Pressmeddelande -

Skärp miljöpolitiken!

– De fyra allianspartierna måste presentera ett tydligare förhållningssätt och förslag till lösningar på de allvarliga miljöproblemen. Vi presenterar i denna rapport en rad principer och förslag, som vi anser bör ligga till grund för en borgerlig miljöpolitik. Det säger Kristdemokraternas miljögrupp i ett ”medskick” inför arbetet med Alliansens gemensamma valmanifest som ska presenteras i augusti. I medskicket finns bland annat förslag om att integrera ekosystemtjänsternas värde i marknadsekonomin, stoppa krympningen av grönytorna i den bebodda miljön, utbyggnad av kraftvärmen och en brett upplagd energikommission. Medskicket efterlyser också en tuffare EU-politik med gemensamma beslut om miljöskatter på EU-nivå, att substitutionsprincipen skall respekteras inom kemikaliepolitiken, samt att en internationell fond för att stödja investeringar i bästa möjliga teknik inom framför allt energi och transporter skall inrättas. Bakom rapporten står: Sven Gunnar Persson, riksdagsledamot, Anders Wijkman, europaparlamentariker, Nina Ekelund, partistyrelseledamot, Ella Bohlin, förbundsordförande KDU och Lars Thunberg, kommunpolitiker Helsingborg. För mer information Sven Gunnar Persson riksdagsledamot 08-786 47 88 070-510 48 57 Martin Wisell politiskt sakkunnig 08-786 666 45 Susanne Ahlström pressekreterare 076-527 25 73 www.kristdemokraterna.se Maj 2006 Skärp miljöpolitiken. En utmaning inför alliansens valmanifest R A P P O R T F R Å N K R I S T D E M O K R A T E R N A S M I L J ÖA R B E T S G R UPP SKÄRP MILJÖPOLITIKEN! EN UTMANING INFÖR ALLIANSENS VALMANIFEST 1 INLEDNING.................................................................................................................................1 2 SAMMANFATTNING.................................................................................................................2 3 DÄRFÖR BEHÖVS EN ALLIANSPOLITIK FÖR MILJÖN..................................................3 3.1 SVÅRA MILJÖPROBLEM ÅTERSTÅR...........................................................................................3 3.2 BRISTER I REGERINGENS POLITIK .............................................................................................5 3.3 ALLIANSEN HAR INTE GJORT TILLRÄCKLIGT FÖR MILJÖN.........................................................6 4 GRUNDERNA FÖR ALLIANSENS MILJÖPOLITIK.............................................................7 4.1 MARKNADENS BEGRÄNSNINGAR .............................................................................................7 4.2 ANSVAR OCH SOLIDARITET......................................................................................................8 4.3 FÖRVALTARSKAP....................................................................................................................8 4.4 RÄTT ANSVAR PÅ RÄTT NIVÅ.................................................................................................10 4.5 MILJÖDRIVEN TEKNIKUTVECKLING .......................................................................................11 4.6 DEN ENSKILDA MÄNNISKAN I CENTRUM ...............................................................................11 5 KONKRETA FÖRSLAG............................................................................................................12 1 INLEDNING De fyra oppositionspartierna (m, fp, kd, c) har gemensamt bildat Allians för Sverige, en politisk allians i syfte att ge Sverige en ny regering. I augusti planerar alliansen att presentera ett gemensamt valmanifest. Ett viktigt underlag för detta valmanifest är det arbete som de sex alliansarbetsgrupperna utför. Arbetsgruppernas arbete täcker dock inte alla politikområden, exempelvis inte miljöpolitiken. Visserligen innehåller utrikesgruppens rapport ett antal förslag på miljöområdet, men detta räcker inte. Givet miljö- och klimatfrågornas allvar måste de fyra partierna göra en systematisk genomgång av problemen och övertygande presentera alliansens förhållningssätt och förslag till lösningar. Detta dokument är avsett att tjäna som inspiration för hur miljöfrågorna bör lyftas fram i valmanifestet. 2 SAMMANFATTNING Vi konstaterar att våra samhällen står inför en rad svåra utmaningar på miljöområdet. Klimatförändringen är det främsta exemplet. Men därtill kommer en allvarlig försvagning av viktiga ekosystem. Enligt Millenium Ecosystem Assessment, som rapporterades nyligen, är 15 av de 24 viktigaste ekosystemen på jorden - från tropiska skogar till färskvatten i många regioner och fiskeresurser - starkt överutnyttjade. Denna utveckling kan inte fortsätta. Den snabbt expanderande världsekonomin förutsätter att ekosystembasen är livskraftig och kan leverera rader av tjänster - från mat, fiber och vatten till en rad ekosystemtjänster som rening av luft och vatten, reglering av klimat och hydrologi, pollinering av växter mm Om den ekologiska basen fortsätter att urholkas äventyras även hela vårt ekonomiska system. Socialdemokraternas miljöpolitik uppvisar både ljusa och mörka