Om att sluta vara till lags

Idag ska jag bli intervjuad för en tidning om hur det går till att sluta vara till lags och det har fått mig att tänka på den resa jag själv gått igenom. För en resa är det. Själva insikten, att plötsligt se att jag har gjort nästan allt i mitt liv för att andra ska tycka att jag är bra, är en fruktansvärt jobbig aha-upplevelse. Det gör ont!

Och sedan, att långsamt arbeta sig bort från det beteendet, ständigt påminna sig för att inte återigen falla in i det gamla beteendet om att behaga andra eller göra om sig för att (man tror att man ska) passa in eller bli uppskattad eller få vara med – det är hårt arbete!

När jag satte mig ner och funderade över vad den främst innebär, den här resan från att vilja bli uppskattad till att leva sitt liv, så kände jag att det för min egen del främst handlade om två saker:

1. Att lära mig att acceptera mig själv som jag är. Och till slut älska mig själv. Mitt mantra blev ÄLSKAD & TRYGG, det var hur jag ville känna mig och det lyckades jag till slut också pränta in i mig själv, så idag betraktar jag mig som älskad och trygg, oavsett vad andra människor tycker och tänker om det. Och det gör att jag inte längre är lika beroende av andras bekräftelse. Om jag älskar mig själv så måste inte alla andra älska mig; om jag redan känner mig trygg, så måste inte andra försäkra mig om att jag är det (att jag får vara med i gruppen, att jag räcker till, att jag klarar det jag vill etc).

2. Att börja lyssna till mitt hjärta och följa mina egna drömmar. När man vill vara andra till lags handlar livet väldigt mycket om andra människor – vad ska de tänka, vad vill de, vad tycker de, vad tror jag att de vill att jag ska göra och vara och så vidare. Det är jätteviktigt att skifta fokus från dem – till mig. Vad vill jag? Vilka drömmar har jag? Vad är viktigt för mig? Hur vill jag vara? Och så vidare. Insikten blir bland annat att jag inte är centrum i alla andra människors värld, det är de själva. När vi är upptagna med att vara till lags, tror vi gärna att alla andra har så mycket åsikter om oss själva, men det är att förstora sig själv. De allra flesta andra människor har fullt upp med sig själva och sitt liv, de har inte tid att tänka på vad jag ska göra och hur jag ska vara – varför ska jag då lägga min tid på att försöka luska ut vad de tänker? Nej, bättre är att lägga den tiden på att utforska mig själv och vad jag vill med mitt liv. Börja följa mina drömmar, min unika väg genom livet.

Jag tror att det var just den här kombinationen, att börja acceptera och tycka bättre om mig själv och att börja lyssna mer till mig själv än till andra, som gjorde att jag lyckades ta mig ur beteendet att alltid vilja vara till lags. På köpet mådde jag bättre och trivdes bättre med mig själv. Men det går inte över en natt, det handlar, som med det mesta, om träning och åter träning. Jag påminde mig själv hela tiden – Var dig själv, Du räcker och blir över, Du är värd all kärlek, Följ dina drömmar, Lyssna till ditt hjärta, Du har rätt att ta plats, Du är unik, Var sann – var du.

Så om du är mitt i den här resan och ibland tänker att det tar tid och är svårt, ge inte upp! Det är värt allt jobb, för det hjälper dig att bli en fri människa. Det ger dig mer energi och mer kärlek än du trodde var möjligt – när du slutar anstränga dig så mycket för att få den; du har ju redan allt du behöver inom dig själv.

Önskar dig allt gott och en underbar dag!