Från församlingens ordförande vecka 37 2017

Kära medlemmar,

Det är svårt för mig att börja mitt veckobrev med något annat än den planerade nazistdemonstrationen i Göteborg på jom kipur den 30 september. Även om demonstrationen är föranledd av bokmässan samma dag kommer den att passera i närheten (ca 200 m) från synagogan vilket är djupt olyckligt. Att Polisen inte velat beakta det hot mot säkerheten och den oro som detta framkallar är djupt beklagligt. Tillsammans med Göteborgsförsamlingens ordförande skrev jag en debattartikel på detta tema i SvD som publicerades igår. (Se artikeln i sin helhet nederst). Vi förbereder även ett överklagande av Polisens beslut.

Det är tyvärr inte första gången som vi ser hur nazister och fascister ges rätt att demonstrera i närheten av judiska byggnader i Sverige. Detta måste få ett slut. Det är dags för politikerna att ta ett ansvar och se till att Polisen får de verktyg som behövs för att åtgärda detta problem. För nazisterna är inte som oss andra. Vi judar vet mer än väl vad dessa människor är kapabla till och det är upp till varje anständig människa att försöka motverka dessa krafter.

Ibland bemöts jag av argumentet att även nazister måste få demonstrera. Det stämmer att de har rätt att göra det, men inte var och hur som helst. Vi måste markera tydligt mot nazismen. Om dessa mörka krafter tar över så blir det ingen demonstrationsfrihet - ja, ingen frihet alls - för någon. Detta oavsett hur generösa vi varit mot dem tidigare. Detta kan historien lära oss.

Denna vecka befinner jag mig i Israel tillsammans med delar av styrelsen för ett kort, men intensivt, ledarskapsprogram. Imorgon bär det av till Jerusalem där ett besök på Knesset står på programmet och på onsdag träffar vi den nytillträdde svenske ambassadören i hans residens. En mycket spännande och givande resa som vi i styrelsen gör tillsammans!

På fredag har jag den stora äran att få vara med och dela ut siddurim (bönböcker) till eleverna i Hillelskolan, en uppgift som jag gläder mig mycket åt. Nu måste jag bara komma på något inspirerande att säga…

/Aron

DEBATT | NAZISTERNAS MARSCH

Den 27 september 2016 var en viktig dag för de svenska judarna. För första gången skulle Umeås judar få en egen plats att samlas på. Judiskt liv i Sverige, som annars är centrerat kring de tre största städerna, skulle nu få ett utrymme i Västerbotten. Glädjen var dock kortvarig, i april 2017 meddelade Judiska föreningen i Umeå att den inte längre vågar använda sin nya lokal. Anledningen var skadegörelse och hot från stadens nynazister.

Den som följt med i nyhetsrapporteringen under de senaste åren kan knappast ha undgått hur nazistiska rörelser som Nordiska motståndsrörelsen ökat sin närvaro i Sverige. Vad som kanske inte är lika bekant är hur detta påverkar de minoriteter – nyanlända flyktingar, romer, homosexuella och judar – som närmast berörs av deras hatiska retorik.

Inte minst för oss judar medför de svenska nazisternas ökade närvaro en betydande oro. De judiska församlingarna i Sverige består till mycket stor del av Förintelseöverlevande samt deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Att människor, som en gång överlevt Förintelsens fasor, återigen ska behöva bevittna nazisters stöveltramp och vidriga antisemitiska retorik är otroligt traumatiskt och kan inte accepteras.

Den 30 september i år infaller den viktigaste dagen i den judiska kalendern, jom kippur, försoningsdagen. En dag på året då många judar som normalt inte går i synagogan samlas där. På denna dag har Polisen fattat beslut om att den nazistiska Nordiska motståndsrörelsen ska få marschera genom Göteborg enbart ett stenkast från synagogan. Förutom en rädsla för vår egen säkerhet, väcker detta obehagliga associationer för oss judar. Under Förintelsen var det inte ovanligt att de tyska nazisterna valde att utföra sina grymma aktioner på de viktigaste dagarna i den judiska kalendern.

I Sverige gäller demonstrationsfrihet. Det innebär en frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats. Denna rättighet är viktig och tillkommer även nazister. Vad som dock inte får glömmas bort är att denna rättighet inte är absolut. Redan av vår grundlag framgår att demonstrationsfriheten får inskränkas med hänvisning till ordning och säkerhet. Det finns alltså en möjlighet för den tillståndsgivande myndigheten – Polisen – att anpassa demonstrationsvägen. Detta är särskilt viktigt givet faktumet att demonstrationen äger rum på det judiska årets viktigaste dag. Till skillnad från demonstrationsfriheten är nämligen religionsfriheten – friheten att tillsammans med andra utöva sin religion – absolut.

Mot denna bakgrund kommer Judiska centralrådet i Sverige att överklaga Polisens beslut till förvaltningsrätten.

I slutändan handlar detta om vilken typ av samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett samhälle som gör sitt yttersta för att gå nazister till mötes eller vill vi ha ett samhälle som värnar om skyddet för sina minoriteter? Vi vet vilken typ av samhälle som nazisterna marscherar för; ett samhälle där den starke styr och minoriteter förtrycks. Det är ett samhälle som väldigt få vill ha. Därför är det hög tid att våra politiker och myndigheter markerar mot dessa nazister. Låt dem hålla till i periferin. Det är där de hör hemma.

Aron Verständig

ordförande för Judiska centralrådet i Sverige tillika ordförande för Judiska församlingen i Stockholm

Allan Stutzinsky

ordförande för Judiska församlingen i Göteborg