sidor. Kontrollen av punktutsläpp från olika industrianläggningar har varit relativt sett framgångsrik. Detsamma kan tyvärr inte sägas om den ökade påverkan i form av diffusa utsläpp, genom konsumtion och transporter, Sveriges växande ekologiska fotavtryck internationellt, genom ökat resande, import från u-länder mm är vidare dåligt belyst. Sveriges agerande i internationella miljöfrågor - både på FN-planet och genom EU - kunde ha varit betydligt mera aktivt. På hemmaplan kännetecknas socialdemokraternas politik av en överdriven tilltro till ett uppifrånperspektiv - och att via tvångsåtgärder och fokusering på specifika tekniska lösningar - komma till rätta med problemen.. Regeringspolitiken kännetecknas också av påfallande splittring både vad avser det rödgröna samarbetet och politikens innehåll. Samtidigt finns det anledning för allianspartierna att vara självkritiska. Engagemanget kring de internationella miljöfrågorna lämnar en del i övrigt att önska, delvis förklarat av att partierna befinner sig i opposition och inte ”äger” frågorna på samma sätt som regeringspartiet. Men alliansen behöver under alla förhållanden utveckla en samsyn kring dessa frågor – och en samsyn som höjer ambitionsnivån jämfört med vad (s) hittills presterat. Osäkerhet kring vilken miljöpolitik en alliansregering kommer att bedriva riskerar att avhålla väljare från att rösta för ett regeringsskifte. Det behövs en uppryckning inom alliansen även beträffande frågor på hemmaplan, som t.ex. att fullt ut bejaka miljöstyrande skatter och avgifter och nödvändigheten av strama politiska ramverk på en rad sektorsområden för att styra utvecklingen åt rätt håll.. 2 Vi anser att de stora och allvarliga miljöproblemen går att tackla inom marknadsekonomins ram. Men för att så skall ske måste marknadens kortsiktighet kompenseras av ramverk och regler som internaliserar miljökostnaderna, belönar beteenden som bygger på effektivitet i energioch materialhanteringen och utnyttjar natursystemen på ett uthålligt sätt. Begrepp som solidaritet, förvaltarskap, subsidiaritet och miljöanpassad teknik skall vara vägledande. Vi presenterar i denna rapport en rad konkreta förslag, som vi anser bör beaktas vid skrivandet av det gemensamma valmanifestet. Det handlar bl.a. om att utveckla de ekonomiska styrmedlen, effektivisera energianvändningen, ett mera kraftfullt agerande internationellt samt att förbättra miljöskyddet inom jord- och skogsbruket och fisket. De flesta av de förslag vi framför förutsätter ett proaktivt agerande på EU-nivå och/eller inom FN. 3 DÄRFÖR BEHÖVS EN ALLIANSPOLITIK FÖR MILJÖN 3.1 SVÅRA MILJÖPROBLEM ÅTERSTÅR Världsekonomin ökar med mellan två och tre procent årligen. Samtidigt växer befolkningen med drygt 80 miljoner människor per år, d.v.s. som tio Sverige. Den traditionella miljöpolitiken, främst inriktad på att bekämpa punktutsläpp av skadliga ämnen eller skydda vissa särskilt speciella naturtyper, räcker inte till. Konsekvenserna av konsumtionen, transporterna och den snabbt ökande världshandeln måste tacklas på ett långt mera effektivt sätt. Klimatfrågan illustrerar väl de problem vi står inför. Utmaningen på klimatområdet är tvåfaldig: Även om alla utsläpp upphörde imorgon skulle uppvärmningen fortsätta och sammanlagt höja medeltemperaturen på jorden med c:a 1,5 grader Celsius jämfört med tiden före industrialismen. Denna temperaturhöjning kommer att leda till avsevärda negativa konsekvenser i form av ökad frekvens av stormar, översvämningar och torrperioder, ökad frekvens av värmeböljor, ökad knapphet på vatten i vissa regioner och därmed risk för störningar i matproduktionen etc. Dessa förändringar ställer krav på anpassningsåtgärder, både på hemmaplan och i många fattiga länder (genom biståndet). Det än svårare problemet består i att försöka hindra att klimatförändringen leder till än allvarligare konsekvenser på sikt, som t.ex. att de stora landisarna 3 smälter ned, Golfströmmen mattas av eller att stora lager metan på havsbotten och från den tinande tundran läcker ut. För att klara detta måste de totala utsläppen av växthusgaser plana ut och börja minska senast 2020. Mängden kemikalier i blodet är högre och har en delvis ny sammansättning i den yngre generationen än bland 40- och 50-talistgenerationen. Detta bl a visar att kemikaliespridningen inte är under kontroll. Tidigare togs miljögifterna främst upp av kroppen via maten medan kemikalieexponeringen idag i allt större utsträckning sker via inandning och genom huden. Ökade risker upplevs idag genom nya ämnen . i bl a textiler och elektronik. Överfiskning har på sina håll orsakat kollaps hos fiskbeståndet. Torskfisket utanför Newfoundland är kanske det mest kända exemplet. Larmrapporterna för torskbeståndet i Östersjön kommer allt tätare. Oljeutsläpp och gifter utgör ett annat hot mot havsmiljön. Miljöorganisationen World Conservation Union (IUCN) upprättar varje år en ”röd lista” över utrotningshotade arter eller arter i farozonen. Enligt IUCN minskar mångfalden i naturen trots internationella överenskommelser mellan regeringar om att