Debatt: Dags att förvalta rovdjuren nu - rovdjurspolitiken har hamnat på efterkälken

Regeringens uppdrag till Naturvårdsverket angående utredning om regional förvaltning, förvaltning utöver skyddsjakt på järv och varg samt hur den Skandinaviska vargpopulationen skall säkras genetiskt är ett välkommet steg i rätt riktning för en större delaktighet. Tyvärr kommer förslaget alldeles för sent eftersom misstron mot den förda politiken och förvaltningen som berör de fredade rovdjuren är stor och utbredd. Att regeringen dessutom sopat frågan om vargstammens antal i en förvaltningsnivå under mattan är ett hårt slag mot alla dem som verkar i områden med rovdjur. Ruona Burman, departementssekreterare hos miljöminister Andreas Carlgren säger att en sådan utredning om antalet vargar kommer och att den kommer att få gott om tid på sig. Om två till tre år kommer vargstammen i Sverige uppgå till minst 500 vargar och säkerligen kommer de framförallt att befinna sig i Mellansverige, där det största rovdjurstrycket är idag.

Misstankarna om att den kommande utredningen bara är ett spel för galleriet växer för vad vinner vi på, förutom att vargen växer i antal, i att utredningen tar flera år? Är utredningen ett medel för att låta vargstammen tillväxa för att sedan lägga en miniminivå på antalet vargar vid tidpunkten då utredningen redovisas? Vi hoppas att så inte är fallet men vi ser det som mycket osannolikt att det vid utredningstidens slut finns ett förslag om att kraftigt minska ned antalet vargar. Det är därför av yttersta vikt att regeringen tar till sig Naturvårdsverkets förslag om en aktiv förvaltning av vargen i de områden som hyst arten under en längre period samt att skyddsjakt beviljas i större utsträckning.

Självklart skall vi i Skandinavien ha en genetisk frisk vargstam, men grunden vid valet för kriterier vid en analys av livskraftig populationsstorlek är en etisk och politisk fråga, inte en vetenskaplig. Forskarna är ense om att vargstammen kan nå en livskraftig nivå vid 100 djur om invandring sker med en varg varje år som tillför nya gener. Vore det då inte bättre att regeringen arbetar vidare på de förslag som ligger till grund för utredningen om att underlätta en naturlig invandring? Om det visar sig att den naturliga invandringen är otillräcklig för att säkra stammen genetiskt bör även åtgärder sättas in för att flytta invandrade vargar inom landet. Men innan en sådan åtgärd kan komma att bli aktuell måste den inledas med förvaltningsjakt som visar på samhällets vilja att reglera vargstammen till en nivå som kan tolereras.

Folket på landsbygden och de intressen som i första hand drabbas vid en rovdjursetablering har tröttnat på fagra ord om löften om en mer delaktighet i rovdjursförvaltningen. De kräver nu handling! Rovdjurspolitiken måste förbättra sin förmåga att uppfatta de mänskliga intressena och människors vardag och två viktiga moment för detta är att regeringen stärker det demokratiska inslaget i rådsfunktionen för förvaltningen samt att förvaltningsjakt i en betydlig omfattning beviljas.

Stefan Brunander, viltansvarig LRF Sjuhärad

Håkan Persson, viltansvarig LRF Skaraborg

Ingemar Olsson, viltansvarig LRF Värmland

Ronny Johansson, viltansvarig LRF Väst