Samiskt självbestämmande, skönhet och smärta: Första utställningen med verk av den legendariske konstnären, författaren och filosofen Johan Turi

5 september 2026—24 april 2027

Med färgpennor, skarp observationsförmåga och en nyfiken syn på livet skapade den legendariske samiske multikonstnären Johan Turi (1854–1936) unika bildberättelser av arbete, kärlek och natur i Sápmi. Hans verk utgör ett ovärderligt historiskt dokument och uppmärksammas nu i samband med att Sanningskommissionen för det samiska folket överlämnar sitt slutbetänkande till Kulturdepartementet den 30 september.

Höstens stora utställning på Kin museum för samtidskonst, Om det fula och det vackra: Johan Turi, Outi Pieski och Johanna Minde, blir den första presentationen av Johan Turis bilder på närmare hundra år.

Turi, som med boken Muitalus sámiid birra (En bok om samernas liv, 1910), blivit mest känd som den första författaren som berättade om samiskt liv på samiska, lämnade också efter sig en fascinerande och detaljrik bildvärld som skildrar livet i norra Sápmi. Hans egensinninga teckningar och objekt visas i utställningen tillsammans med skulptur, måleri och fotografi av konstnären Outi Pieski (från Ohcejohka/Utsjoki på den finska sidan av Sápmi) samt en skulptur av Johanna Minde (duojár och arkitekt från Julevu/Luleå, baserad i Stockholm). Minde har tittat närmare på en fyndigt formgiven pall av Johan Turi, vars original numera finns på Nordiska museet i Stockholm.

Gemensamt för Turi, Pieski och Minde är deras djupa förankring i den samiska kulturen och den nära relationen till markerna. Här är landskapet aldrig en tom kuliss utan ett ständigt pågående samspel mellan människor, djur, växter och historier.

– Den som besöker Kin museum för samtidskonst kommer alltid att stöta på något med samisk anknytning, men just i år då nya värdefulla vittnesmål om nordens enda urfolks historia offentliggörs, läggs extra stor vikt vid samiska röster. Det handlar både om skatter ur historiens gömmor såsom Johan Turis bildkonst och samtida uttryck för skönhet och motstånd i Sápmi, säger Maria Lind.

Som en del av utställningen arrangerar Kin tillsammans med Várdduo – Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet, Tjállegoáhte Författarcentrum Sápmi, Stockholms konstnärliga högskola och HDK-Valand en seminarie- och webbinarieserie på engelska om Sápmis historia och kulturhistoria, liksom samtida samiska erfarenheter, villkor och uttryck. Föreläsarna är samiska forskare och kulturutövare. Författaren och litteraturvetaren Harald Gaski är rådgivare för serien som både sker fysiskt hos de olika värdinstitutionerna och streamas online.

Om Johan Turi (1854–1936)
I sin bok Muitalus sámiid birra, det enda samiska verket som inkluderades i regeringens Kulturkanon, skrev Johan Turi om samiska förhållanden på sitt modersmål nordsamiska. Med humor och berättarglädje, i både text och bild, ger han målande beskrivningar av bland annat renskötsel, jakt, fiske , tro, läkekonst, barnafödsel och jojk . Boken är genreöverskridande med drag av såväl historisk essä som ”life writing”, grundad i självupplevda erfarenheter som renskötare kring dagens Giron/Kiruna och Duortnosjávri/Torneträsk. Muitalus sámiid birra är ett exempel på urfolkslitteratur: den grundar sig i urfolket samernas egen kunskap och förenar antropologi, folkloristik, historia och litteratur. ”Om det fula och det vackra” är ett citat ur boken och speglar Turis uppfattning att allt måste skildras, både det som är fult och det som är vackert .

Turi, född i Guovdageaidnu/Kautokeino, lärde sig att läsa och skriva i vuxen ålder. Med stöd av konstnären, författaren och etnologen Emilie Demant-Hatt från Köpenhamn skrev han Muitalus sámiid birra under några månader i en enkel stuga vid Torneträsk. LKAB:s förste disponent Hjalmar Lundbohm betalade för utgivningen. Turi fortsatte att skriva och teckna livet ut, fick medalj av kung Gustaf V och blev något av en rikskändis på äldre dagar.

