Palmemordet: Äntligen bevis på konspiration

Äntligen – efter 24 år - går det att bevisa att mordet på FN:s fredsmäklare i kriget Iran – Irak och Sveriges statsminister Olof Palme 28 februari 1986 var en konspiration – en amerikansk statsdirigerad konspiration. Och inte ett verk av en ensam förvirrad galning typ Christer Petterson.

Bevisen har funnits där hela tiden i Granskningskomissionens (GK) betänkade från 1999 men ingen har tidigare lagt det pussel som jag tillsammans med två utländska medarbetare, experter på underrättelsetjänsternas verksamhet sedan andra världskriget slut, efter ett par års research genomfört.

Jag är alltså en av få journalister som fortfarande orkar gräva i dyngan kring mordet Olof Palme. Mitt material har jag publicerat som reporter på Expressen och sedan på den egna websiten www.leopoldreport.com sedan 1998.

Nu går vi gemensamt ut med en artikelserie som även inom kort publiceras på engelska och i denna pekar vi ut och namnger tre professionella informationssvindlare – som levde ett osannolikt dubbelliv – vilka saboterade mordutredningen från 1990 – 1995. Deras omfattande desinformation och deras faktiska bakgrund, som leder till den amerikanska underrättelsetjänsten, är det avgörande beviset för vårt påstående.

Vi kan dokumentera att:

1.De ingick i en grupp som kände varandra och arbetade för ett gemensamt mål att sabotera mordutredningen med tre olika historier.

2.Vi kan koppla gruppen till amerikansk underrättelsetjänst.

3.De fick skydd av FBI när Palmeutredningen (PU) kom med sina förfrågningar om två av dem, och FBI gjorde sitt yttersta för att täcka över känd information och ljuga för PU.

4. Som desinformationsgrupp hade de uppdrag att hålla ut så länge som möjligt genom att störa PU.

5.Mycket tyder på att deras uppdragsgivare på förhand hade bestämt att de två som utpekade CIA som skyldigt till mordet när tiden var inne skulle avslöjas som bedragare och därmed höja tröskeln för fortsatta PU-efterforskningar mot CIA, och dessutom skapa oenighet inom PU.
 
GK ställde frågan: : "Hur ska ett statsmannamord med misstänkt internationell bakgrund över huvud taget kunna utredas"? Kommissionen konstaterade att knappt någon utredning av CIA hade förekommit och ansåg att för att finna en eventuell operation ledd av t ex CIA måste man få en helt annan kraft- och kompetenssamling och en grundanalys som helt saknas i Palmeutredningen (GK sid 685-686). Det är den vi nu har genomfört.

Det tre informationssvindlarna som presenteras i artikelseriens inledning är:

Professor emeritus Robert  Harkavy.  Harkavy var professor vid Pennsylvania State University, ett av delstatens två största universitet. Hans bakgrund och arbete är så omfattande och imponerande att det med en gång framgick att det inte var en typisk lögnare och bedragare vi hade att göra med. Vad fick en man med så stort förtroende och så solida kunskaper att störa svenska myndigheter med desinformation?  Huvuduppslaget om professor Harkavy finns i GK på sidorna 504 - 508. Av det framgår det att han fick hålla på med sin verksamhet från januari 1990 till mars 1995.

Före detta vapenhandlaren William Herrmann. Han tar stor plats i mordutredningen. Han bedrev enligt GK sin informationssvindel mellan 1991 och 1993. Hans uppgifter till de svenska mordutredarna om sin sagolika militära karriär var en ren bluff. I själva verkat var han en av CIA:s viktigaste vapenhandlare i Iran/Contras-affären och CIA och FBI agerade så att han hölls borta från de uppmärksammade kongressförhören. När mordutredarna i Sverige försökte få information om William Herrmann blev svaret från FBI: ”Intet känt om William H” (GK sid 444).

Litteraturprofessorn och agenten Oswald LeWinter. Han levde ett osannolikt dubbelliv som professionell informationssvindlare, underrättelseagent och infiltratör under täcknamnen ”Y”, ”Razin”, ”Rasine”, ”Ibrahim Razin”.

Men han var (är) en rätt känd litteraturprofessor, diktare och författare bl a till boken ”Shakespear in Europe” . Han hade verkat som psykolog och sysslat med politik på toppnivå. Han blev från 1970 och några tiotal år framåt anlitad av CIA och FBI som agent för underrättelser, desinformation, provokation och infiltration i en lång rad operationer. Dessutom anlitades han för uppdrag inom det militära.

Oswald LeWinter är den informationssvindlare som gjort mest skada i Palmeutredningen. Till detta fick han från början till slut mycket god hjälp av FBI – så mycket att det framstår som avsiktligt sabotage mot mordutredningen.

En av de journalister som jagade LeWinter var tyska Der Spiegels Washington-korrespondent Martin Killian. Hösten 1988 fick han av tysk polis, som några år tidigare tillsammans med FBI samarbetat med LeWinter i en stor narkotikaaffär, besked om att LeWinter var agent för CIA, inte som fast anställd utan kontraktsagent.

I en TV-intervju 1988 med den amerikanske journalisten Robert Parry och Martin Killian om den spektakulära October Surprise-affären i samband med gisslandramat i Iran, sa LeWinter att han ”sagt något som var sant och något som inte var det”. En blandning av lögn och sanning som går att verifiera är också informationssvindelns grundprincip.

I vår utredning vill vi också göra det trovärdigt varför delar av den amerikanska underrättelsetjänsten just vid den här tidpunkten  valde att sätta igång ett angrepp på Palmeutredningen.

När detta är bevisat, kommer man att förstå att avsikten inte har varit att fria Christer Pettersson eller andra ensamma galningar. Det kommer också att framgå att det är dags att starta en ny Palmeutredning med all nödvändig expertis som öppet och ärligt kan samarbeta med amerikanska myndigheter för att bl a utnyttja informationssvindlarnas reella kunskaper om attentatet.