bromsa nedgången. Över 16 000 arter, djur och växter, står idag på röda listan. Listan tenderar att bli allt längre och nytillkomna arter för 2006 är bla Afrikas flodhästar liksom isbjörnen. Snabb skogsskövling till följd av icke uthålligt skogsbruk, illegal avverkning samt fattiga människors desperata kamp att överleva, erosionen av jordbruksmark, samt förlusten av biologisk mångfald är andra allvarliga problem som måste tacklas bestämt. Den stora studien - Millenuim Ecosystem Assessment - har tydligt visat allvaret i utarmningen av olika ekosystem. Ytterst hotas människans försörjning. Men därtill kommer att intakta ekosystem är en förutsättning för att minska riskerna för olika katastrofhändelser. Så till exempel blev konsekvenserna av tsunamin i Asien många gånger svårare i vissa regioner på grund av att korallreven - men även mangroveskogarna - förstörts. Dessa ekosystem utgör annars naturliga barriärer mot svåra stormar och flodvågor. . OECD-länderna har ett primärt ansvar att leda utvecklingen mot renare produktions- och konsumtionsmönster, utökat skydd av ekosystemen samt att hejda de allvarliga problem som hotar den globala försörjningen. 4 3.2 BRISTER I REGERINGENS POLITIK Vi betvivlar inte att det finns en miljöpolitisk ambition hos regeringen och att viktiga initiativ tagits inom olika områden. Men den socialdemokratiska politiken präglas i alltför stor utsträckning av ett uppifrånperspektiv, där regleringar och myndighetsstyrning dominerar. I stället behövs större delaktighet och förtroende mellan beslutsfattare och berörda på alla nivåer i samhället. Vi vill se ett tydligt underifrånperspektiv där medborgare, företag, kommuner och regioner tillsammans bidrar i arbetet. Då vinner miljöpolitiken i legitimitet. Stelbentheten och sektorsfixeringen i myndigheternas arbete utgör hinder för ett effektivt miljöarbete. Den nuvarande politiken är alltför inriktad på specifika tekniska lösningar än på att attackera problemen vid källan. Icke hållbara produktions- och konsumtionsmönster är mycket av orsaken till de problem vi står inför. På samma sätt som industrin sålunda är en del av problemet menar vi att industrin och företagen sitter på mycket av lösningarna. En snabb expansion av miljöteknikkunnandet är en förutsättning för att lösa problemen. Här finns stora förutsättningar till expansion – givet rätt politiska signaler - något som också ger ökade exportmöjligheter. Utvärderingen har miljöpolitiken har varit bristfällig. För att uppnå en hög kvalitet på miljöarbetet i Sverige och ökad trovärdighet i miljömålsarbetet, har allianspartierna tillsammans med miljöpartiet därför drivit igenom att en hållbarhetskommission med oberoende experter skall tillsättas för att se över vilka effektiviseringar och moderniseringar av organisation, regelverk och styrmedel som behöver göras inom miljöområdet. Regeringen har nyligen gett besked om att man inte tänker följa riksdagens beslut om att tillsätta en hållbarhetskommission - en upprörande nonchalans mot riksdagsmajoriteten. Den socialdemokratiska regeringen har stor tilltro till statliga tvångsåtgärder. En icke-socialistisk politik bör finna andra lösningar för att hantera samma miljöproblem. Ett exempel är skydd av biologiskt värdefull skogsmark. De naturvärden som idag finns i skogen är skapade under lång tid, ofta i samband med ett aktivt skogsbruk. Vi tror på det privata ägandet och ägarnas vilja att ta ansvar. Faktum är faktiskt att farhågor om tvångsinköp av mark lett till att värdefull skogsmark avverkats för att förebygga markinköp. Därigenom har regeringens politik kommit att motverka sitt syfte. Vi vill höja kraven på det statliga skogsbruket. Vi är kritiska till hur Fastighetsverkets avverkningar har påverkat gammelskogen på ett negativt sätt. 5 Vi anser att all statlig skog som brukas ska vara certifierad. Kontrollen av att certifieringskriterierna följs måste också skärpas. Regeringen har inte haft en tillräckligt offensiv hållning när det gäller havsmiljöarbetet. Bland annat har man i samband med PSSA-klassningen av Östersjön inte tagit vara på tillfället att skärpa kraven på exempelvis fartygets konstruktion eller besättningens kompetens. Regeringen har inte heller på ett tillfredsställande sätt klarat av att inrätta det system av nödhamnar som EU beslutat om, ej heller verkat för en bättre övervakning av farlederna och deras dragning i södra Östersjön. 