En beskrivning av kvinnligt och manligt utan generaliseringar?

”Vi människor upplever inte verkligheten som den är utan som vi är. Det är därför det blir krig.” menar Lennart Lindén, kommendörkapten. Uttalandet kan appliceras på kvinnligt och manligt, feminint och maskulint. När vi inser att det finns olikheter, och lär oss se dessa, kan vi öka förståelsen och förebygga konflikter.

Nedanstående text är ett utdrag ur boken ”Nu har det skrivits en bok om manligt, kvinnligt, mänskligt”:

Kan man föreläsa om, eller skriva en bok om, kvinnligt och manligt utan att generalisera?

Nej, naturligtvis inte, det är omöjligt! Lika omöjligt som att utan generaliseringar prata om eller skriva om konflikten i Mellanöstern, eller om tillverkning av miljövänliga bilar.

Problemen ligger bland annat i att alla normer, begrepp och gränser flyter. Normerna, såväl som begrepp och gränser i de tre ämnesområdena ovan, är beroende av sina relationer till allting annat. Det finns lika många uppfattningar och ”sanningar” som det finns människor på jorden.

Skulle man få frågan om vilken färg som är bäst måste man först veta var, hur och när den skall användas, vad den skall matcha samt vilken styrka och nyans som åsyftas. Är det dessutom så att jag som får frågan av någon anledning, inte gillar grönt så är jag redan begränsad i mitt svar. Vi människor upplever nämligen inte verkligheten som den är utan som vi är. Det är därför det blir krig.

Ovanstående problem har jag många gånger stött på under mina 30 år som yrkesmilitär (inte minst i Mellanöstern och i Bosnien) samt under mina 30 år som utbildare och föreläsare.

Ett av mina svåraste ämnen att föreläsa eller undervisa om är Kvinnligt och Manligt.

Det finns få ämnen där ”det redan färdiga lyssnandet” hos människor är så uppenbart. Människors lyssnande är färgat av deras egna ”program”. De ”hör i höre”, de överreagerar, dessutom lägger de sina egna ord i min mun.

Orsaken är att okunskap och rädslor, parat med ett starkt personligt engagemang, leder till ett starkt selektivt lyssnande. Vi kommer aldrig ifrån att vi själva tillhör ett av de båda könen (eller någon form av kombination för den delen). Till detta kommer att ifall man skulle nämna någon positiv egenskap om det ena könet eller den ena sidan i en konflikt, då tolkar lyssnaren automatiskt att man sagt att det är något fel på eller att man nedvärderar den andres egenskaper.

När man till slut lyckats övertyga dem om att det man säger är sant, självupplevt eller vetenskapligt bevisat, så ställer de den sista frågan:  – ”Jaha, och på vilken sida står du då?”.

De försöker som en sista utväg skydda sin sårbarhet och sina egna rädslor genom att misstänkliggöra den andres motiv eller syften. Det här är ett klassisk försvarsbeteende.

Ovanstående process är ytterst beklaglig, inte minst för dem som arbetar med att sprida kunskap om de likheter och olikheter samt de styrkor och svagheter man kan upptäcka i Manligt – Kvinnligt – Mänskligt.

”Den människa som levt ihop med någon av det motsatta könet i mer än fyra timmar och inte märkt någon olikhet måste ha varit medvetslös hela tiden!”

 Eva Sternberg

När man på ett sakligt och balanserat sätt försöker prata om olikheter mellan könen med en ”jämlikhetsfeminist” samt påvisa en skillnad, en styrka eller en svaghet, vilken skulle kunna betraktas som könstypisk och som skulle kunna vara både intressant, lärorik och användbar hamnar ofta diskussionen i en av flera återvändsgränder:

a) att alla män/kvinnor minsann inte är sådana

b) du skall inte tro att ditt eget kön är bättre bara för att … bla, bla, bla

c) vems fel det är att det har blivit så?

d) är denna egenskap genetisk eller socialt betingad?

Pajkastningen har börjat. Rösterna höjs. Argumenten vässas. Anklagelserna haglar. Lyssnandet upphör, lust och engagemang försvinner och aggressivitet eller uppgivenhet infinner sig.

Jag skulle önska att du som läser den här boken inte gör det för att leta efter fel, utan efter möjligheter. Felen är många. Gaya och jag försöker inte beskriva verkligheten, utan enbart våra tankar om verkligheten, samt personliga slutsatser utifrån våra erfarenheter. Dessa är dock högst personliga och därför svåra att invända mot. Om vi till exempel skriver att vi träffade en kvinnlig läkare som i sin chefsroll inte vågade fatta beslut så blir det svårt för dig att säga: ”Nej, så var det inte!”. Möjligen kan du uttrycka: ”Det var ju otur att du skulle träffa just henne. Jag känner nämligen en kvinnlig läkare som är chef och som har lätt för att fatta beslut.”.

Gaya och min ambition med den här boken är att dela med oss av vår kunskap och våra erfarenheter från våra många års arbete med människor. Använda på rätt sätt kan du som läsare dra egna slutsatser, ha glädje och nytta av detta och skapa dig ett bra och rikt liv.

Människan lär sig inte av sina erfarenheter! Människan lär sig enbart av sin förmåga att dra slutsatser av sina erfarenheter!

Texten ovan är hämtad ur Gaya Pienitzkas och Lennart Lindéns bok ”Nu har det skrivits en bok om kvinnligt, manligt, mänskligt” som finns att köpa till exempel via nätbokhandlarna www.adlibris.com  och www.bokus.com . Gaya är författare, föreläsare och en av huvudlärare på Lifecap ABs coach- och terapeututbildningar, www.lifecap.se .

Lifecap AB