Man pratar om ombudens lämplighet, Juristpunkten

Jag kommer till en förhandling och möts av en domare som börjar med att påpeka hur onödigt detta mål är och hur att man skulle kunna kalla båda föräldrarna olämpliga som från startat denna utdragna process. Under hela processen avbryter domaren båda parterna med nedlåtande kommentarer, hånskratt och djupa suckar. Han ifrågasätter hånfullt varför min klient är nervös och kallar motparten för en barnrumpa. Detta pågår under 8,5 timmar i en av Sveriges största tingsrätter med fullsutten rätt inför två rader av åhörare och åtta vittnen. Ingen säger eller gör något för att stoppa denna klart olämpliga domare från att fortsätta förstöra det som från början var en huvudförhandling rörande en ett år gammal flickas framtid.

Det ifrågasätts ofta om ombudens lämplighet och hur de pressar vittnen, svartmålar motparten och trotsar rätten genom att anföra nya grunder, omständigheter eller bevisning. Men vem ifrågasätter rättens ordförande? Är det inte en minst lika viktig fråga att ställa sig? Rättssäkerheten kräver väl likasinnad kontroll på golvet som uppe på tronen?

Av: Linda Bohlin, jur kand

Juristpunkten