Gå direkt till innehåll

Pressmeddelande -

Alger – en nygammal lösning för avloppsrening

På 70-talet gick algens era som avloppsrenare i graven. Fast det stämmer inte riktigt. Idag uppskattas återigen algernas egenskaper. Erik Grönlund, nyligen disputerad vid Luleå tekniska universitet, har tittat på tre olika dammar där alger gör en insats. I doktorsavhandlingen Microalgae at wastewater pond treatment in cold climate – an ecological engineering approach analyserar Erik Grönlund – som disputerade vid Luleå tekniska universitet den 17 december – algers roll i tre olika typer av avloppsdammar. De tidiga avloppsanläggningarna i Sverige var grunda dammar, så kallade biodammar, där bakterier och alger fick växa i vattnet ett tag och därigenom rena det. På 70-talet ansågs denna typ av rening vara undermålig och mer intensiva reningsmetoder som kemisk fällning och ”aktiv slam-anläggningar” infördes istället. Med diskussionen om hållbar utveckling har alger och dammar blivit intressantare igen eftersom reningsprocesen är soldriven och kan ge ett intressantare avloppsslam med andra möjliga användningsområden än dagens. Den första typen av dammar som Erik Grönlund undersökt är en mer sofistikerad typ av biodammar eller så kallade höghastighets-algdammar i nordiskt klimat strax söder om Östersund. – Jag brukar kalla dem för ”alg-bredband”, säger Erik Grönlund skämtsamt. Resultaten från pilotanläggningen har inte varit helt entydiga men indikerar ändå att tekniken skulle kunna fungera från april till oktober även i vårt kyliga klimat. De ljusa sommarnätterna i Norrland är till och med en fördel för algerna eftersom deras arbete drivs av solljuset. Eftersom slammet från dessa dammar nästan uteslutande består av alger har det intressantare kvalitéer än annat avloppsslam. Kan man lösa de hygieniska problemen skulle det kunna fungera utmärkt som djurfoder. Förutsatt att avloppsvattnet är fritt från kemiska gifter som vi oavsiktligt blandar in i våra avlopp. I avhandlingen har Erik Grönlund också undersökt vilka algarter som ”jobbar” i en uppgraderad form av de gamla biodammarna, så kallade fällningsdammar. I den undersökta anläggningen visade det sig dock att algerna inte arbetade så effektivt som de skulle kunna. Det finns med andra ord potential att driva anläggningen effektivare än idag. Den tredje typ av dammar som diskuteras i avhandlingen är akvakulturdammar där fisk produceras i en övergångszon mellan avloppsreningsverket och omgivningen. Denna diskussion bygger på en fallstudie i Jämtlandsfjällen, där en population av fjällröding etablerat ett fäbod-vandringsmönster. De har, sommartid,vandrat upp till två tjärnar där tillgången på föda varit god tack vare hög tillväxt av alger och djurplankton som har sin grund i tidigare utsläpp av avloppsvatten. Erik Grönlund är uppvuxen i Hassela och Harmånger i norra Hälsingland och Stavre i södra Jämtland. Han examinerades vid Ekotekniklinjen i Östersund 1988 och Miljö- och naturresurslinjen i Kalmar 1989. Därefter har Erik Grönlund bland annat arbetat som kommunekolog i Sala. 1999 tog han kandidatexamen i miljövetenskap vid Mitthögskolan. Samma år påbörjade han sina doktorandstudier vid Luleå tekniska universitet. Den större delen av arbetet med doktorsavhandlingen har utförts vid Mitthögskolans avdelning Ekoteknik i Östersund och ingått i ett större samarbetsprojekt mellan Jämtlands län och Trøndelags fylken i Norge. Upplysningar: Erik Grönlund, 063-16 57 60, erik.gronlund@mh.se eller informatör Sofia Eriksson, tel. 0920-49 16 73, 070-698 16 73 eller sofia.eriksson@ltu.se

Ämnen

Kontakter