Blåbär minskar mest vid avverkning

Dagens svenska skogsbruk påverkar markfloran på olika sätt. Vid avverkning minskar blåbären mest, medan lingonen är mer känsliga för harvning och plöjning av skogsmarken. I debatten om den biologiska mångfalden i Sveriges skogar har fokus ofta legat på sällsynta arter, medan de vanligt förekommande fått mindre uppmärksamhet. - Men antagligen har vanliga arter som blåbär en mycket större betydelse för mångfalden, säger växtekologen Johan Bergstedt som nu lägger fram sin doktorsavhandling vid Linköpings universitet. - Många andra växter och djur är beroende av dessa vanliga arter. Förändringar i deras utbredning får därför större konsekvenser än om någon enstaka sällsynt art försvinner, säger han. Avhandlingen visar att blåbär är den allmänt förekommande art som minskar mest när avverkningen ökar. Exempel på växter som i stället gynnas av avverkning är gräsarten kruståtel och mjölkört (rallarros), men för att de ska öka i utbredning krävs en avverkning på mer än 75 procent av den stående volymen träd. Många vanliga arter är relativt okänsliga för avverkning, däribland lingon, ljung och odon. En förklaring till det kan vara att de nordliga barrskogarna är ett dynamiskt system, där arter med livscykler anpassade till olika störningar kunnat breda ut sig. Däremot tycks lingon liksom kråkbär, klotstarr, väggmossa och en art av levermossa påverkas negativt av den markberedning som görs före återplantering. Björnmossor – en grupp som innehåller så kallade pionjärarter – är den enda grupp i denna studie som tydligt ökar vid markberedning. Avhandlingen Boreal vegetation responses to forestry as reflected in field trial and survey data and the quality of cover estimates and presence/absence in vegetation inventory läggs fram fredag 25 april 2008 kl 9.15 i sal Planck, Fysikhuset, Linköpings universitet Campus Valla. Opponent är professor Göran Ståhl, Sveriges lantbruksuniversitet. Kontakt: Johan Bergstedt 013-281332, jober@ifm.liu.se