Håkan Hellström - om mänskligheten, kranvatten och prins Daniel. I morgon spelar han på PIP 2011.

Denna intervju gjordes inom PIP-organisationen inför Håkan Hellströms spelning på Putte i Parken som han avslutar lördag 9 juli 00.30.
Intervjun är fri att använda för publicering i sin helhet eller i delar.
I övrigt hänvisas till Torbjörn Karlgren, press- och mediaansvarig för PIP 2011, som nås på 070-69 00 649 eller press@putteiparken.se

----------------------------

Göteborgare är goa gubbar.
Det vet alla.
Men inte Håkan Hellström just här och nu.

- Mänskligheten förtjänar ta mig faan att dö ut, utbrister han.
Två klunkar mineralvatten är orsaken.

Det är ju så här.
Som Sten A Olsson, mannen som drog igång Stena Line, sade när en tidning frågade honom varför han lämnade alla sina uppdrag rakt av och lämnade över hela makten, härligheten, halva prinsessan och hela Göteborg typ till sonen Dan Sten och drog sig tillbaka:
- Det finns bara plats för en tupp på varje skethög.
Så är det på de musikaliska skethögarna också.
There´s always one on the top in showbiz.
Så ock i Sverige.
Han kan ibland heta Ulf Lundell, ibland Per Gessle, någon gång Ola Salo eller E-Type eller varför inte fröjda ornitologerna genom att heta Uggla.
Just nu heter han Håkan Hellström.
Kingen.
I svensk musik.
Han turnerar inte sommaren 2011.
Han genomför ett nytt segertåg.
Jag och Antonio, som leder turnén, sitter under soundcheck och jag tittar mig omkring.
Är inte det här lite fel lokal för ett Håkan hellström-gig, frågar jag.
- Nej, säger Antonio. Det kvittar.
- När Håkan spelar blir det ett j-a drag oberoende av omständigheter, publik och lokal.
Det är då det händer.
Mitt i en låt lämnar Håkan Hellström scenen, bandet fortsätter spela och efter ett par, tre minuter är Håkan tillbaka framför mikrofonen med en flaska Loka-vatten i näven.
Halvdrucken.
Det är det som är poängen.
- Jag stod på scenen och skulle öppna en flaska mineralvatten, säger han på vägen ned till logen efter avslutat soundcheck.
- Och då kom jag på att precis innan vi gick på hade jag öppnat en flaska i logen, tagit ett par klunkar och sedan bara ställt den ifrån mig.
- Fattar du?
Mmm, säger jag.
- Det är ett sånt jävla slöseri, säger Håkan Hellström.
- Faan, mänskligheten förtjänar att gå under som vi beter oss.
Samma dag har radion rapporterat om att en av östra Afrikas större städer riskerar att bli den första huvudstaden på jorden som blir utan tillgång till dricksvatten och att färskt vatten är på väg att bli en ny exklusiv handelsvara.
Och medan färskt vatten är en bristvara i stora delar av världen och en brist som orsakar sjukdomar och död dricker vi svenskar 180 miljoner liiter flaskvatten per år, trots tillgång till bra dricksvatten ur närmast kran.
- Visst, säger Håkan Hellström.
- Det är sjukt.
Och att tillverka en liter flaskvatten förbrukar 500 gånger mer energi än att tappa upp den direkt från din egen kran.
- Det var det här slöseriet jag kom att tänka på på scenen, säger Håkan.
- Och det var därför jag gick ner i logen och hämtade flaskan jag just hade öppnat istället för att ta en ny.
Vi sitter i ett par soffor i det inre av logen. Utanför sitter bandet och käkar men Håkan väntar, ska snacka färdigt först.
Det är 3,5 timmar kvar till kvällens gig men utanför – i strilande regn – sitter redan en ett par hundra meter lång orm av väntande fans och försäkrar sig om att komma in och få lyssna på Håkan.
- Det är fantastiskt, säger Håkan.
- Men jag tycker så illa om att de ska behöva sitta och bli blöta och frysa, jag lider med dem.
Vilka artister har du själv köat för?
- Ingen.
Nähä?
- Jag brukar sitta i någon bar och supa innan konserterna istället.
Såpass.
Och någon fanatisk konsert- eller festivalmänniska är han heller inte som person, säger han.
Nu har han börjat glömma sina egna spelningar också. Lite.
- Javisst, det retar mig. Förut kunde jag komma ihåg alla spelningar exakt men riktigt så är det inte längre, jag minns det mesta och jag kan komma på saker igen men jag har inte det där exakta minnet av alla spelningar längre.
Å andra sidan har han en förklaring.
- Det kanske är annorlunda för andra som musiken är viktigare för.
Vad menar du?
