Betesdagen i Skåne arrangeras för första gången 9 oktober

Betesdagen är ett nytt arrangemang för Skånes lantbrukare som hålls i Hörby den 9 oktober. Mellanskåne är den del av Skåne där koncentrationen av ängs- och betesmark är störst. I övriga länet är betesmarker på kraftig tillbakagång.

I början av 1800-talet bestod Skåne till hälften av naturbetesmarker och slåtterängar. Idag är motsvarande siffra fyra procent, framför allt som en följd av ett förändrat jord- och skogsbruk. Syftet med Betesdagen är att inspirera till ett ökat brukande av ängs och naturbetesmarker.

–Ängs- och betesmarkerna är en viktig resurs i samhället och för lantbruket. Den biologiska mångfalden i en naturbetesmark är jämförbar med mångfalden i en regnskog! Ekosystemtjänsterna knutna till de betade landskapen är otaliga, och naturbetesmarker är en fantastisk resurs för djurägare, säger Anna Stenberg, lantbrukskonsult på Länsstyrelsen Skåne.

Betesdagen äger rum på gården Högalund i Hörby kommun. Där kommer Länsstyrelsen bland annat att berätta om betesmarkers historiska användning och olika skötselmetoder. Under dagen blir det också visning av olika praktiska lösningar för stängsling och röjning. Det finns också möjlighet att ställa frågor till Länsstyrelsens personal om stödregler, skötsel, restaurering med mera.

Länsstyrelsen Skåne bjuder på fika. Lunch med lokalt kött finns till försäljning.

Tid: Onsdag 9 oktober kl 9.00-15.30.
Plats: Högalund, Skäpperöd, Hörby.
Kontaktperson: Anna Stenberg, Länsstyrelsen Skåne, 010-224 16 43.

Medier är välkomna till Betesdagen, som bjuder på flera bildmässiga aktiviteter:

• Hitta kossan. GPS-halsband. Kan vi använda positioneringsteknologin för att förenkla och förbättra vardagen i företaget?
• Stängsling: tips och trix.
• Röjning av en torpruin. Hur hittar vi och röjer fram ruiner, ”stengären” och andra historiska spår, på ett varsamt sätt.
• Göra slåtteräng av en gammal vall, enklare än det verkar. Kan ökad mångfald ge ökad ersättning?
• Hur brukades markerna i området förr?
• Hur kan naturbetesmarkerna vara en resurs i lantbruket istället för ett bekymmer?