3.3 ALLIANSEN HAR INTE GJORT TILLRÄCKLIGT FÖR MILJÖN Även bilden av allianspartiernas agerande i miljöpolitiken är splittrat. Partierna agerade visserligen föredömligt enat i samband med miljömålspropositionen i höstas. Men på många områden brister enigheten alternativt är politiken luddig. Detta har skapat spekulationer om att en ny regering skulle föra en mindre aktiv miljöpolitik. Vi beklagar att allianspartierna hittills inte givit miljöfrågorna den prioritet som är klart motiverad utifrån problemens allvar. Tiden fram till valet bör användas väl för att foga samman partiernas ståndpunkter och höja ambitionsnivån på ett antal områden. Trots att marknadspolitiska instrument, som skatter och avgifter, i många sammanhang är en överlägsen metod att lösa olika miljöproblem, finns det inom alla fyra partierna en tendens att ifrågasätta sådana styrmedel. Detta får delvis ses som en effekt av att svensk politik länge varit polariserad mellan höger och vänster i just skattefrågan. Problemen på miljö- och klimatområdet är dock så allvarliga att gamla skyttegravar måste överges och nya frontlinjer etableras. Vi anser att effektiva miljöstyrande skatter bör används i större utsträckning än för närvarande. Miljöbeskattningen måste ske med regionalpolitiska och föredelningspolitiska hänsyn. Vi måste erkänna att marknaden, på grund av sin kortsiktighet och det faktum att miljökostnaderna ej med automatik reflekteras i marknadspriserna, erbjuder få incitament till miljöförbättringar. Marknaden måste kombineras med klok politik som kompenserar för marknadens misslyckanden. Denna kloka politik handlar mycket om att utveckla ramverk där marknadsekonomiska instrument, som bl.a. skatter, rabatter, handel med utsläppsrätter och standards, kommer till användning. 6 4 GRUNDERNA FÖR ALLIANSENS MILJÖPOLITIK Vi anser att allianspartiernas miljöpolitik bör grundas i vår gemensamma tro på demokrati och marknadsekonomi, nödvändigheten av personligt såväl som gemensamt ansvarstagande, samt den enskilda människans rättigheter och värdighet. 4.1 MARKNADENS BEGRÄNSNINGAR Marknadsekonomin har uppvisat en häpnadsväckande förmåga att vända fattigdom till välstånd. Marknaden ger dock ingen automatisk lösning på utmaningarna på miljöområdet. Därför har markandsekonomin av många kommit att uppfattas som en del av orsaken till miljökrisen och lett till att vänsterpartier framstår som mera trovärdiga i dessa frågor. Om det marknadsekonomiska systemet skall kunna behålla sin trovärdighet behöver det vidareutvecklas så att det tar hänsyn till de fysiska begränsningar som naturlagarna ställer upp. Denna utmaning bör i första hand antas av de partier och aktörer som har en tro på marknadsekonomins fördelar i stort. Ett problem är att vare sig naturen eller framtida generationer har en röst på marknaden. Ett annat problem är att de grupper som i regel drabbas först av försämringar i miljön är fattiga och som regel saknar förutsättningar att driva sina krav på miljöförbättringar inom den politiska processen. Ett annat grundläggande problem i dagens ekonomiska system är att de tjänster som ekosystemen tillhandahåller inte åsätts ett värde på marknaden. Mat, fibrer och energi har ett värde på marknaden men detsamma gäller inte för den biologiska mångfalden, ekosystemens rening av luft och vatten liksom deras funktion vad gäller klimatkontroll, kontroll av vattencykeln etc, Ytterligare ett problem är att en strikt ekonomistisk ansats inte tar hänsyn till att det finns olika slag av mänskliga behov – d.v.s. allt kan inte enkelt värderas i pengar - och att tillväxten även har en kvalitativ sida. Detta innebär att välfärden i ett land inte enbart kan mätas i termer av BNP. BNP är ingenting annat än en sammanräkning av alla de aktiviteter i samhället som betalas med pengar. Aktiviteter som ligger utanför penningsystemet räknas inte in. Produktionens skuggsida, i form av avfall och föroreningar, skövlad natur och klimatpåverkan, lämnas också utanför. Allt detta gör det ytterst angeläget att komplettera dagens nationalräkenskaper med mera kvalitativa välfärdsmått. Marknadsekonomin bygger på principen om "självreglering". När knapphet uppstår på en vara eller tjänst stiger priset. Incitament uppstår för 7 teknikutveckling och substitut dyker upp. När knapphet uppstår på miljöutrymme, t.ex. natursystemens förmåga att absorbera koldioxid, ges dock ingen feedback till ekonomin i form av högre priser, i detta fall på fossila bränslen. Marknadens "självreglering" är satt ur spel. En uppgift för en ansvarsfull politik är alltså att sätta ramarna för resursutnyttjandet, men överlåta avgörandet om hur resursutrymmet fördelas till marknaden. 4.2 ANSVAR OCH SOLIDARITET Nästan all mänsklig aktivitet påverkar naturmiljön på något sätt. Det gemensamma naturkapitalet, i form av en stabil atmosfär, ren luft och vatten, friska skogar, åkermarker och hav samt den biologiska mångfalden. är omistliga resurser för oss alla. Därför är det i realiteten en kränkning av var och en när t.ex. luften förorenas. Principerna om förvaltarskap och solidaritet innebär att ta ansvar för samtliga konsekvenser av ens handlande, både för sig själv och sina närmaste men även för människor långt borta och för kommande generationer. Klimatfrågan har en tydlig nord-syddimension. Effekterna av klimatförändringarna väntas slå mycket olika i olika områden. Det finns, åtminstone med dagens kunskap, både vinnare och förlorare på ett varmare klimat. Först måste understrykas att det i första hand är de rika länderna som dragit nytta av en lång period med billig fossilenergi. De fattiga folken har i långt mindre utsträckning dragit fördel av den industriella aktivitet och den standardförbättring som bidragit till växthuseffekten. Det är däremot högst troligt att det i första hand är länderna kring ekvatorn som drabbas hårdast av klimatförändringarna, i form av fler och kraftigare oväder, risk för ökad knapphet på vatten och därmed livsmedelsbrist, ökad förekomst av malaria och andra smittsamma sjukdomar etc. Vi i den rika världen, som genom vår stora aptit på energi och naturresurser skapar miljö- och klimatstörningar över hela världen, måste ta vårt ansvar för att återskapa en ordning där vår konsumtion inte drar undan möjligheterna för andras överlevnad. 