Nobelkommittén har förstått kopplingen mellan fred och kvinnors rättigheter

Narges Mohammadi, en iransk kvinnorättsaktivist, fängslad sedan många år, får Nobels Fredpris 2023.

Att Nobelkommitténs ordförande börjar sitt tillkännagivande med ”Kvinna Liv Frihet” är en glasklar markering mot den iranska regimen och ett sätt att uppmärksamma diasporan och Irans kvinnor som kämpat ganska tröstlöst mot regimens förtryck av kvinnor sedan protesterna bröt ut efter Mahsa Jina Aminis död för drygt ett år sedan.

Narges Mohammadi - från början ingenjör - har under många år fört kampen för kvinnors rättigheter, yttrandefrihet och mot dödsstraff. Hon är en av grundarna till Iranian National Peace Council, som består av författare, artister, advokater och aktivister som arbetar för mänskliga rättigheter i Iran.

Hon avtjänar just nu ett 16-årigt fängelsestraff i det ökända Evinfängelset i Iran och kommer att friges först 2026. Narges har betalat ett otroligt högt personligt pris för sin modiga kamp. Hon har knappt träffat sina barn och man som lever i exil i Paris. Hennes hälsa har varit dålig, hon får inte tillgång till medicin och hon har utsatts för piskstraff.

Trots detta har Narges Mohammadi kunnat kommunicera en del utåt även under fängelsevistelsen och på så sätt också stödja protesterna Kvinna Liv Frihet under den feministiska iranska revolutionen. Hon har också vägrat att ha hijab inne i fängelset.

Berit Reiss Andersen, ordförande i Nobelkommittén, säger att de med priset vill ge budskapet att fredliga samhällen skapas av att alla medborgare kan delta och har lika rättigheter. Att de vill uppmärksamma att det är just kvinnorna som startar en fredlig revolution i Iran och att Kommittén hoppas att priset blir en inspiration för alla kvinnor i världen som lever under svåra förhållanden i sina samhällen.

Det är helt rätt tänkt av Nobelkommittén. Det går en rak linje från kvinnors rättigheter till fred. Mer jämställda samhällen är mer fredliga samhällen, det finns det forskning på. Att kvinnor får sina rättigheter är alltså en absolut förutsättning för varaktig fred.

Efter 30 års arbete med kvinnorörelser i konfliktdrabbade länder så vet vi på Kvinna till Kvinna att det nästan alltid är kvinnorna som mobiliserar en gräsrotsrörelse i ett land och får fredliga protester att växa sig starka. Det är kvinnor som i solidaritet med andra kvinnor manar till kamp mot orättvisor och förtryck i sina regioner och ibland över hela kontinenter. Arbetet för kvinnors rättigheter är en global rörelse och det har Nobelkommittén sett och förstått i och med valet av årets pristagare.

Därför är det fortfarande en gåta att kvinnorörelser och kvinnorättsförsvarare som kämpar för demokrati och rättigheter i sina länder får så otroligt lite stöd, både finansiellt och av det internationella samfundet.

Det är inte säkert att priset kommer att förbättra för vare sig Narges Mohammadi eller Irans kvinnor. Risken finns att Irans regim istället bestraffar kvinnorna ytterligare, i linje med regimens hårdare linje på senare tid, med höjda straff för ”opassande klädsel” bland annat. Därför är det så mycket viktigare att vi som kan, står upp mot de som hatar, hotar och till och med vill döda kvinnorättsaktivister. Det positiva är de iranska kvinnornas kamp för sina rättigheter – och i förlängningen alla kvinnors kamp – återigen har lyfts upp och fått ljus på den internationella arenan.

Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna