Mosul, regeringen och pendlarna

De senaste veckorna har världen fått upp ögonen för den stora offensiven mot Mosul, ISIL:s sista stora fäste i Irak. Det finns något klimaktiskt i kampanjen då ISIL nu har lämnat sina kringliggande posteringar och samlat sig för ett sista försvar, omringad på alla sidor av militära motståndare. Situationen skulle kunna vara tagen ur en film. Narrativet är som hämtat ur ett storsvulstigt krigsdrama direkt från Hollywood, med stålblickade krigare och dramatisk bakgrundsmusik.

Den brittiska tidningen The Guardian beskriver den militära operationen som den största i Irak sedan den amerikanska invasionen 2003. Både Irakiska, Kurdiska och Turkiska trupper avancerar nu mot staden med stöd av brittiskt, franskt och amerikanskt artilleri och flygvapen, men har drabbats av hårt motstånd i form av bland annat självmordsbomber och försåtminerade byggnader. Det finns idag inga säkra prognoser på hur utdragna stridigheterna kan bli.

Samtidigt så varnar FN för risken att stadens civila befolkning ska hamna korselden, en befolkning som beräknas ligga på cirka 1,5 miljoner människor. Läkare i Världens anställda vid flyktinglägret Chamisko i norra Iraq är mycket orolig inför framtiden. Projektionerna pekar på att Mosuloffensiven kan leda till att över en miljon människor måste fly sina hem, samtidigt som de humanitära resurerna redan är tunt utspridda i landet. Flygblad har under förra veckan släppts ned av Irakiska flyg med varningar till befolkningen i Mosul att hålla sig inomhus och inte försöka lämna området. Detta då alla vägar till och från staden befaras vara kraftigt minerade. Det har också kommit rapporter om att ISIL-trupper skjuter alla som försöker lämna området och att civila riskerar användas som mänskliga sköldar. Det är närmast en underdrift att kalla läget en humanitär katastrof.

Även utanför regionen så är läget desperat på många håll. FN:s flyktingorgan UNHCR rapporterar att närmare 4,1 miljoner människor har tvingats lämna sina hem sedan konfliktens början.

Läkare i Världen bedriver idag medicinsk verksamhet på fem platser i Irak med fokus på att ge medicinsk och psykosocial vård till internflyktingar vid flyktinglägren. Förutom i Chamisko så finns personal på plats i Dawodia och samt tre läger i området runt Kirkuk.

I relation till denna tragedi blir det därmed häpnadsväckande att höra hur den svenska regeringen förhåller sig till situationen. Stefan Lövfén uttalade sig till Sydsvenskan i Malmö förra veckan om att striderna i Mosul är ett starkt argument för att fortsätta den hårda gränskontroll som i dagsläget gör det omöjligt för männskor att söka sig hit. Det underliggande budskapet är tydligt, personer som flyr ifrån krig skall inte ha möjlighet att söka skydd hos oss. Lövfén medger dock att det finns negativa aspekter med gränskontrollerna, med argument såsom:

”Gränskontrollerna ställer ju till besvär för dem som pendlar. Det är ingen tvekan om det. Restiden blir längre.”

Satt i kontrast till den ovan beskrivna situationen i Irak så måste vi ifrågasätta rimligheten i regeringens referensramar.

Erik Åhlin, Läkare i Världen