Hon hittar kvinnorna bakom rytmiken

Incca Rasmusson är adjunkt i rytmik på Kungl. Musikhögskolan (KMH). Vid sidan av sin tjänst som lärare i rytmik, körmetodik och kördirigering så undersöker hon hur rytmiken togs till Sverige och hur utvecklingen av rytmikundervisning har sett ut. I sitt arbete fokuserar hon särskilt på den oskrivna kvinnohistorien.

– 1907 startade den första rytmikskolan i en lägenhet på Narvavägen i Stockholm av en kvinna som heter Anna Behle. På den tiden fick kvinnor inte göra vad som helst men genom att starta en skola fick de möjlighet att arbeta, säger Incca Rasmusson.

– Det fanns många kvinnor som ägnade sitt liv åt detta, att lära ut rytmik, ägna sig åt konsten och att arbeta med barnen. Men eftersom kvinnorna aldrig lyfte sig själva så syns de inte i historieberättelsen, fortsätter Incca Rasmusson.

I sin forskning intervjuar hon elever till dessa kvinnor.

– Det är spännande att se vad som händer med personerna under intervjun. Uppmärksamhet, reaktion på plötsliga händelser och glädje är några av grundstenarna i rytmiken. Så fort de börjar tala så återspeglas detta i deras kroppsspråk, även 60 år senare, säger Incca Rasmusson.

Rytmik utvecklar dig som musiker

När Incca får frågan om hur rytmik kan göra dig till en bättre musiker berättar hon om hur det både är personlighetsutvecklande och kan användas som ett verktyg för att uppleva, lära och förstå musiken på ett nytt sätt.

– Genom rytmik kan du lära dig att visualisera musik med hjälp av din kropp eller olika verktyg. Du lär helt enkelt kroppen hur olika taktarter fysiskt känns i din kropp eller hur lång en viss paus är. Det kan du ta med dig när du spelar. Du blir uppmärksam på hur dina handlingar påverkar musiken på en ny nivå, säger Incca Rasmusson.

Intervjun publiceras den 11 februari som är den internationella dagen för kvinnor och flickor inom vetenskapen.