4.3 FÖRVALTARSKAP Naturen och alla dess varelser har ett egenvärde som finns oavsett deras eventuella ekonomiska värde för människan. Människan är en del av naturen men är samtidigt väsensskild från den övriga naturen. Människan är utrustad med förnuft och samvete och kan därför ta ansvar för sina handlingar. Människan är kreativ och kan påverka utformningen av den värld där hon lever. Detta innebär att hon har ett primärt ansvar för hur den värld ser ut, 8 som hon lämnar efter till nästa generation. Miljön och naturresurserna måste förvaltas ansvarsfullt så att nästa generation får goda livsbetingelser. Människan har alltid påverkat naturen. Men de skador som historiskt vållats har varit av lokal eller regional natur, exempelvis skogsskövlingarna runt Medelhavet. Dagens situation är annorlunda. Vi är den första generation som kan kallas ”planetarisk”, d.v.s. vårt handlande hotar integriteten hos ekosystem över hela världen – inklusive klimatbalansen. Som kristdemokrater anser vi att alliansen bör ta avstånd från ett rent ekonomiskt-materialistiskt synsätt som innebär att naturresurserna, djuren och växterna enbart skall användas för att gynna människans egna syften. En sådan syn har i stor utsträckning väglett utvecklingen under de senaste hundrafemtio åren – med starkt negativa konsekvenser som följd. Samtidigt tar vi avstånd från ett ekosofiskt synsätt som innebär att människan enbart är en länk i naturens kretslopp och saknar ett specifikt värde som skiljer ut oss från övriga varelser och företeelser. I stället vill vi lyfta fram förvaltarskapsprincipen. Med detta menas att människan är förvaltare av - och inte herre över – skapelsen och naturen. Vi ska agera med en långsiktig helhetssyn med respekt för vår samtida omgivning och kommande generationer. Vi skall utöva förvaltarskapet på ett sådant sätt att vi med stolthet kan överlämna frukterna av vårt arbete. Det förutsätter att vi inte på ett ansvarslöst sätt förbrukar resurser och naturvärden. En marknadsekonomi inom ekologiska och sociala ramar är det bästa sättet vi för närvarande känner till för att utöva ett förvaltarskap med ansvar. Genom en ekologisk och social marknadsekonomi ställs krav både på samhällets ansvar, genom politiska ramverk och regler, men också på den enskilde medborgarens ansvar. En konsekvens av ansvarstänkandet är principen om att förorenaren skall betala kostnaderna för den förorening som orsakas (PPP = Polluters pay principle). Samhället tar sitt ansvar på flera nivåer. Många miljöproblem är gränsöverskridande och kan därför inte hanteras inom ramen för de gamla suveräna nationalstaterna. Inte ens EU är en tillräckligt hög nivå för att hantera alla problem. Globala överenskommelser och avtal behövs dels kring målformuleringar och för att skapa regelverk och sanktionsbestämmelser för att nå de gemensamma målen. Ett exempel är arbetet inom klimatkonventionens ram. Ett annat ansträngningarna – hittills utan större framgång – att reglera fiskefångster i olika delar av världshaven. Den enskildes ansvar handlar om att bland annat välja varor och tjänster så att hans/hennes konsumtion medför minsta möjliga negativa miljöpåverkan. 9 Här kan samhället hjälpa till genom att ha krav på olika slag av miljömärkning och genom att stödja ideella organisationer som arbetar med olika typer av märkning och certifiering. Vi vill slå ett slag för partnerskapet mellan olika aktörer i samhället. Staten kan stödja marknadens miljöutveckling genom olika former av certifieringssystem, märkning av produkter, samt stödja riktad forskning för att lösa sådana tekniska problem som marknaden inte kan eller vill ägna sig åt. Genom information och utbildning kan olika verksamhetsutövare minska sin miljöbelastning, det kan gälla allt från hur jordbrukare skall minska användningen av bekämpningsmedel till hur man genom smart bilkörning (eco-driving) kan minska bensinåtgången. Politiken måste följa med i utvecklingen och anpassas till hur verkligheten för miljöarbetet förändras. För ett par decennier sedan var det ideella miljörörelser som drav på utvecklingen mot ökat miljömedvetande, sedan blev de politiska partierna mer aktiva. Idag har företag och konsumenter börjat spela en allt viktigare roll och förväntas öka sin betydelse för miljöutvecklingen i framtiden. Det finns många exempel på hur innovativa företag är föregångare när det gäller att hitta lösningar på miljöproblemen. Medvetna konsumenter skapar större efterfrågan Ett exempel som man gärna använder i detta