Mötet mellan vetenskap och konst i fem avhandlingar från KTH

Mötet mellan vetenskap och konst i fem avhandlingar från KTH Mötet mellan vetenskap och konst är gemensam nämnare för fem olika avhandlingar som inom kort läggs fram på KTH av forskare vid forskningsområdet "Yrkeskunnande och teknologi", inom Skolan för industriell teknik och management. Vetenskap och konst, som också är KTHs valspråk, representerar två olika kunskapsformer vilka båda behövs i ett kvalificerat utvecklingsarbete. Forskningsområdet "Yrkeskunnande och teknologi" utvecklar en tredje kultur som väver samman traditionell vetenskap med konst och humaniora och det vänder sig i huvudsak till erfarna praktiker inskrivna som industridoktorander vid KTH. Arbetet sker i nära samverkan med universitet i Cambridge och med stöd från Vetenskapsrådet. De fem, av forskningsområdets tjugo doktorander, som nu lägger fram sina avhandlingar är: Karin Havemose -Konsten att uppfinna hjulet två gånger. Om uppfinnandets teknik och estetik. (31 maj) "Med den titeln på min doktorsavhandling vill jag visa på faran i att fastna i klyschan att man inte ska uppfinna hjulet två gånger. Denna avhandling visar på det motsatta, att man ska uppfinna hjulet två gånger (minst), då idéer, uppfinnande och skapande behöver dessa hjul att ta sin utgångspunkt i. Inget kommer ur intet", skriver Karin i förordet. Göran Backlund: Om ungefärligheten i ingenjörsarbete. (2 juni) Denna doktorsavhandling är en studie av den ingenjörskunskap som inte nämns i traditionell utbildning, men som yrkets själ vilar på, förklarar Göran som är verksam som chef på Saab-företaget Combitech. Adrian Ratkic: Dialogseminariets forskningsmiljö. (5 juni) Doktorsavhandlingen beskriver Dialogseminariermetodens idéhistoriska rötter och hur den använts inom forskarprogrammet KTH Advanced Programme in Reflective Practice för att driva vetenskaplig och filosofisk reflektion. Christer Hoberg: Komplexitetsmax. (7 juni) För ingenjörer inom systemutveckling är det centralt att kunna agera med säkerhet även när arbetet kräver att man skapar nya, oprövade lösningar. Begreppet "komplexitetsmax" har använts i licentiatavhandlingen för att skapa en kristalliseringspunkt för erfarenheter inom detta område. Lars Mouwitz: Matematik och bildning - berättelse, gräns, tystnad. (9 juni) Matematiken är känd som den mest stringenta och precisa av alla vetenskaper och man kan lätt få för sig att den matematiska beskrivningen av ett problem är totalt uttömmande. Lars Mouwitz visar i sin doktorsavhandling att detta långt ifrån är fallet. Professor Bo Göranzon, KTH, har varit handledare till alla fem och deras gemensamma omdöme om till sin handledare och Dialogseminariet genomsyras av sådan värme och tacksamhet att vi inte kan låta bli att ta med ett par citat ur avhandlingarna: "Bo Göranzon, inspiratören och utmanaren, som har introducerat nya världar och miljöer, där konst, filosofi, litteratur och vetenskap är en arbetande helhet - en mästare i ordets rätta bemärkelse. Dialogseminariet , samarbetet mellan KTH och Dramaten är inte bara en samling texter utan också ett nätverk av människor som jag ogenerat har använt mig av. Seminarierna har gjort mitt arbete så rikt och lämnat ett outplånligt intryck hos mig". Mer information lämnas av Bo Göranzon bo.goranzon@indek.kth.se