Courtney Marie Andrews kommer hit men först släpps nya albumet Valentine den 16 januari

Och i vår kommer hon till Skandinavien!

11 mars Pustervik, Göteborg

12 mars Debaser, Stockholm

13 mars John Dee, Oslo

14 mars Plan B, Malmö

15 mars Hotel Cecil, Köpenhamn

Valentine är ”en skiva i jakten på kärlek”, säger Courtney Marie Andrews. Men kärleken, visar det sig, ”är mycket mer än jag gav den erkännande för”, förklarar hon. ”Den byggs upp över år, den byggs med tillit, med förändringar, den blir något nytt och oigenkännligt ju djupare man går.” Den är både frodig och elementär, exakt i sin konstruktion men rik på ljudmässiga och lyriska lager. I kärleken – och på Valentine – finns det inget utrymme för tomma gester.

Från hennes allra första inspelningar, via genombrottet Honest Life från 2016, till Grammy-nominerade Old Flowers (2020) och det senaste Loose Future, har Andrews hyllats som en artist som ständigt utmanar sig själv och hittar nya möten mellan folk och americana. ”Som låtskrivare kan man göra samma skiva om och om igen”, säger Andrews, ”och det är jag inte intresserad av. Jag gör skivor som ska stå för sig själva och skilja sig från varandra.” Valentine är samproducerad med Jerry Bernhardt och inspelad nästan helt med fullständiga tagningar i studion där fokus ligger på framförandet snarare än perfektion. ”Vi tänkte mycket på Lee Hazlewood, på Big Stars Third och Fleetwood Macs Tusk”, säger Andrews, och den stjärnbilden är tydlig här. Valentine känns elegant, disciplinerad och balanserad men aldrig kall – alltid sårbar och mänsklig.

”Jag var i en av de mörkaste perioderna i mitt liv, och låtarna var det enda sättet för mig att hantera det”, säger Andrews. ”Jag kände mig fördömd, och den enda mentala boten kändes som låtskrivande och måleri.” Nedgången sammanföll med en ny romans, men i stället för att lyfta henne verkade de två känslomässiga polerna flyta in i varandra och så tvivel, oro och till och med besatthet. ”Jag brottades med det jag var säker på var döden, och med slutet på den relationen”, förklarar Andrews, ”samtidigt som jag brottades med något nytt men ganska instabilt. Här utvecklades en ny relation parallellt med kollapsen av en annan.”

Hur du sjunger kan förändra allt, både för dig och för dem som lyssnar.” Andrews röst är alltid vacker och akrobatisk, men på Valentine hittar den ett nytt djup, en självsäkerhet som ger nya dimensioner åt både de största hymnerna och de mjukaste ögonblicken.

Andrews är – och har alltid varit – orädd för att säga det som måste sägas. Hennes låtar är utmanande men empatiska; de bjuder in oss men uppmanar oss också att våga gå vidare. Och detta kan i slutändan vara det som bäst förklarar Valentine som både tema och titel. Andrews förkastar objektifieringen av kärlek – den kärlek som är fylld av gester och ting i stället för tillit, …