sammanhang är de miljövänliga tvättmedlen. Typiskt nog var det inte något av de största företagen som gick före, utan det var mindre uppstickare som såg en ny nisch. Denna nisch växte dock snabbt, och de leverantörer som i dag vill överleva måste helt enkelt anpassa sig och följa konsumenternas uttalade vilja att ta miljöhänsyn. Det intressanta är att det inte behövdes att en majoritet av konsumenterna krävde miljömärkning; den kritiska massa som är nödvändig är mycket mindre än så för att marknaden skall påverkas. Principerna om solidaritet och förvaltarskap leder oss till försiktighetsprincipen. Om vi inte vet vilka konsekvenser en viss typ av miljöpåverkan får så bör vi helst avstå från denna. Om misstanke finns om hot mot eller oåterkallelig skada på miljön, måste extra försiktighet tillämpas. Avsaknad av vetenskapliga bevis får inte användas som ursäkt för att skjuta upp åtgärder för att förhindra miljöförstöring. 4.4 RÄTT ANSVAR PÅ RÄTT NIVÅ Ett gott förvaltarskap utövas på bästa sätt när beslut fattas på rätt beslutsnivå. Vi ansluter oss till subsidiaritetsprincipen, som innebär att beslut skall fattas på lägsta möjliga ändamålsenliga nivå. Klimatproblemet är ett globalt fenomen. Därför behövs globala beslut för att hantera detta 10 problem. Andra problem som är mer lokala till sin avgränsning kräver beslut på regional, lokal eller individuell nivå. Det faktum att gemensamma bestämmelser krävs på global nivå innebär inte att ansvaret försvinner på lägre nivåer. Eftersom vi lever i en alltmer globaliserad värld finns det också ett behov av att ha gemensamma regler för att skapa mer jämlika villkor mellan olika företag och undvika illojal konkurrens eller s.k. miljödumpning. Därför är EU en utomordentligt viktig beslutsnivå eftersom vi därigenom kan sätta gemensamma regler för en marknad med nära 500 miljoner konsumenter. En strävan inför framtiden bör vara att skapa motsvarande gemensamma regler på global nivå. Den stora europeiska marknaden innebär samtidigt en stor potential för tillämpad konsumentmakt. Om fler européer till exempel väljer bort grönsaker och frukt som besprutats med bekämpningsmedel skulle detta ha en avsevärd effekt på miljön. 4.5 MILJÖDRIVEN TEKNIKUTVECKLING En hållbar utveckling kan aldrig bygga på en återgång till fattigdom. Indira Gandhi framhöll redan vid FN:s miljökonferens i Stockholm 1972 att ”fattigdomen är den allra värsta formen av förorening”. Endast ett samhälle där medborgarna upplever att deras grundläggande behov tillfredsställs har förutsättningar att bestå. Hållbar utveckling innehåller tre element: ekonomisk, ekologisk och social utveckling. Om den sociala sidan blir eftersatt stagnerar samhället och faller steg för steg sönder. I dagens globaliserade samhälle är det därför orealistiskt att tänka sig att ett eller flera länder skulle kunna sänka sin levnadsstandard kraftigt; det skulle helt enkelt inte accepteras. En hållbar utveckling måste alltså innebära en teknikutveckling som möjliggör för alla jordens innevånare att få sina materiella behov tillgodosedda utan att miljön förstörs. Detta i sin tur ställer stora krav på teknikutvecklingen. I stora drag innebär det att vi måste utnyttja både energi och material minst 10 gånger så effektivt som idag. För att åstadkomma detta krävs dels rätt typ av regelverk – för att skapa de nödvändiga incitamenten – dels en utveckling av mätinstrument och indikatorer för att mäta förändringar i resurseffektiviteten. I grunden behövs instrument för att genomföra ett livscykeltänkande inom alla viktiga sektorer, där alla olika aspekter av en produkts eller tjänsts miljöpåverkan klarläggs. 4.6 DEN ENSKILDA MÄNNISKAN I CENTRUM Allianspartierna borde kunna enas om att sätta den enskilde i centrum och att se den ”lilla” människans perspektiv. Det duger inte att enbart se världen med etablissemangets urbana politiskt korrekta ögon. Alliansen bör försöka 11 skapa en trovärdighet som den enskilda människans, även den lilla näringsidkarens försvarare. Det behövs ett ökat fokus på behovet av samråd, utbildning och kompensation när exempelvis olika areella näringar synes komma i konflikt med miljöintressen. Vi måste återfå respekten och förståelsen för den förvaltarskapsgärning som, under rätt förutsättningar, utförs av bönder, fiskare, skogsbrukare och andra som lever i samklang med naturen. Det är tragiskt när politiker och media ägnar sig åt att peka ut olika livsuppehållande samhällsgrupper som ”miljöbovar”. En långsiktigt uthållig naturmiljö är en förutsättning för att de areella näringarna skall kunna bedrivas. Ingen fiskare tjänar på att fiskeresurserna i havet utarmas. Många förmyndarorienterade vänsterpolitiker missar det uppenbara faktum att det finns en intressegemenskap mellan naturvännen och naturbrukaren. Vi bör alltså ta fasta på enskilda människors behov av en levande naturmiljö och slå vakt om deras rättigheter att forma sina liv. Detta gäller både här i Sverige och i andra delar av världen. 