Pressmeddelande -
Jukka-Pekka Saraste gör inhopp
Dirigent- och programändring på grund av sjukdom
Kungliga Filharmonikernas chefdirigent Sakari Oramo har tvingats lämna återbud på grund av sjukdom, och ersätts på kort varsel av finländske dirigentkollegan Jukka-Pekka Saraste. Dirigentbytet innebär även en viss programändring; uruppförandet av Pär Lindgrens nya verk utgår, liksom Berwalds Symfoni g-moll. Konserten inleds i stället med Beethovens Leonorauvertyr nr 2 och avslutas med Beethovens Symfoni nr 7.
Beethovens Pianokonsert nr 3, med den smått legendariske rumänske pianisten Radu Lupu i solostämman, kvarstår på programmet. Redan 1966, när Radu Lupu var i 20-årsåldern, segrade han i prestigefyllda Van Cliburn International Piano Competition. Och han har hållit sig i toppen sedan dess. Dock var det länge sedan han gästade Konserthuset, i februari 1981, för övrigt med Sakari Oramos – och Jukka-Pekka Sarastes – lärare Jorma Panula på dirigentpulten!
Torsdag 20 mars kl 19:00-ca kl 21:00
Lördag 22 mars kl 15:00-ca kl 17:00
Stora salen
KUNGLIGA FILHARMONIKERNA
Dirigent Jukka-Pekka Saraste
Radu Lupu piano
Beethoven Leonorauvertyr nr 2
Beethoven Pianokonsert nr 3
Paus
Beethoven Symfoni nr 7
Filharmoniker i närbild med Schönberg
Traditionalisten och nytänkaren. Vi förflyttar oss till Wien, och två närliggande men ändå så olika konstnärskap: Brahms (1833–97) och Schönberg (1874–1951). Båda var uppfyllda av samma musiktradition, men den ene var den omsorgsfulle traditionalisten och den andre var den djärve nytänkaren.
Brahms kunde huka under Beethovens väldiga skugga, men bidrog själv med förfining på samma höga konstnärliga nivå som sin revolutionäre förebild. Och i just det avseendet kan man kanske hävda att Schönberg andligen stod närmare Beethoven än Brahms gjorde; genom att också han tog det han ärvt och radikaliserade komponerandet. Schönbergs djupt originella melodram Pierrot Lunaire gestaltas med spöklik ”talsång”. Musikaliskt rör sig han sig bort från traditionell tonalitet, men det är inte komponerat med den tolvtonsteknik han utvecklade. Vid den här konserten har vokalisten Anne Pajunen dessutom iscensatt musiken visuellt, bland annat i form av liveprojektioner med stillbilder av Marco Feklistoff.
Brahms första pianotrio (han skrev tre) är ett tidigt verk, op 8, och även om tonsättaren bara var 21 år är det stilistiskt omisskännligt. Det var ett viktigt verk, ett verk som betydde mycket för Brahms kammarmusikkomponerande. Så viktigt att han – självkritisk som alltid – på ålderns höst gjorde en revidering: ”Jag gav inte verket någon ny peruk, kammade bara igenom det och ordnade frisyren en smula.” Faktum är att han gjorde stora ingrepp, bland annat kortades musiken med runt en tredjedel. Så den här trion ger på sätt och vis en bild av både den unge och den äldre Brahms.
Söndag 23 mars 2014 kl 15:00-ca kl 16:40
Grünewaldsalen
Andreas Alin flöjt/piccolaflöjt
Mats Allard klarinett/basklarinett
Amus Kerstin Andersson violin
Joakim Wendel violin/viola
Daniel Holst cello
Mikael Sjögren cello
Stefan Lindgren piano
Recitatör/visuellt koncept Anne Pajunen
Schönberg Pierrot lunaire
Paus
Brahms Pianotrio nr 1 H-dur
Rebaroque i Italien
Italien med barockblick. Rebaroque är Konserthusets särskilda husorkester för den tidiga musiken, och under säsongen medverkar man vid två konserter. Under fjolårssäsongen presenterades ett franskt barockprogram, på hösten 2013 ett tyskt program, och nu är det i stället Italien som står i centrum. Konserten presenteras av Maria Lindal.
Måndag 24 mars 2014 kl 19:00-ca 20:15
Grünewaldsalen
REBAROQUE
Ledare & violinsolist Maria Lindal
Anders Åkered violin
Mats Klingfors flöjt/fagott
Magdalena Mårding cello
Vivaldi ur Konsert D-dur för flöjt, två violiner och basso continuo RV 89
Tartini Sonat g-moll "Djävulsdrillsonaten"
Marini Sonata a quattro för stråkar och basso continuo
G B Sammartini Sonat D-dur för flöjt, två violiner och basso continuo
Vivaldi Konsert g-moll för cello, fagott, stråkar och basso continuo RV 495
Boccherini Menuetto allo svedese
Geminiani/Corelli/Vivaldi Folia x 3
