Blogginlägg -
Kolmården 60 år – från vild idé till Nordens största djurpark
I 60 år har Kolmården varit en plats där djur och människor möts – och något väcks. Från en vild idé i en liten kommun i Sverige till en av Nordens största destinationer. Det här är berättelsen om hur allt med Kolmårdens djurpark började, vad som har format parken genom åren och vad parken står för i dag.
Den 27 maj 1965 öppnade Kolmårdens djurpark för allmänheten. Bilköerna ringlade milslånga den där dagen och inne i parken fylldes gångarna snabbt av 40 000 nyfikna besökare – ett folkhav av barnfamiljer, finklädda gäster och förväntan i luften. Vad besökarna mötte var något helt nytt: en djurpark där naturen fick vara medskapare och där varje detalj bar spår av vision och mod.
Idén kom från kommunalkonsulenten Ulf Svensson, en man som vägrade acceptera att kommunen Kolmården skulle tyna bort. Med energi, mod och ett sällsynt driv skapade han ett projekt som på bara ett år förvandlade Sveriges minsta kommun till ett riksintresse. Arkitekt Tage Hedlund ritade en park där naturen inte bara fick vara kuliss utan medspelare. Inget gjordes halvhjärtat. Till och med kioskerna byggdes in i gamla gårdar för att passa in i helheten. Med hjälp av lokalbor snickrades, grävdes och byggdes framtiden för hand.
BYGGET SOM FÖRÄNDRADE ALLT
De första djuren anlände med lastbil från Danmark i januari 1965. Det var början på ett livsverk och ett enormt ansvar. Över 200 djur flyttade in under de första månaderna, från björnar och tigrar till zebror, apor och hjortar.
Redan från start var det tydligt att Kolmården ville mer än att bara visa djur. Visionen handlade om att låta djuren röra sig i stora ytor, i miljöer som efterliknade naturen, ofta tillsammans med andra arter. Det var ett synsätt som var ovanligt för tiden och som kom att bli en röd tråd i parkens utveckling. Den djupare omsorgen om djuren, om att ge dem utrymme, variation och värdighet, har funnits med sedan första spadtaget.
För varje art behövdes kunskap, omsorg och anpassning, foder, stallar, rutiner och skyltar. Att ta emot djur från olika delar av världen innebar också att skapa förutsättningar för dem att må bra på en ny plats och i ett nytt klimat.
”Vi ville skapa något som både gav jobb och framtidstro. Och så ville vi att barnen skulle få se riktiga djur.” – Ulf Svensson
Invigningsdagen 1965 blev en folkfest. Det svartvita pressklippet från Kolmården-tidningen beskriver: “Redan på morgonen var alla gångar fyllda – det gick inte att hinna med alla intryck. Barnen vände runt till alla kända djur på en gång.”
Bilder från arkivet visar barn i finkläder som trycker sig mot staketen, personal i kostym vid invigningspodiet och leenden som aldrig tycks ta slut.
EN PARK I STÄNDIG RÖRELSE
Sedan premiären har Kolmården fortsatt växa, inte bara i storlek utan i betydelse. 1967 invigdes linbanan – parkens stolthet. 1969 tillkom delfinariet. Under 70- och 80-talen kom Safariparken, Vildmarkshotellet och det banbrytande Aparium. 1995 föddes Sveriges första noshörningskalv Nelson och blev rikskändis.
Kolmården har och kommer alltid att vara i rörelse. Nya insikter har format sättet parken byggs, drivs och tar hand om sina djur. Redan tidigt fanns en vilja att förbättra för djuren, för besökarna och för framtiden.
Med åren har parken utvecklats i takt med både forskning och samhällsförändringar. Vad som en gång började som en vild idé har blivit en plats där djurvälfärd, kunskap och omsorg alltid står i centrum och där arbetet med att ompröva och förfina fortsätter varje dag.
BERÄTTELSERNA SOM BÄR OSS VIDARE
I dag är Kolmården inte bara en djurpark, utan en plats för bevarande, utbildning och forskning. Men ännu viktigare: det är en plats för minnen. Alla som varit i parken har sin egen berättelse. En tur i linbanan. En ögonblicksbild med en giraff. Ett pirr i magen i Bamses Värld. En första delfinföreställning.
Under sex decennier har Kolmården lämnat spår efter sig, inte bara i människors minnen utan i tusentals dokument, bilder och berättelser. I gamla broschyrer och parkritningar, i pressklipp, färgfotoalbum, tidningssidor, skyltar och kampanjer speglas hur tiderna har förändrats och hur idéer har utvecklats.
– Tillsammans bildar de ett levande arkiv fullt av nyfikenhet, framsteg, frågor och idéer. Genom det här materialet kan vi följa hur vår syn på djur, kunskap och ansvar har förändrats och fördjupats. Det är inte bara historia, det är bevis på en park som alltid varit i rörelse, säger Jeanette Sandberg, vd på Kolmården.
60 ÅR SENARE – VAD HAR VI LÄRT OSS?
2025 är Kolmården en av Nordens mest besökta destinationer. Och än i dag genomsyrar Ulf Svenssons ursprungliga idé allt arbete i parken: att Kolmården ska vara något mer än en plats att titta på djur. Det ska vara en plats där människor verkligen får möta djur, förstå och lära sig mer om dem.
Intresset för djur, natur och biologisk mångfald växer. Barn ställer kloka frågor, fler unga engagerar sig och många vuxna vill fördjupa sin förståelse och kunskap. I det engagemanget spelar Kolmården en viktig roll: att skapa nyfikenhet, känsla och kunskap som håller i sig.
Kunskap fastnar bättre när den får kännas. När någon, på tryggt avstånd, får stå nära en tiger. När barn får klappa en get i klapphagen. När elever får ställa frågor direkt till djurvårdare eller en mastersstudent gör sin praktik i parken. Det är då något händer – i både hjärtat och hjärnan.
Kolmården är inte bara en park att besöka, utan också en plats att växa i. Varje dag pågår arbete för att utveckla utbildning, forskning, djurvälfärd och det internationella bevarandearbetet.
– När Kolmården grundades fanns en enkel men kraftfull idé: att skapa något gott för både människor och djur. Den idén lever i allra högsta grad vidare. Vi är stolta över historien men ännu mer nyfikna på framtiden, säger Jeanette Sandberg.
Det finns många sätt att lära känna naturen och det ena utesluter inte det andra. Nationalparker, dokumentärer, vetenskapliga texter, skogsutflykter och virtuella upplevelser spelar alla sin roll. Men ett verkligt möte väcker något i oss alla.
– Vi har lärt oss att det är möjligt att förändra verkligheten med mod, vilja och vision. Att en djurpark kan vara mer än underhållning. Den kan vara en plats för möten, lärande och omtanke. En röst för det vilda, en väg till ny förståelse och ett löfte till kommande generationer, avslutar Jeanette Sandberg.
