Västernorrlands museum söker restauratör till kafé och restaurang

-Tanken är att hitta en lämplig aktör innan renoveringen påbörjas, för att kunna planera i samverkan vad gäller utformning och utrustning,säger Jenny Samuelsson, museichef.

Målet med restaurang- och kaféverksamhet vid Västernorrlands museum är att erbjuda besökarna praktiska och kulinariska måltidsupplevelser i anslutning till museiupplevelsen. Restaurang- och kaféverksamheten ska bidra till att området används mer och öka museets attraktionskraft.

Västernorrlands museum har påbörjat utveckling gällande platsen och området som besöksmål. Att utveckla måltidsupplevelserna är en viktig del av utvecklingsarbetet. I detta arbete kan externa aktörer ges goda möjligheter till inflytande t.ex. ifråga om konferenser och event.

-”Det finns intressant potential för utveckling! Förutom måltidsupplevelser vill vi undersöka möjligheter till övernattning och unika kulturturistiska upplevelser. Att utveckla affärsverksamheterna på området i samverkan med näringslivets och civilsamhällets aktörer är viktigt för helhetsupplevelsen av museet, men också för att säkra en framtid för friluftsmuseet med de drygt 70 historiska byggnaderna”,säger Jenny Samuelsson.

Inom Länsmuseets profil och målarbete ska samtlig verksamhet drivas långsiktigt, regionalt och hållbart.

Kontaktuppgifter:

Museichef Jenny Samuelsson

Mobil: 070-348 16 01

Mail: jenny.samuelsson@vnmuseum.se

Kommunikationsansvarig Robert Axner

Mobil: 070-698 43 15

Mail: robert.axner@vnmuseum.se

Spjutegårdens historia

Spjutegården uppfördes 1805. Gästgiveriverksamhet utvecklades i Norrland vid mitten av 1600-talet. Kommunikationer, hästbyten, postgång, måltider och husrum var en förutsättning för statligt inflytande och norrlandslänen utveckling. Spjutegården uppfördes för att fungera som gästgiveri, med 14 rum. Byggnaden är typisk för det tidiga 1800-talets byggnadsstil, med bl. a. breda knutpilastrar. Inne i byggnaden är originalmålningarna delvis bevarade. När gården revs för att flyttas, hittades tidstypiska väggmålningar på papp under tapetlagret. De är bevarade framför allt i den Röda salongen på övervåningen. Där är golvet målat i ett storrutigt mönster. Ett liknande golv fanns i ”Kungarummet” i gästgiveriet i Docksta.

Ivar Wallin och Brita Salomonsdotter uppförde Spjutegården 1805. De var gästgivare, storbönder och lärfthandlare och hade 10 barn. Familjen var inflyttad från Ullånger där han hade drivit gästgiveri i Äskja (gården där Wilhelm Petersen-Berger föddes, nu ägd av Magdalena Forsberg). Spjute var en livlig och viktig knutpunkt för forkörare och andra som sökte sig natthärbärge eller skjuts. Sörköreriet blomstrade, med livlig trafik av hästforor till Stockholm och distingsmarknaden i Uppsala. Lärft (linneväv) var en av de viktigaste handelsvarorna. 1840: Salomon Olof Wallin och Maria Charlotta tog över gården 1840. De var hemmansägare och lärfthandlare. De drev gästgiveriet till slutet av 1800-talet. Spjutegården var i gästgivarsläkten Wallins ägo nästan hela 1800-talet. 1917 såldes Spjutegården för 3500 kr av C. Dahlberg till till Kulturhistoriska föreningen, och 1918-19 uppfördes byggnaden på Murbergets friluftsmuseum. Det finns många berättelser om Spjutegården, liksom om gästgiveriernas och resandets betydelse. I kombination med att en ny entreprenör etablerar sig, kommer frilufts-museet att skildra dessa historier på friluftsmuseet, och utveckla berättelser om kommunikationer, gästgiverier och matkultur.