Gaza: Stora medicinska behov ett år efter demonstrationerna

För ett år sedan inleddes demonstrationerna i Gaza. I samband med dem besköts palestinska demonstranter av israeliska styrkor nära gränsen. Tusentals människor tillfogades ödesdigra skador vilket har fått svåra medicinska, humanitära och ekonomiska konsekvenser.

Invånarna i Gaza har lämnats åt sitt öde efter att över 6 500 personer tillfogades skottskador i fjol, då israeliska soldater sköt mot demonstranter. Skadorna bland de som blev skjutna – oftast i benen – är komplicerade och många väntar fortfarande på vård för sina skador. Sjukvården i Gaza är i spillror, dels efter en tio år lång israelisk blockad och dels eftersom den Palestinska myndigheten befinner sig i ett politiskt dödläge. Det gör att de medicinska behoven bland befolkningen inte har hög prioritet.

Läget i Gaza är så dåligt på ett medicinskt, humanitärt och ekonomiskt plan att de få aktörer som arbetar i området inte klarar av att hantera situationen, trots insatser från bland annat sjukvårdsmyndigheten. Läkare Utan Gränser tredubblade sina insatser i Gaza i början på 2018, men organisationen har överväldigats av omfattningen av de medicinska behoven. De sår som många patienter uppvisar går inte att bara sy ihop, utan det är frågan om stora bitar av benet som skjutits loss och om inre ben som krossats. Dessutom har många av såren infekterats, vilket omöjliggör den rekonstruktiva kirurgi som skulle behövas för att läka skadorna.

Läkare Utan Gränser har öppnat en avdelning för inneliggande patienter och utökat den kirurgiska kapaciteten och kan nu vårda hundratals patienter varje dag. Trots det räcker varken antalet sängplatser eller antalet läkare med rätt expertis till för att möta behoven och klara av de svåra operationerna som är nödvändiga.

Både de israeliska och de palestinska myndigheterna har en skyldighet att vidta konkreta åtgärder för att förbättra situationen i Gaza vad gäller de tusentals människorna med skottskador. Dessutom fortsätter våldet vid gränsstängslet och de senaste veckorna har spänningarna i området ökat. Vi är inte naiva vad gäller den politiska situationen, men de skadade måste få tillgång till den vård de behöver. Vi vill också uttrycka vår besvikelse över att omvärlden inte ingripit – trots att vi upprepade gånger bett om stöd.

Risken är nu att tusentals människor lämnas åt sitt öde – att de får leva med smärtor, att deras ben amputeras och att de tvingas leva ett liv med funktionsnedsättningar. Det här kommer inte enbart att drabba de som skjutits. Det kommer att påverka hela samhället, som är nära kollaps på grund av blockaden. Det kommer att leda till stor misär bland människor, fängslade i ett politiskt gräl som sällan handlar om dem.