Ingemar Lööf 1929–2007 — Värmlands store konstnär som valde bort offentligheten

Kristinehamns Konstmuseum har glädjen att i sommar visa en omfattande utställning med konstnären Ingemar Lööf under perioden 5 maj – 16 september.

Ingemar Lööf föddes i ett enkelt arbetarhem i Kristinehamn 1929. Fadern som var murare hade gärna sett att Ingemar fortsatt i samma spår som han själv, men Ingemar hade andra planer.

Innan han begav sig till Stockholm och började studera på Otte Skölds målarskola och på Kungliga Konstakademien hade han lärt sig faderns yrke från grunden och i detalj.

Hantverksskicklighet är något som genomsyrar hela Lööfs konstnärskap och som tar sig uttryck i en imponerande precision och outtröttligt slit med ett fåtal motiv som Lööf ständigt återvänder till som i ett mantra. Genom att måla samma bild gång på gång utforskar han alla möjligheter i motivet och utvecklar sina bilder likt en vetenskapsman som genomför experiment på experiment för att till sist hitta den optimala balansen av ingredienser — det perfekta resultatet, den absoluta bilden!

Ingemar Lööf, akvarell (101 × 150 cm)

Att genom upprepning förädla, förtäta, skala bort och måla fram den perfekta bilden är förstås ett vedertaget arbetssätt bland målare och andra konstnärer. Det som skiljer ut Ingemar Lööf är en imponerande disciplin och insikten att det är endast genom hårt arbete som konstnären lyckas. Disciplin måste Ingemar ha fått med sig hemifrån. Att som murare försörja en familj i 1930-talets Sverige kan bara ha inneburit hårt arbete för hans far. Studierna vid akademien och mötet med Otte Sköld, sedermera Moderna Museets grundare, måste ha öppnat Ingemars ögon mot en helt ny värld än den han levde i 1940-talets Kristinehamn.

Disciplin, hantverksskicklighet och intellekt är den kombination av egenskaper som kom att forma ett moget konstnärskap som vuxit fram i avskildhet och existerat under närmare sex decennier på en plats långt bort från konstdebatter och helt okänt för majoriteten svenskar.

Ingemar Lööf var ingen karriärist. Han arbetade och reste, reste och arbetade. Inte sällan avbröts målarperioderna av stora utsmyckningsuppdrag. Han var flitigt anlitad och i hans offentliga utsmyckningar, ofta omfattande till storlek och utförda helt av konstnären själv, visar han bredden i sin konstnärliga talang både vad avser uttryck, tredimensionalitet och hantverk. Han var en mästare i muralmåleri, att gjuta i betong och att hugga i trä. Däremot att göra utställningar och sälja sina målningar var inget som intresserade honom. Att museer, konsthallar och gallerier inte visade honom eller att han inte förekom på den samtida konstscenen berodde på att mycket få kände till honom utanför Värmland.

Utsmyckning på Broängsbadet 1964, där Ingemar var tvungen att tillverka konstverket innan huset kunde byggas. I bilden syns konstnären nere till vänster.

Hade han bestämt sig för att stanna i Stockholm och byggt upp ett liv där hade han med stor sannolikhet kommit att räknas in bland tidens intellektuella konstnärer och idag rönt samma uppmärksamhet som några av hans stora samtida, som Ulf Trotzig, Barbro Bäckström, Siri Derkert, Philip von Schantz, Staffan Hallström eller Torsten Renqvist.

Ingemar Lööf kom att ägna sig åt några specifika motiv som han livet igenom experimenterade med och som återkom i perioder.

Ljus, rum och spegling är grundtema han utgick från i ateljén med det stora fönstret mot trädgården. Ett annat är människor, framför allt ensamma män som sitter i en bar i den medeltida andalusiska staden Baeza i Spanien och ett torg med ett stort träd i Mexiko (40 grader i skuggan).

Ljus och skuggor går igen i allt han målar, skulpterar och graverar och där finns alltid något flyktigt. Känslan av ett ögonblick, en stund på jorden är tydlig, likaså i det stora antalet porträtt, eller bilder av ansikten där Lööf fångar glimtar av existenser han sannolikt stött på eller inte. Många av Lööfs porträtt har en intensiv kraft och närvaro. I vissa går tankarna närmast till Francis Bacon…

Ingemar Lööf, självporträtt, olja på pannå (61 × 48 cm)

Minnen av upplevelser är påtagligt närvarande, inte enbart i de transparenta ytorna och schatteringar av rum med drömska figurer utan rent konkret eftersom han målade ur minnet. Upprepningar av motiven där den ena bilden står modell för nästa sammanfogar ögonblick. För varje målning förskjuts motiv och färg, ljus och skugga. Ursprunget finns i den stora mängd små skiss-dag-böcker med snabbt tecknade bildminnen som Ingemar Lööf alltid hade till hands. Han var inte djupt religiös men i målningarna finns en abstrakt andlighet som kanske bättre beskrivs som existentiell och en ton av en religion som Lööf trots allt praktiserade — sin egen.

Bokutgivning
I samband med utställningen produceras, i samarbete med familjen, en bok om Ingemar Lööf. Bokens förläggare är Art and Theory Publishing, författare är Magnus Bons och formgivare Patric Leo. Boken kommer att släppas under första hälften av september.