Även om Turi inte hade någon formell konstutbildning kunde han ta intryck av modern konst genom Lundbohm, dennes konstsamling och vänkrets där många av tidens omtalade konstnärer ingick. Resor till Stockholm och Köpenhamn innebar sannolikt också att han såg samtida måleri. I egenskap av konstnär utbildad vid konstakademien i Köpenhamn var förmodligen också Demant-Hatt en viktig förmedlare av samtida konstnärliga impulser.

Om Outi Pieski
Liksom Turi hämtar Outi Pieski sin konst ur den samiska historien och de erfarenheter som präglar livet i Sápmi idag. I utställningen möter besökaren bland annat hennes monumentala skulpturer av svävande sjalfransar och det mångåriga konstnärliga forskningsprojektet kring ládjogáphir – den samiska hornmössan som förbjöds av kyrkan under 1800-talet.

Outi Pieski bor och arbetar i Ohcejohka (Utsjoki) och Numminen. Sedan examen från bildkonstakademin i Helsingfors (2000) har hon ställt ut både nationellt och internationellt, bland annat på EMMA – Espoo Museum of Modern Art, Finland (2018), Sami Center for Contemporary Art, Karasjok (2019) och Norwegian Sculptors Society, Oslo (2021). Pieski har också presenterats på Venedigbiennalen 2019, på 13 Gwangjubiennalen (2021) samt på den första Helsingforsbiennalen (2021). 2020 invigdes ett offentligt verk av konstnären på Nordiska museet i Stockholm . Outi Pieski är en av curatorerna till utställningen Mäccmõš, maccâm, máhccan, som kretsar kring repatrieringen av samlingar av samiska föremål till det samiska museet Siida i Enare. Pieski finns representerad i samlingar såsom Museum of Contemporary Art Kiasma, Sámi Parliament of Norway/Sámi Art Collection, National Museum i Norge och Moderna Museet, Stockholm.

Om Johanna Minde
I Nordiska museets samlingar gjorde arkitekten och duojáren Johanna Minde en oväntad upptäckt: en drygt halv meter hög pall tillverkad av Johan Turi. Fyndet kom att bli en del av hennes examensarbete vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH). Pallen är sannolikt en av de äldsta bevarade möblerna tillverkad i Abiskoområdet och vittnar om Turis uppfinningsrikedom. Med en fjällbjörksrot som förgrenar sig i tre ben och en sits av furu har han skapat en sinnrik konstruktion av material hämtade direkt från den omgivande naturen. Hon scannade originalet och framställde därefter en fullskalig modell med hjälp av 3D-utskrift.

Johanna Minde intresserar sig för det samiska hemmet och relationen mellan artefakt, möbel, hus och landskap. Det handlar särskilt om förhållandet mellan rumslig gestaltning och duodji. Hennes gränsöverskridande praktik, där traditionell duodji möter arkitektonisk design, möjliggör ett tvärdisciplinärt arbetssätt. Johanna Minde är verksam i Julevu/Luleå och Stockholm.

Om utställningsprogammet
Utställningen görs i samband med att huvudbetänkandet från Sanningskommissionen för det samiska folket ska överlämnas till Kulturdepartementet den 30 september 2026. Seminarierna äger rum på plats hos projektets olika samarbetspartners runt om i Sverige samt på Hägerstensåsens medborgarhus, och streamas samtidigt via Youtube. De sju seminarierna med olika inbjudna gäster äger rum 1 september, 22 oktober, 30 november 2026 samt 27 januari, 4 februari, 18 mars och 22 april 2027. Se hela det detaljerade programmet här. Harald Gaski, samisk litteraturvetare, professor och författare med bas i Deatnu/Tana, är rådgivare för såväl utställningen som seminarie- och webinarieserien som ingår i Kins fleråriga tematiska trådar Den kritiska zonen och Handen, hjärtat och hjärnan.