Svagt bemötande av kontrollkritik

Livsmedelsverket har inte varit angeläget om att bemöta påståenden om dålig köttkontroll. Men verkets egen personal utför en omfattande och minutiös kontroll före och efter slakt.

Boken ”Döden i grytan, om vår rädsla för riktig mat”, som kom ut i somras, har inte väckt så stor uppmärksamhet som man kunde vänta sig med tanke på den dramatiska titeln. Det är säkert en besvikelse för författarna, SvD journalisterna Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson. Men några uppgifter i boken, som generellt är tankeväckande, har gett upphov till inslag i tidningsartiklar som vi anser måste kommenteras och tillrättaläggas. Bokens författare uttrycker bland annat stark kritik mot kontrollen på slakterier och större livsmedelsföretag och hävdar att detta skulle medföra betydande risker för konsumenterna. I tidningsartiklar har denna kritik refererats med påståenden som: Djuren sprider sjukhussjuka. Trots smittriskerna är kontrollen av djurhållningen och köttet minst sagt bristfällig. Kontrollen av antibiotikaresistens är i stort sett obefintlig i svenska djurbesättningar. Myndighetskontrollen av farmer och slakterier måste förbättras.

Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, var föredömligt snabb med att kommentera tidningsuppgifterna. Man klargjorde att bakterien MRSA (som orsakar ”sjukhussjuka”) visserligen är ett problem som måste tas på stort allvar, inte minst för att den nu för första gången påvisats på en gris i Sverige. Men livsmedel bedöms inte vara en viktig väg för spridning till människor. MRSA avdödas dessutom vid upphettning när matvaror tillagas.

Vidare framhöll man att antibiotikaresistens övervakas kontinuerligt inom EU. I Sverige arbetar SVA aktivt med övervakning och strategier runt antibiotikaresistens och problemet är lyckligtvis ännu litet i vårt land. Antibiotikaanvändningen på djur i Sverige är nu den lägsta på 30 år och mycket begränsad i ett internationellt perspektiv.

Tyvärr har inte Livsmedelsverket varit lika angeläget att bemöta påståendena om dålig kontroll av kött på våra slakterier och köttförädlingsföretag. Vi saknar snabba och tydliga tillrättalägganden. OK, tystnad kan också vara en strategi för att inte förlänga medias uppmärksamhet. Men vi är förvånade över att man inte utnyttjat detta tillfälle att tydliggöra och marknadsföra den omfattande kontroll som verkets personal genomför av livsmedelssäkerhet och djurskydd på våra anläggningar. Inte minst för personalens egen skull. Kontrollanterna har inte sällan en utsatt position. Visst, det går att hitta information om köttkontrollen om man letar sig fram på Livsmedelsverkets hemsida. Men en mer proaktiv hållning hade inte varit fel enligt vår uppfattning.

Det är nog inte allmänt känt att Livsmedelsverket på våra 20 slakterier har ca 150 heltidsanställda veterinärer och tillsynstekniker som utför en omfattande och minutiös kontroll av vartenda djur före och efter slakt. Kritik kan riktas mot att vissa mycket resurskrävande kontrollrutiner utformades för hundra år sedan och till stor del fokuserar på sjukdomar som vi inte längre har i Sverige. De kan därför upplevas som meningslösa och måste ersättas av en verkligt riskbaserad kontroll som helt fokuserar på de faror som kan finnas i dag. Där har bokens författare en poäng. Kött och Charkföretagen delar denna uppfattning och driver därför mycket intensivt på nationellt och inom EU för att vi ska få till en reformerad EU-lagstiftning som är modern, flexibel och riskbaserad.

Vi skulle även önska att konsumenterna får bättre kännedom om den omfattande egenkontroll som slakterier och förädlingsföretag genomför och som noggrant övervakas av myndigheterna. Till stor del får därför kontrollen karaktären av en dubbelkontroll som är mycket kostnadskrävande men ger som resultat att konsumenter av svenskt kött och svensk chark löper extremt liten risk att drabbas av matförgiftning eller exponeras för andra risker.  Detta faktum står i skarp kontrast till de tidningsuppgifter som baserats på boken ”Döden i grytan”.

Åke Rutegård

VD Kött och Charkföretagen

08-762 65 31