5 KONKRETA FÖRSLAG Vi vill lyfta fram ett antal konkreta frågor som vi menar att Alliansen måste ge extra vikt åt. Dessa förslag bör övervägas i samband med att den gemensamma valplattformen för Allians för Sverige skrivs. - Värdet för olika ekosystemtjänster måste integreras i marknadsekonomin. Vi måste sluta betrakta ekosystemtjänster som rening av vatten och luft, kontroll av vattencykeln, klimatkontroll mm som oändliga och gratis. Markägare måste få betalt för de ekosystemtjänster som produceras. Grundtanken är att koppla utsläpp av vissa restprodukter till en recipient som svarar för att restprodukterna absorberas. En utredning behövs om hur detta skall ske i praktiken. Ett system där ekosystemtjänsterna systematiskt värdesattes skulle kunna leda till en kapitalåterföring från stad till landsbygd, vilket skulle gynna regional utveckling och göra en del av dagens regionalstöd och jordbruksstöd överflödiga. - Överför ”fria” naturresurser till privat ägande, till exempel i form av individuella överlåtelsebara fiskerättigheter. - Krymp inte grönytorna. För att upprätthålla hälsa och psykisk balans behöver människan komma i kontakt med grön natur. Förtätningen av våra 12 städer är beklaglig eftersom den minskar möjligheterna till grönytor inom gångavstånd från bostaden. Stadsnära skogar och grönområden som kan nås med cykel är en annan viktig resurs som måste värnas. En översyn av PBL bör göras och vid behov bör ändringar föreslås som stärker grönytornas ställning. - Genomför en långsiktig satsning på kostnadseffektiva miljöförbättrande åtgärder inom det konventionella jordbruket. Det behövs bl.a. en tydligare fokusering på att minska läckage av fosfor som bl.a. sker via ytavrinning. - Möjligheterna att ge miljöstöd inom jordbruket behöver utnyttjas maximalt. Sverige bör ta hem maximalt möjliga EU-stöd för detta. Erfoderlig nationell medfinansiering måste säkerställas. - En offensiv hållning för att utveckla hållbara system för transporter och energiutvinning. Detta här helt av görande för att vi skall kunna klara det idag största hotet mot miljön, nämligen klimatfrågan. Åtgärderna för att hushålla med energin måste bli långt effektivare. Vidare måste alternativa bränslen ges all tänkbar stimulans. Det nuvarande systemet med gröna certifikat hade goda avsikter men har ej skapat tillräckligt trygga ramar för investeringar i bl.a. vindkraft. - Bryt Sveriges höga elanvändning. Vårt överskott av el – samt det faktum att elmarknaden var nationell – har gjort att elanvändningen per capita är 2-3 ggr större i Sverige än på kontinenten. När nu elpriserna är på väg att jämnas ut måste elsparandet sättas i centrum. Svensk industri tål inte en ytterligare konkurrensnackdel när priserna konvergerar och närmar sig EU-nivån. - Genomför ett brett energisparprogram både för hushållen och industrin. Erfarenheter från bl a Linköpings Universitet visar att energianvändningen kan reduceras hos flertalet industriföretag med 30-60% genom relativt enkla åtgärder och med snabb återbetalningstid. - Bygg ut kraftvärmen. Sverige har unika möjligheter att producera el och värme/kyla parallellt. En utbyggnad på 25-30 TWh ytterligare kraftvärme är realistisk och skulle – tillsammans med ett elsparprogram – skapa ett överskott på el som kan exporteras och göra det möjligt att stänga ner en del av de mest ineffektiva kolkraftverken i länder på kontinenten. Detta skulle vara en miljövinst för Europa och en ekonomisk vinst för Sverige. - Göran Perssons oljekommission bör ersättas av en brett upplagd energikommission. Att sätta allt fokus på att minska oljeanvändningen är knappast rationellt. Att effektivisera elanvändningen är lika angeläget. 13 - Förbättra de ekonomiska styrmedlen inom transportsektorn. Ett område där en radikal skärpning behövs är inställningen till flygets miljöpåverkan. Flyget har, jämfört med andra transportslag, hittills varit relativt förskonat från krav på miljöförbättrande åtgärder. Detta trots att flyget står för en stor och ökande andel av växthusgaserna. Att ta nattåget från Helsingborg till Stockholm är idag tre gånger så dyrt som morgonflyget. Ett beslut på EUnivå om skatt på flygbränsle och/eller att göra flygets utsläpp till en del av handeln med utsläppsrätter är absolut nödvändigt. - Möjligheten att införa trängselavgifter för biltrafik i tätorter bör värnas, men initiativen och besluten skall såväl formellt som i praktiken ligga på lokal/regional nivå och skall ej tryckas på uppifrån. - Etablera marknader för handel med utsläppsrätter även utanför klimatområdet. Bl.a. svavel, kväve och fosfor bör övervägas. - Allt kan inte styras från Rosenbad. Politiken styrs idag alltför mycket utifrån ett storstadsperspektiv. Glesbygdens problematik kommer lätt bort. Regeringskartellen har missförstått skatteväxlingstanken. Vi kan inte fortsätta bestraffa dem som behöver ta bilen till jobbet och inte har något annat alternativ. Skattehöjningar som inriktar sig på varor som hushållen är starkt beroende av oavsett priset - och där det saknas goda alternativ - har liten styrande effekt. Hushållen tappar pengar men utan någon egentlig positiv effekt för miljön. Tuffare