Moonica Mac möter Sara Parkman i Vittran

Den svettiga handen mot bilrutan i Titanic har fått sin egen låt. Det är "Vittran" - en sexig foxtrot, din våta dröm och påminnelsen om det skälvande ögonblicket precis innan hud möter hud. I "Vittran" möts visgenrens respektive folkmusikens främsta unga fanbärare Moonica Mac och Sara Parkman i en duett som besjunger fristaden, kroppen och lusten. 

Vi lever i en tid då den feministiska backlashen gör sig påmind med bravur om att vi uppenbarligen aldrig blir färdiga. Kvinnokroppar fortsätter att säljas, hatas, mördas, bespottas och misstros och där vill Vittran ge en 4.34 lång musikalisk respit där vi får bli påminda om vad hela den feministiska kampen handlar om: Att få vara i sin kropps allra fullaste fröjd. Att låta livet flöda. Att vilja ge och vilja ha, utan ursäkter.

Den ständigt aktuella Moonica Mac har kommit att bli ett av Sveriges stora folkkära vishopp. Hennes texter berör det allra ömmaste och sköraste, vilket får den mest hårdhudade att böla i bilen till hennes tillåtande toner. Sara Parkman är kvinnan alla bör vara. Hennes röst matchar ett lika skarpt intellekt och Sara bär på en ton lika underbar som viktig att lyssna till. Modig är den som tar till sig henne.

Hur känns det när vi vågar ge oss hän och släpper all vår medvetenhet, tankar och rädslor som lagrats genom flera generationers gemensamma erfarenheter? Vågar vi vara i stunder då vi faktiskt är modiga nog att låta oss vara allt som vi är? Det är just där "Vittran" skapar en 4.34 minuter lång stund att få utforska dessa känslor, minnen och tankar. Eller för att travestera den välkända körsången "Länge leve livet": Länge leve kärleken och lusten till livet!