställer och resonerar kring frågan; desto närmare ett svar borde vi komma.

Gunilla Gomér, ordförande i Ja till Livet
Johan Lundell, generalsekreterare i Ja till Livet

Ovanstående debattartikel har publicerats 8 mars 2010 i Världen Idag

Länk till nordisk och länsvis uppdelad abortstatistik 1985-2008
http://spreadsheets.google.com/pub?key=trQNLTvLZgCPlfnn_xMF6fw&gid=26