normer för fordonens bensinförbrukning vore t.ex. en långt bättre åtgärd. I Europa arbetar många städer offensivt med information till medborgarna om smarta färdsätt som ett alternativ till bilen, något vi kan lära av i Sverige. - Utveckla relevanta välfärdsmått, som tar hänsyn till tillväxtens kvalitet. Detta behövs som komplement till traditionell BNP. - Modernisera havsrätten. Den nationella suveräniteten sätter ofta käppar i hjulet för miljöarbetet. Ett område där detta är särskilt slående är inom havsrätten. Vi föreslår att en gemensam mellanstatlig myndighet inrättas för Östersjön och att denna myndighet ges befogenhet att besluta om exempelvis krav på fartygens beskaffenhet och utrustning, besättningarnas utbildning, farledernas dragning samt därtill sätta upp regler för hamnarnas avgiftssystem så att de blir miljöstyrande. Det skall exempelvis vara gratis att lämna spillolja i alla hamnar, för att undvika frestelsen att dumpa den i havet. För att minimera risken för fartygsolyckor måste alla tänkbara resurser samordnas. Sjöfartsverket, Marinen och danska myndigheter måste samverka om trafikövervakningen och olycksberedskapen i Öresund, ett av 14 världens mest trafikerade vatten. Ett haveri med ett av de många oljefartygen där skulle kunna få oöverstigliga konsekvenser för människor och miljö längs kusterna. - Acceptera beslut om miljöskatter på EU-nivå. Regeringens motstånd mot sådana beslut på EU-nivå är obegripligt. Vi behöver en harmonisering av miljöskatterna inom EU. - En viktig utmaning består i att kraftigt begränsa utsläppen från personbilar och lastfordon. Här finns idag en frivillig överenskommelse med biltillverkarna. Men resultatet är magert. För att snabba på processen behövs bindande regler på EU-nivå syftande både till energisnålare fordon – max 120 g CO2 för genomsnittet av sålda personbilar för år 2012 - och en successiv övergång till alternativa bränslen. - Förenkla och harmonisera regelsystemen för ekologisk odling inom EU. - Ta bort miljöskadliga subventioner inom jordbruk, fiske, transporter och energisystem. Detta måste bli ett av de högst prioriterade områdena inom EU-arbetet för en ny regering. Det gäller bl.a. subventioner av kolkraft som finns på olika håll i Europa. Det gäller också stöd till investeringar i ny fiskerikapacitet samt vissa nationella specialstöd inom jordbruket (bl.a. tobak och bomull). - Byt ut farliga kemikalier. Sverige har ett stort ansvar för att ambitionerna i EU:s gemensamma kemikaliepolitik, REACH, genomförs. Förståelsen för substitutionsprincipen måste säkerställas hos alla berörda. Kemikalier med särskilt oroande egenskaper – d.v.s. sådana som är persistenta, ej biologiskt nedbrytbara, mutagena, cancerogena samt som kan påverka reproduktionsförmågan – skall ej godkännas om det finns lika bra, mindre farliga alternativ. - Biståndet måste prioritera insatser för att motverka skogsskövling och jordförstöring. Endast så kan fattigdomens grepp brytas i många landsbygdsområden. Ett särskilt problem utgörs av den snabba skövlingen av tropiska regnskogar. Så länge det till exempel är lönsamt att avverka regnskogen i Brasilien eller Indonesien för att ge plats åt produktion av soja eller biffkor kommer detta att fortsätta. Här krävs incitament för skogsägarna att bevara skogarna, t.ex. genom att åtgärder av typ ”avoided deforestation” blir en del av Kyotoprotokollets mekanismer (innebärande att även skog som inte avverkas får stöd via systemet med handel för utsläppsrätter). Sverige och EU borde här kunna gå i bräschen. 15 - Exportera miljöanpasad teknik. Europeisk industri skulle ha en god chans att bli världsledande på miljöteknik. Världen formligen skriker efter miljöanpassad teknik och en politik som driver fram detta skulle leda till både ökad tillväxt, fler jobb och bättre miljö. - Sverige bör verka för att EU:s budget ger prioritet åt tekonologisamarbete med länder som Kina och Indien under temat klimatsäkerhet. EU bör avsätta en viss del av den gemensamma budgeten, förslagsvis 5 miljarder euro per år, för tekniksamarbete med utvecklingsländerna. Detta bör utgöra grundplåten i en internationell fond för att stödja investeringar i bästa möjliga teknik – tekniksprång - inom framför allt energi och transporter. Annars kommer de snabbt expanderande utvecklingsländernas utsläpp att skapa irreparabla problem. ( Bara Kina ökar idag sin elkapacitet med i storleksordningen 60-70 Gigawatt årligen. Merparten av detta är kolkraft. De resulterande utsläppen kan uppskattas till 400 miljoner ton CO2 årligen i tillskott – en ökning med de totala utsläppen av CO2 i världen med mer än 1,5% och en mängd som ungefär motsvarar EU:s totala åtagande i form av utsläppsbegränsningar). - Öka stödet för aktiva miljöåtgärder inom biståndet. U-länderna behöver inte upprepa de misstag som gjorts inom OECD-länderna. Det gäller dels insatser för att skydda ekosystem och biologisk mångfald, dels insatser för att moderniseringen av ekonomierna och teknikutvecklingen skall ske på ett så miljöanpassat sätt som möjligt. 16

Ämnen

  • Politik