Eländesbild av Sydafrika ifrågasätts

Anika Agebjörn anika.agebjorn@liu.se Tel: 013 - 28 13 34 Mobil: 0709-79 13 34 Fax: 013 - 28 28 25 Östra Kapprovinsen i Sydafrika beskrivs ofta som ett problemområde med stor fattigdom och omfattande miljöförstöring. Det är en bild som behöver nyanseras, enligt en ny avhandling vid LiU. Transkei, nuvarande Östra kapprovinsen, var under apartheidtiden ett s.k. homeland i Sydafrika, ett slags reservat dit delar av den svarta befolkningen tvångsförflyttades. Fortfarande dominerar bilden av Transkei som ett problemtyngt område, både miljömässigt och socialt. Det var också den bild som Flora Hajdu hade med sig när hon inledde sina fältstudier där. Som doktorand vid Tema vatten skulle hon studera de miljöproblem som befolkningens förmodade överutnyttjande av naturresurserna ledde till. Under en period på tre år har hon i flera omgångar, med hjälp av lokala assistenter, intervjuat personer i samtliga hushåll i två byar i kustregionen Pondoland i Östra Kap. Den bild hon förmedlar är betydligt ljusare än den vedertagna. Människor försörjer sig till stor del på lokala jobb, ofta inom den informella sektorn, och någon generell miljöförstöring kan hon inte konstatera. Enligt den gängse bilden försörjer sig människor här oftast genom småskaligt jordbruk, djuruppfödning eller fiske. I verkligheten bidrar dessa sektorer bara med några procent av hushållens försörjning. Istället arbetar folk på teplantage, i naturreservat, som lärare, eller med turism, handel, hantverk och transporter. Den informella sektorn är också gravt underskattad som försörjningskälla, menar Flora Hajdu. Glappet är stort mellan den nationella nivån och den lokala, konstaterar hon. En rad konkreta exempel visar hur bristande kunskap om lokala förhållanden leder till en ineffektiv politik. Medan program för fattigdomsbekämpning ofta går ut på att ordna tillfällig sysselsättning, så pekar människorna själva på helt andra behov, som att bra vägar dramatiskt skulle öka deras förutsättningar att fixa jobben själva. Flora Hajdu lyfter också fram en idé som diskuteras allt mer: Att helt enkelt ge fattiga människor pengar som de själva beslutar hur det vill använda, istället för att som nu satsa på dyra och kanske ineffektiva program. Detta är också en aktuell fråga i Sydafrika. Här skulle man ha råd att ge alla medborgare en summa motsvarande 140 kronor i månaden, utan krav på motprestation. Flora Hajdu varnar för att generalisera och vill inte heller göra det utifrån sina resultat. — Den generella slutsatsen blir väl att makthavare måste ta reda på de konkreta förhållandena på den lokala nivån innan de beslutar om vad som ska göras, säger hon. Flora Hajdu disputerar den 22 september. Avhandlingen heter Local Worlds: Rural Livelihood Strategies in Eastern Cape, South Africa. Flora Hajdu nås på telefon 018- 4717387, 0736 – 735576, och e-post: floha@tema.liu.se. Referenslänk: http://www.diva-portal.org/liu/abstract.xsql?dbid=7235