- Jaa...alla säger till exempel att det är så fantastiskt att gå upp där på scenen och möta publiken och visst, det är det men...jag kan tycka att det är lika häftigt att stå i replokalen med bandet.
Senaste albumet ”2 steg från Paradise” är ännu en succé och, i mitt tycke, det absolut bästa Håkan Georg Hellström, 37, gjort.
Det är elva år sedan debutalbumet ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” och sedan dess har framgångarna ramlat över honom, staplats på hög, byggts i skyskrapor och han har blivit 16 ”Årets” av oiika slag.
Årets göteborgare, textförfattare, svenska manliga artist, svenska liveakt, svenska album, en del ”Årets” för säkerhets skull repriserade, sex gånger med i ”Allsång på Skansen”, ute på Norden-turné denna vår och vill han kan han möblera med guldmickar, grammisar och rockbjörnar.
Det vill han inte.
Du är megakänd nu och alla känner igen dig, du kan inte gå ut någonstans och vara ifred, antar jag. Har det och kändisskapet förändrat dig?
- Neej. Det tycker jag inte.
- Det är väl annat som förändrat mig mer i så fall.
Som?
- Att få barn.
- Och om man inte går ut och röjer på samma sätt har väl mer med att man längs vägen får en annan inriktning att göra.
Påverkar kändisskapet människor runt om dig mer än det påverkar dig?
- Så kan det vara.
Folk tror att man blir någon annan.
Och måste behandlas på något annat sätt.
Som en lite skörare vas.
Vi enas om att Daniel är det ultimata exemplet på det.
Inte Broder Daniel, alltså, bandet som Håkan var med om att bilda redan under skoltiden och som hade en framgångssaga under 1990-talet, ett band där Håkan för övrigt började som trummis.
Nej, vi snackar om grabben från Dalarna som hade en träningslokal i Stockholm, träffade en tjej som heter Viktoria, förvandlades till Boxer-Robert, gifte sig och inte längre var Daniel från Ockelbo utan istället ska nigas och bockas för och tilltalas ”Prins Daniel”.
- Ja, jävlar vilken resa, säger Håkan Hellström.
- Han måste ju garva varenda kväll.
Tiden går.
Kvällens spelning närmar sig och innan den ska Håkan käka och tillbaka till hotellet och ladda lite.
Det verkar han ha glömt totalt.
Framför mig sitter en man som tycker sig ha all tid i världen och till sist får jag påminna honom om att det nog faktiskt är dags att avsluta det här.
- Men det är så kul att sitta och snacka, säger Håkan Hellström och jag kommer på en sak till jag undrar över.
Efter en massa år som journalist kan jag inte läsa tidningar längre. Jag bara dissekrerar artiklarna, ser hur de är upplagda, kollar dramaturgin, vad som lyfts upp, om det är någon knorr på slutet.
Unt so weither.
Och lyssnar jag på musik kan jag förlora mig i hur violinerna kompar, hur trummisen hos LW är ensam ordningsman medan basen får vandra fritt vilket ger en annan ljudbild än om både trummor och basen ska stå som riktkarlar och se till att ledet rör sig taktfast.
Eller fastna totalt i basgångar tio låtar i rad.
Kan du lyssna på musik?
- Javisst, säger Håkan förvånat.
Du dissekrerar inte allt?
- Nej.
Du hör inte bara basgångar till exempel?
- Nej, definitivt inte basgångar.
- Jag tror aldrig jag har hört några basgångar i hela mitt liv!
Ett par timmar senare står han på scenen.
Det är, enkelt uttryckt, ett jävla drag.
Du har aldrig stått på scenen, sjungit en låt för 300:e gången och börjat fundera på om du verkligen släckte i hallen innan du stack hemifrån eller ställde in kycklingen i kylen?
- Neej.
- Just sånt har jag nog aldrig tänkt på på scenen men...det är klart att man kan förlora sig i andra saker någon gång ibland.
Inte den här kvällen.
Publiken är chanslös, den är överkörd av mannen som inte bara fått Göteborgs spårvagnars kulturpris utan dessutom krossar allt eventuellt motstånd med kraften hos en sådan.
(Och hade det nu inte varit så lättköpt så hade här kommit något om ”på spåret” eller ”går som på räls”. Men detta magasin har sina spärrar. Trots allt).
I sommar kommer Håkan Hellström till Putte i Parken.
Det skålar vi för.
I kranvatten och ingenting annat än.

---------------------

Putte i Parken arrangeras för fjärde året. I år är datumen 6-9 juli med 80-talet akter på scener i centrala Karlskoga.
 Bland årets större akter finns Paramore, Manic Street Preachers, Kesha, Håkan Hellström, The Ark, The Wombats, Far East Movement, bob hund, Monster Magnet och Rival Sons.