Medberoende – ett svårbrutet mönster

Visualisera en flaska och i den en alkoholist eller narkoman.  Runt omkring finns de medberoende. De förhåller sig till personen i flaskan och dansar de medberoendes dans. Den beroende styr dansen, det onormala blir normalt och om den sjuka personen plötsligt blir nykter är det personen i dansen som inte längre vet vad som är upp eller ner. Att vara medberoende är att förtränga sig själv.

23 september visades det första avsnittet i SVTs dokumentärserie Djävulsdansen som handlar om medberoende. Programledarna Sanna Lundell och Ann Söderlund har själva personlig erfarenhet av ämnet och det är de långt från ensamma om. Kring varje alkoholist och narkoman räknar man med att det finns sex personer i den direkta närheten som påverkas och flera av dessa är medberoende. Detta är någon som inte själv är alkoholist eller narkoman, utan istället är bunden av den som är beroende på så sätt att man omedvetet trycker undan sina egna behov samt vilja för att rädda och stötta den sjuka personen.

-  Alla vill vi hjälpa våra nära och är måna om att vara till hands. Det är inget fel med det, men vid medberoende tar detta beteendet över för mycket. Sjukdomen utnyttjar andras medmänsklighet och hjälpen får istället motsatt effekt. Det enda som kan hjälpa den kemiskt beroende är konsekvenser och att ingen annan än personen själv tar itu med dessa, berättar Ljung & Sjöbergs behandlingschef Åsa Sundin.

Hos Ljung & Sjöberg (L&S) har man lång erfarenhet av kemisk beroendeproblematik inom näringslivet. 20 % av alla yrkesverksamma svenskar har idag ett skadligt intag av alkohol och droger, varv ¼ av dessa är beroende*, och varje år behandlar L&S ett hundratal patienter. Här vet man hur viktigt det är att inte glömma de personer som finns runt omkring patienten och ofta har fått ta hårda smällar – den medberoende. Man ser dem inte bara som anhöriga till patienten, utan som en egen grupp och möter allt fler svenska arbetsgivare som satsar på och ser hur medarbetare med anhörigproblematik mår så pass dåligt, att de i sig behöver stöttas och rehabiliteras.  L&S anordnar anhörighelger där medberoende möter varandra och man kan prata med andra om hur man själv upplever sitt medberoende och får hjälp att komma vidare. Det spelar ingen roll om den sjuka personen blir nykter – gör man inget åt sitt eget beteende förblir man medberoende och med stor sannolikhet tar man detta med sig även in i andra relationer.  

En familjesjukdom
Det krävs en beteendeförändring, vilken man kan nå genom att ta hjälp av behandling med alkohol-och drogterapeuter samt självhjälpsgrupper. Alkoholism är en familjesjukdom och det är många fler än den personen med tvångsmässigt drickande som drabbas. Alla alkoholistens relationer påverkas – vänskap, arbete, barn, föräldrar, kärleksförhållanden – allt blir lidande. Som medberoende är man van att engagera sig i den beroende personen och uppslukas lätt av dennes beteende. Samtidigt ser man till att de i familjen mår bra, försöker ta kontroll, men under tiden tappar man sig själv. Även små barn kan i det här läget komma att ta på sig ett stort ansvar för sin förälder. Barnet försöker bete sig och agera utifrån hur man tror att den vuxna vill att man ska vara. Medberoende barn till alkoholister blir osäkra på känslor och får i vuxenlivet ofta svårt med nära relationer eller känner istället överdriven intimitet. Förmågan att känna och att må blir rejält tilltufsad.

-  Den som inte får hjälp för sitt medberoende blir heller inte av med det. Även om den som är sjuk i alkoholism får hjälp, behöver den närstående identifiera sina medberoendebeteenden. Annars är risken stor att man går från ett medberoende till ett annat. Vidare så ökar risken att man ärver beteendemönstret och själv får en liknande problematik. Alkoholister och narkomaner kan själva söka hjälp genom AA och medberoende har möjlighet att söka sig till Al-Anon. I våra anhöriggrupper pratar man om sig själv, familjen, hur man som närstående drabbas och vad man behöver göra för att hjälpa sig själv, förklarar Åsa Sundin.

* Social Research on Alcohol and Drugs (SoRAD) Stockholm University.

Text & bild: Josefine Flavet