​Inte så konstigt att vår värld ser ut som den gör idag när vissa behandlar andra allt för ofta som skräp!

Ofta blir vi bemötta med onda blickar och misstänksamma ögon utan anledning! Davio Di berättar om varför han skrev sin låt "hundarna". En låt som handlar om hatbrott.

Vem är Davio Di?
På Kreol skulle han kallas en "ti garcon chelbè" (vad betyder det, ordagrant? Det är ovanligt med è i slutet av ord. Ska det inte vara é?), på engelska är han en ”Swehatian”, och på svenska är han Davio DI, en visuellt anslående och dansant pop-artist. Med sin musik vill han upplysa, vill han berätta och bearbeta saker som han själv varit med om. Han vill stå upp för dem som inte har möjlighet, eller saknar rättighet, att tala. Som icke-straight och icke-vit person hämtar han sin inspiration från olika delar av det svenska samhället, från olika delar av världen och från sina egna rötter i Haiti. I sina låttexter blandar han svenska och kreol. David Joseph, som är hans privata namn, flyttade till Sverige från Haiti som 13-åring. Han har alltid haft en passion för att stå på scenen och som 15-åring började han utbilda sig till dansare i förorten Husby, norr om Stockholm. Dans och artisteri var inte uppskattade yrken i hans familj, men han gick ändå sin egen väg, utbildade sig vidare och turnerade med kända artister i Sverige och Europa, och idag syns han på de stora svenska musikalscenerna. David har jobbat både utomlands och i Sverige, som sångare, musikalartist, dansare och skådespelare. Han syntes till senast i serien ”FULL PATTE” som gick på SVT där han gestaltade en flyktingkille, Merhowie.

Lyssna på "Hundarna" här:
https://soundcloud.com/lyckligproduktion/davio-di-hundarna

Eller här:
https://open.spotify.com/track/22sSBXJ1ZuL94x5AcOsyf0

Låten handlar Om:
"Hundarna" handlar om hur jag och vissa av oss människor blir fel behandlade. Ofta blir vi bemötta med onda blickar och misstänksamma ögon utan anledning. Hur någon dömer mig utan att egentligen veta någonting om mig bara när jag kliver in i rummet. Hur man ofta utsatts för verbala  uttalanden och rasistiska glåpord bara för att jag inte samma hudfärg som den andra. Det är många av oss som försöker bli en del av samhället, anpassa oss men känner också att man får hårda motstånd av olika anledningar. Det kan vara allt från, deras bakgrund, utseende, sexuella läggning, etnicitet, religion eller kön. Jag väljer att beskriva det som dessa hundar som står som vakter för att skrämma dig och trycka ner dig. I låten sjunger jag - ”Jag säger bara spring, spring, spring allt du kan”. Men även att du är stark nog och du kommer att klara dig undan från dessa vassa klor och huggtänder. Var inte rädd!

Davio Di berättar om händelser som han har upplevt själv.
Som icke-straight och icke-vit person har jag fått höra både det ena och det andra. Låten ”hundarna” föddes fram efter en tid då jag blev utsatt för både verbala påhopp och kräkningar. En kväll efter en avslutande arbetsdag på vägen hem i väntan på bussen på Göteborgs centralstation, skrek en man oväntat och väldigt hotfullt från andra sidan gatan ”Jävla neger, åk hem”. Jag valde att ignorera honom, men han tog sig lite närmare för att få kontakt med mig och jag gjorde allt för undvika honom. Jag ville inte konfrontera honom eller ge honom någon uppmärksamhet. När jag kom hem började jag reflektera över det som hade hänt och kände genast mig förtvivlad över att jag inte hade sagt till på skarpen och visa det inte var ett ok beteende. Dagen därpå, då jag var på väg till jobbet igen klev jag av bussen på samma station, plötsligt blev jag direkt påmind om gårdagens händelsen. Tårarna började rinna längst med kinderna och jag  fattade ingenting. Tillslut var jag tvungen att stanna upp och hämta andan.

Inte alls så länge skrev jag ett inlägg på min Instagram om en händelse efter ett restaurangbesök - Jag har ALDRIG känt mig så smutsigt behandlat som denna kväll när jag skulle betala efter ett restaurangbesök då restaurangägaren tydligt visade att människan varken ville nudda mig eller ta i mitt betalkort. Människan frågade om jag ville ha kvitto och jag svarade ja! Då rev människan ut kvittot och plockade ur mitt kort med kvittot och med två fingrar.  Allt för att undvika röra vid mig. VARFÖR, varför kan inte folk visa respekt för sina medmänniskor?

Inte så konstigt att vår värld ser ut som den gör idag när vissa behandlar andra allt för ofta som skräp.

En annan händelse var en kväll då jag stod på tunnelbanas perrong på Stockholm central och väntar på tunnelbanan med min sambo, då en man plötsligt dök upp från ingenstans och var väldigt hotfull. Jag tror att han förmodligen var påverkad. Det var väldigt tydligt att han var inte ute efter min sambo, utan det var mig han var ute efter. Han skrek massa saker till mig samtidigt som han cirkulerade runt mig. Jag iakttog honom och var redo för vad som skall. Jag hade en weekendväska med mig som jag sedan tog upp från golvet. Mannen vägrar dra därifrån, han surrade runt mig som en fluga. Det som fascinerar mig också var alla dessa människor som stod på perrongen och såg på utan att ingripa. När tunnelbana kom, hoppade han på medan jag stod kvar. Han tog sig i skrevet och pekade mig fingret.

Andra exempel på detta.
Bloggaren Amir Akrouti, som blev överfallen i november förra året. Han blev sparkad nerför rulltrappan av två okända män i Stockholms tunnelbana, medan en av killarna skrek ”Dö, jävla bög”. Vi ser också hockeyspelaren, Hugo Enock - som ett flertal gånger blivit trakasserad och fått höra det ena och det andra ett antal gånger från bland annat läktaren pga hans hudfärg. Det är ett flertal fall som rör sig om detta, om man läser förra årets brottsundersökning visar det att antal hatbrott ökar enligt statisk. Anmälda brott och det brott som är riktad mot svarta blivit det allra största gruppen. Många gånger har jag känt att jag har svårt finna min plats i den här världen. När man dagligen upplever diskrimineringar gång på gång. Folk som kallar en ”bögjävel”, ”Jävla neger åk hem”, ”Bög, det ni gör äckla mig”. När man ofta blir behandlad som en kriminell eller att folk börjar skruva på sig så fort man kliver in i en tunnelbanevagn. Också att man har ögonen på sig så fort man kommer in någonstans eller bli omringad av folk som vill spöa ner en bara för att man är  annorlunda. Min känsla är att folk känner sig obekväma och rädda när det rör om någonting som är annorlunda. Detta är någonting tyvärr som många i vår värld och samhälle handskas med. Vi ser transpersoner som far illa pga. för den dem är. Det fanns en händelse med ett barn som torterades av sina egna föräldrar pga. av att dom misstänkte att pojken var kanske homosexuell.

Hur får vi ett stopp på detta? Vem bär ansvaret? Varför kan inte vi visa respekt för varandra? Acceptera varandras olikheter, etniciteter, sexualiteter?