Det händer inte ofta men nu händer det. Dan Berglund släpper ett nytt album och gör releasekonsert!

Det händer inte ofta men nu händer det. Dan släpper ett nytt album, ”Liv och dikt”, en svit sånger som spänner över ett brett spektrum, allt gestaltat med visionär och drastisk kraft. Vi möter sångaren själv en vintermorgon på 70-talet där han ligger i bilens baksäte på väg till jobbet sjungande Dan Andersson. Vi möter båtflyktingen som måste ut till havs i en bräcklig farkost. Vi serveras en finsk tango om den omättlige jätten Glufs-Glufs. En rocklåt om en farbror som tycker sig utsatt för en woke-sammansvärjning. Vi får en dansbandslåt om evig kärlek i antropocen. För att nämna några exempel.

Dessutom kommer flera av Dan Berglunds äldre visor att framföras under kvällen.

Medverkande musiker:
Henrik Cederblom, gitarr
Harald Svensson, klaviatur, dragspel
Viktor Turegård, bas

"Det ska bli kul detta. Jag är ju van annars att spela själv ensam med gitarr. Men den lämnar jag nu hemma, på andra sidan älven, och överlåter kompet till dessa underbara musikanter. Och att det ska ske på tiljor där Kent Anderssons ande svävar, känns särskilt vackert!" - Dan Berglund

Biljetterna till releasekonserten på Aftonstjärnan den 25 maj släpps på onsdag den 13 december klockan 10.00 på kulturaktiebolaget.se

Information om Dan Berglund

Dan Berglund föddes 1954 i Helsingfors av svensktalande föräldrar. De emigrerade senare samma år till den värmländska staden Kristinehamn.

-Vi bodde tre personer, en schäferhund och ett gammalt Malmsjöpiano i en etta med kokvrå. Pappa jobbade på Albin Motor, mamma satt hemma och spelade Chopin, hunden skällde och grannarna klagade.

När Dan var elva år gick flyttlasset till Göteborg. I högstadiet fick han för sig att han skulle bli författare och grep sig an världslitteraturen, vilket medförde att han inte fick mycket tid över till sin skolgång.

-Kompassnålen snurrade. Plötsligt, vid sjutton, gick jag i konstskola. Men föll lika plötsligt för den obetvingliga impulsen att köpa en gitarr, en råttfälla från en postorderfirma. Jag ämnade bli en ny Dylan eller Cohen.

Han sökte sig ut i arbetslivet. Ville förvärva självupplevt stoff till de sånger han kände pocka inom sig. Volvo, Stena Line, Pripps, Söderberg & Haak. 1975 kom hans första LP ”En järnarbetares visor”. Den släpptes på KFML(r):s bolag Proletärkultur.

-Mea culpa… Och än idag är det en av låtarna från den skivan som ger mig mest stimpengar. Vilket retar mig något obeskrivligt.

1979 sålde han gitarren och sa goodbye till kommunismen. Flera tysta år följde. Återkom dock 1987 med LP:n ”Vildmarken”. Därefter skulle det dröja typ en generation, 20 år, till dess han dök upp igen med något nyskrivet.

Idag släpper Dan Berglund ett nytt album, betitlat ”Liv och dikt.”

Dan Berglund fortsätter - "Det började med att jag oväntat återsåg två gamla vänner. Det var härom året, strax innan pandemin. Vi hade jobbat på samma ställe på 70-talet, ett järnlager ute på Hisingen. Men nu satt vi alltså på lokal och drog oss till minnes världen av igår. Vännerna påminde mig om något jag nästan hade glömt: att de brukat plocka upp mig med bil på väg till jobbet, och att jag sen låg på rygg i baksätet och sjöng Dan Anderson och Bellman. Det var en bild som bet sig fast. Av flykt, av lek, av konstens verklighetsöverskridande kraft. En bild värd att dikta en visa om. Den fick heta ”Resan till jobbet”. Sen blev det av bara farten en hel till drös med låtar."